Stockholms universitet har av Utbildningsdepartementet ombetts att yttra sig över Internationaliseringsutredningens delbetänkande En strategisk agenda för internationalisering (SOU 2018:3). Universitetet har följande att anföra. 

Sammanfattning

Forskning är en av mänsklighetens mest internationella verksamheter. Vid ett stort universitet som Stockholms universitet bedrivs forskningen till övervägande del på en internationell arena och internationalisering av forskning är därmed en självklar del av kärnverksamheten. Viktigt är dock att regler och andra förutsättningar i Sverige är sådana att den internationella verksamheten underlättas. Däremot finns det inte skäl att generellt stimulera internationalisering av forskningen. När det gäller utbildning är situationen annorlunda. Här är ökad internationalisering befogad och kan behöva stimulans och incitament, förutom att det även här är viktigt att regler och förutsättningar är väl genomtänkta och administrativa processer smidiga.   

Utredningen anlägger ett helhetsperspektiv på internationalisering och innehåller en utmärkt omvärldsanalys. Den formulerar vidare, förutom mindre författningsförändringar, en vision, åtta mål och ca 70 förslag som ska leda fram till målen. Bland dessa förslag finns många som är goda men där finns också rekommendationer som är alltför generella eller oprecisa och som riskerar att leda till omfattande arbete på lärosätena samtidigt som effekten av dem är oklar. Det är viktigt att förslagen är precisa, begränsade och väl genomtänkta så att de inte leder till byråkratisering eller till att fokus flyttas från huvuduppgiften att leverera bästa möjliga utbildning och forskning. 

Stockholms universitet

•  framhåller att Sverige måste ha ett rekryteringssystem anpassat till internationella förhållanden med treåriga postdoktorsanställningar och biträdande lektorat som kan sökas upp till sju år efter doktorsexamen
• föreslår att fler stipendier erbjuds för att attrahera studenter till Sverige
• stöder med entusiasm förslaget om att se över hur processer kan förbättras och förenklas för att underlätta för internationella studenter, lärare och forskare att kunna studera och arbeta i Sverige – i synnerhet gäller detta migrationsärenden samt bostadsförsörjningen
• är ytterst tveksamt till formuleringen att ’’alla studenter som tar examen från högskolan har utvecklat sin internationella förståelse eller interkulturella kompetens’’ då målet är omöjligt att adekvat följa upp, samt avstyrker rekommendationen att alla utbildnings- och kursplaner ska revideras
• ifrågasätter rekommendationen om utarbetande av särskilda modeller för meritbedömning av internationell erfarenhet och att internationell mobilitet ska lyftas fram generellt i tjänstgöringsplaner/utvecklingsplaner
• avstyrker bestämt förslaget om att UKÄ får i uppdrag att tematiskt och återkommande särskilt utvärdera högskolornas internationalisering.

Allmänna kommentarer

Utredningen har tagit fasta på lärosätenas inspel genom enkätsvaren från 2017. Stockholms universitet delar utredningens visioner att Sverige ska bli en av de mest attraktiva kunskapsnationerna, med forskning och utbildning av världsledande kvalitet och där internationella och interkulturella dimensioner är självklara och integrerade.  

Den behovsanalys som gjorts på Stockholms universitet under höstterminen 2017 visar likheter med problembeskrivningarna i delbetänkandet. Bland dessa kan nämnas Migrationsverkets långa handläggningstider med allvarliga konsekvenser för både studenter och personal, svårigheterna att hitta bostäder, behovet av fler stipendier, problematiken med svenska som myndighetspråk på institutioner med omfattande internationell rekrytering samt regelverk som försvårar internationella samarbeten.

I utredningen föreslås att UKÄ får i uppdrag att tematiskt och återkommande utvärdera högskolornas internationalisering. Detta är problematiskt av flera skäl. Lärosätena är redan utvärderingstyngda och att skapa ett separat utvärderingssystem för internationalisering motsäger själva idén om integrerad internationalisering som är en grundtanke i delbetänkandet. Om internationalisering genomsyrar all verksamhet bör den istället integreras i UKÄ:s återkommande lärosätesutvärderingar. Lärosätenas autonomi ska inte inskränkas och detaljstyrning måste undvikas. Dessutom har UKÄ fått ett särskilt uppdrag att minska antalet utvärderingar.

Stockholms universitet ställer sig positivt till de föreslagna ändringarna i Högskolelagen och att de ska träda i kraft 1 januari 2020. Internationella och interkulturella perspektiv bör vara en självklar del av utbildningen. Likaså ställer sig universitet bakom förslaget att utnyttja möjligheten till sådana avsteg från Språklagen som redan medges. Att regeringen reglerar rätten att använda andra språk än svenska i de statliga lärosätenas verksamhet välkomnas.  

Särskilt positivt är att utredningen föreslår utökade uppdrag och tydligare ansvar till Svenska institutet (SI), Universitets- och högskolerådet (UHR), Sida, de statliga forskningsfinansiärerna och Migrationsverket. Uppdragen som Migrationsverket föreslås få är särskilt viktiga. Försenade processer, t.ex. avslag till studenter som närmar sig slutet av sin utbildning eller rekryteringar som kraftigt försenats, har varit problematiska och motverkar de insatser som lärosätena gör för att attrahera internationell kompetens till Sverige. Detta utvecklingsarbete bör följas noggrant för att förbättringar i Migrationsverkets arbete ska bli en verklighet inom en inte alltför avlägsen framtid.  

