Kärnbudskap/tema

Kärnbudskapet är vad du vill säga med din text. Om texten går att sammanfatta i ett stycke har den ett tydligt kärnbudskap. Då är chansen större att du också har en röd tråd. Det som sedan krävs är att du håller dig till ämnet. Det ska inte finnas en enda mening i texten som inte på något sätt har med kärnbudskapet att göra.
 

Disposition

En akademisk text är oftast strukturerad så att det övergripande och generella kommer före det mer specifika och detaljerade. Det är lätt att se om du jämför de här exemplen:

Börjar med detalj

Börjar med det övergripande

Mustafa kom till Sverige hösten 2013. Han hade då varit på flykt i två år.

Med konflikten i Syrien har antalet människor på flykt ökat markant, men det var först

2013 som Europa började se och känna av

konsekvenserna.

 

I rapporten Källkritik för Internet

(2000) diskuterar Göran Leth och Torsten

Thurén hur källkritiska metoder kan appliceras vid internetanvändning.

 

Det är många som forskat kring just ämnet källkritik där olika trender inom ämnet diskuterats. De aspekter som ofta tas upp är digitaliseringens påverkan på hur vi förhåller oss källkritiskt till information och hur internet och sociala medier har skapat nya förutsättningar för både journalister och publiken.

 

 

Metatext

Metatext är text som handlar om själva texten, där du berättar hur den är uppbyggd. Det kan till exempel vara formuleringar som Detta stycke handlar om, I denna hemtenta tar jag upp eller Det finns tre orsaker till detta. Metatext finns ofta i början av en text och i början av olika avsnitt. Den hjälper läsaren att hitta rätt och att förstå vad som ska ”hända” i texten.
 

Rubriker

Rubriker hjälper läsaren att hitta i en längre text, precis som metatext. Det finns olika sorters rubriker:

  • Funktionsrubriker (beskriver vilken funktion avsnittet har):
    • Inledning
    • Metod
  • Innehållsrubriker (beskriver vad avsnittet handlar om)
    • Friskolornas utveckling från 1991 fram till idag
    • Den ideologiska dimensionen i friskolefrågan

I en längre text kan det finnas underrubriker. Exempelvis kan metoddelen i en uppsats ha en underrubrik som heter ”avgränsning”.
 

Styckeindelning

En text bör delas in i stycken för att bli överskådlig och kännas sammanhängande. Gör därför nytt stycke när du

  • börjar skriva om någonting nytt
  • tar upp en ny aspekt av samma ämne/fråga
  • för fram ett nytt argument för någonting.

Dina stycken ska inte vara för korta eller för långa. Generellt kan man säga att en sida text bör ha minst tre och som mest sex olika stycken.

Sådant som du anser vara extra viktigt kan placeras i kortare stycken – då får just det stycket mer tyngd och ”syns” bättre. Om du har många kortare stycken blir däremot intrycket det motsatta – ingenting känns viktigt nog att byggas ut.

Nytt stycke markeras med blankrad (som i den här texten) eller indrag. Byt inte bara rad.
 

Kärnmeningar

En kärnmening finns ofta först i ett stycke. Den har till uppgift att sammanfatta det stycke som ska komma och vanligen också att knyta an till stycket som kom före. Den blir som en slags bro mellan styckena.

Så här kan det se ut om ett nytt stycke inte har en kärnmening:

Vänsterpartiet anser att det finns ett samband mellan sjunkande betygsnivåer och ökat antal friskolor. Det finns dock inget vetenskapligt belagt samband mellan dessa båda fenomen, någonting som Liberalerna och Moderaterna är noga med att påpeka. De menar att de sjunkande betygsnivåerna snarare handlar om brister i lärarkåren.

Och så här blir texten med kärnmening:

Frågor som rör betyg och friskolor utgör en ideologisk skiljelinje mellan riksdagspartierna. Vänsterpartiet anser att det finns ett samband mellan sjunkande betygsnivåer och ökat antal friskolor. Det finns dock inget vetenskapligt belagt samband mellan dessa båda fenomen, någonting som Liberalerna och Moderaterna är noga med att påpeka. De menar att de sjunkande betygsnivåerna snarare handlar om brister i lärarkåren.
 

Sambandsord

Sambandsord är ord och fraser som visar hur någon hänger ihop logiskt. De kan till exempel signalera:

  • orsak och verkan: eftersom, på grund av, därför, alltså, detta beror på, av detta skäl, orsaken är, anledningen är, mot den bakgrunden
  • jämförelse och motsats: däremot, å ena sidan/å andra sidan, dessutom, också, såsom på samma sätt som, i likhet med, liknande, samtidigt, dock, ändå, trots att, även om, i motsats till, tvärtemot
  • slutsatser: alltså, som en följd av, följaktligen, således, därför, resultatet blir, vilket leder till, effekten blir
  • förtydligande och exemplifiering: till exempel, exempelvis, såsom, bland annat, som ett exempel på, närmare bestämt, det vill säga
  • tillägg: även, och, också, därtill kommer, tillika, dessutom, vidare, ytterligare, för det första, för det andra, tilläggas kan                                                    
  • sammanfattning: slutligen, avslutningsvis, sammanfattningsvis, sammantaget.

Det här är bara ett urval av sambandsord. Det de har gemensamt är att innebörden i en text kan förändras med hjälp av dem, som i det här exemplet hämtat ur Studentens skrivhandbok (Schött m fl 2015), där sambandsorden är fetade:

  • England och Frankrike förklarade krig. Tyskland gick in i Polen. (Utan sambandsord.)
  • England och Frankrike förklarade krig eftersom Tyskland gick in i Polen.
  • England och Frankrike förklarade krig trots att Tyskland gick in i Polen.
  • England och Frankrike förklarade krig samtidigt som Tyskland gick in i Polen.
  • England och Frankrike förklarade krig därför Tyskland gick in i Polen.

Som du ser blir det helt olika beskrivningar av skeendet och några är förstås historiskt felaktiga. Sambandsord innebär alltså att skribenten gjort en tolkning och det är en del av ditt arbete när du skriver akademiska texter.
 

Kopplingen mellan meningar

För att en text ska kännas sammanhängande måste meningarna så att säga haka i varandra på något sätt. Oftast innebär det att början av en mening återknyter till något som sagts tidigare. Det kan till exempel se ut så här:

Forskningen visar att den globala fattigdomen minskar. Minskningen var störst under 2000-talets första decennier, enligt FN.

Det kan också se ut så här:

Forskningen visar att den globala fattigdomen minskar. Forskarna kan dock inte ge ett entydigt svar på varför.

I de två exemplen kan du se hur mening två börjar med något som anknyter till meningen före. Det här ger däremot en svagare koppling:

Forskningen visar att den globala fattigdomen minskar. FN menar att minskningen var störst under 2000-talets första decennier.

Om FN inte nämnts tidigare i texten ställer det större krav på läsarens förkunskaper och förmåga att läsa in outtalade saker och sammanhanget blir helt enkelt mindre tydligt. Självklart måste du inte inleda en mening med något som nämnts i just meningen innan, men det ska ha nämnts tidigare i texten och synas tydligt vad du syftar tillbaka på. Titta till exempel på det här stycket:

Forskarna visar att den globala fattigdomen minskar. Minskningen var störst under 2000-talets första decennier, enligt FN. Detta gäller främst i Afrika, söder om Sahara. De kan dock inte ge ett entydigt svar på varför.

Här blir det otydligt vilka ”de” syftar på. Är det forskarna, FN eller kanske de afrikanska länderna själva?