Cecilia Jevring 24 år, studerar kombinationsprogrammet engelska/franska på Stockholms Universitet och mineure en linguistique på Université de Montréal
 
Häromdagen var det två månader sedan jag kom hit. Då slog det mig. ”Herre Gud, sex månader kvar. Har jag BARA sex månader kvar?!”
 
Jag läser hemma i Sverige till lärare i franska och engelska, och är väldigt intresserad av lingvistik. Jag ville åka på utbyte till ett land där man talade engelska eller franska som modersmål, och att då få åka till Montréal där båda språken talas överallt är som att ha vunnit på lotto. Det finns inget i mitt liv som hittills har nått upp i den glädje jag kände när jag fick reda på att jag blivit nominerad till utbytesstudier här. Det kanske låter fjantigt, men det är faktiskt sant.
 
Att åka på utbyte har alltid varit självklart för mig, men det har aldrig varit rätt tidpunkt. Jag var nog lite feg, men till slut bestämde jag mig bara att söka, och hur krångligt och hur mycket tid det än tog att leta kurser och rätt universitet och rätt allt vad det nu kan vara, är det ändå SÅ värt det.
 
I Montréal känns det förvånansvärt mycket likt Stockholm. Arkitekturen är helt olik, lokaltrafiken är sådär och det är extremt varmt i tunnelbanan (även om jag nog kommer älska den när den riktiga vintern kommer), ingen talar svenska, men ändå känns det som hemma. Alla är trevliga, alla vill hjälpa till och klimatet är väldigt likt det jag är van vid. Jag brukar skämta med mina kompisar att jag är en viking och att jag inte alls kommer ha några problem med den kanadensiska vintern, men om jag ska vara helt ärlig är jag lite orolig…
 
Att läsa på franska, och inte vilken franska som helt, français québécois!, var inte helt lätt till en början. Jag har ändå goda kunskaper i franska, men jag hade ingen aning om hur det skulle låta här. Det tog ett tag att komma in i det och förstå att ”c’est correct” kan man säga till nästan allt, och att om man ser en hundvalp eller en kjol är den ”tellement cute”. Skämt åsido, franskan är annorlunda, men så fantastisk. Jag läser fyra kurser i språkvetenskap, vilket betyder att jag verkligen får bada i språk hela dagarna, vilket jag älskar. Kurserna jag läser är väldigt bra och givande, men man ska vara beredd på att det administrativa fungerar lite annorlunda här än vad man är van vid hemifrån. Men det är ingenting Madame studieansvarig inte hjälper dig med med ett leende.
 
Jag delar lägenhet med två tjejer, en kanadensiska och en fransyska. Det gick väldigt lätt att hitta lägenhet, och även om universitetet kan hjälpa att fixa boende på residens, tror jag att man har roligare om man delar med några andra som kanske inte pluggar eller pluggar på något av de andra universiteten i staden. Jag bor i ett jättemysigt område precis bredvid en stor park och nära till city, det kunde inte vara bättre! Det tog mig tre dagar att hitta denna lägenhet, och det var inte den enda jag hade att välja på.
 
Om man står i valet och kvalet om man ska åka på utbyte skulle jag vilja säga såhär: du är dum om du inte provar. Åk! Ut och se världen! Carpe Diem o.s.v.! Jag har alltid varit väldigt hemkär och trodde att jag skulle ha mycket hemlängtan, men jag har inte längtat hem en enda dag. Jag trivs så fantastiskt bra här (det är sant, det är inte smör) så jag vet knappt om jag vill komma hem.
 
Vad man inte behöver prova om man åker till Montréal, är deras ”nationalrätt” Poutine: pommes frites med ”ost” och BBQ-sås. Ew.
 
Cecilia Jevring
Cecilia Jevring