Vidare finner Stockholms universitet att uppmaningarna till samverkan med andra myndigheter och lärosäten i internationaliseringsarbetet överensstämmer väl med universitetets egna mål. Bättre samverkan mellan lärosäten och forskningsfinansiärer kan bidra till ökad internationalisering.  

Erfarenheter av lärosätessamarbeten vid internationella insatser de senaste åren har varit värdefulla och stödet från SI, UHR, Utrikesdepartementet och ambassaderna har haft stor betydelse. Dock önskas bättre framförhållning och mer samverkan vid insatser utomlands där universitet och högskolor bjuds in. Lärosätenas långsiktiga, opolitiska och autonoma ställning bör beaktas som en förutsättning för att utveckla gott samarbete. Universitet och högskolor samverkar naturligt med näringsliv och offentlig verksamhet och önskar även samarbeta med nationella instanser och myndigheter för att nå ut internationellt, men de kan inte utgöra stödmyndigheter i diplomatisk verksamhet.

Kommentarer till den strategiska agendans åtta mål

1. Internationalisering präglar styrningen av och vid universitet och högskolor.

Formuleringen stämmer väl överens med Stockholms universitets strategier. Rekommendationen att tillhandahålla språkutbildning och språkstöd för anställda och studenter är positiv då den gynnar både internationalisering på hemmaplan och internationell mobilitet. Det finns dubbla behov, dels av stöd till förbättrade kunskaper i engelska för icke engelskspråkiga, dels språkstöd i svenska för icke svensktalande.

2. Sverige har hög attraktionskraft som studie- och kunskapsnation.

Förslagen inom detta mål är positiva. Det är nödvändigt att stärka marknadsföringen av Sverige som kunskapsnation i den rådande globala konkurrensen. Stockholms universitet stödjer därför förslaget om SI:s utökade uppdrag att marknadsföra kunskapsnationen Sverige. För att lärosätena ska kunna vara delaktiga i nationella satsningar i andra regioner och länder behöver insatserna koordineras.  Lärosätena bör bjudas in i god tid och samtliga myndigheter som arbetar med internationella relationer bör interagera löpande med lärosätena. Risken är annars stor att insatserna saknar långsiktighet och förankring hos de deltagande instanserna. Större satsningar på länder/regioner bör dock ske i samråd och samarbete med lärosätena och inte styras nationellt.

Sedan införandet av studieavgifter 2011 för studenter som inte tillhör EU/EES har svenska universitet fått konkurrensnackdelar. Det är ofta avgörande för lyckade utbyten att Sverige kan erbjuda full finansiering, inte minst för att utbyten ska ske som en del av breddad rekrytering.

Stockholms universitet instämmer i att forskar- och läraranställningar ska annonseras internationellt. Emellertid måste Sverige ha ett regelsystem som är anpassat till den internationella forskningsvärlden. Särskilt viktigt är detta vad avser rekrytering av postdoktorer och biträdande lektorer där de nuvarande svenska systemen inte är konkurrenskraftiga. Inom alltfler forskningsområden har det blivit standard med treåriga postdoktoranställningar, sådana bör införas också i Sverige och de bör kunna sökas inom åtminstone tre år efter doktorsexamen. Ett nu aktuellt förslag att avskaffa den tvååriga allmänna visstidsanställningen skulle ytterligare minska flexibiliteten och försvåra internationella postdoktorsrekryteringar. Reglerna för biträdande lektorat har nyligen ändrats, dessa kan nu sökas enbart inom fem år efter doktorsexamen. Detta avviker helt från internationell standard och om svenska lärosäten ska kunna konkurrera framgångsrikt i rekryteringar på den internationella marknaden måste denna tidsgräns ändras tillbaka till att vara sju år. Internationellt finns som regel inga tidsbegränsningar för hur lång tid efter examen en anställning kan sökas. Frågan om hur reglerna för lärarrekryteringar är anpassade till internationella förhållanden är en av de viktigaste faktorerna för att svenska lärosäten ska kunna hävda sig i konkurrensen på den internationella forskarmarknaden.  

Övriga kommentarer:

• Erbjuda fler stipendier för att attrahera studenter till Sverige. En del av stipendierna bör kunna sökas oavsett ämnesområde och av samtliga avgiftsskyldiga studenter. För sådana, mer flexibla, stipendier ska studentens val av masterprogram inte heller behöva vara detsamma som studieområdet på kandidatnivå och det ska inte ställas krav på arbetslivserfarenhet.
• Ge tydligare information om hur SI:s stipendier kan sökas. Idag kräver stipendieansökning och antagning mycket god framförhållning vilket bör ses över.
• Öka antalet stipendier för studenter från biståndsfinansierade länder och samtidigt komplettera med stipendier som gäller för studenter från alla betalningsskyldiga länder.
• Ha mer samarbete mellan olika myndigheter och samla all information för internationella studenter om ansökan, stipendier och uppehållstillstånd.
• Se över hur processer kan förbättras och förenklas för att underlätta för internationella studenter att kunna studera i Sverige.
• Se över hur processer kan förbättras och förenklas för att underlätta för internationella lärare och forskare att kunna arbeta i Sverige.

Angående stipendiefinansiering av internationellt rekryterade doktorander stödjer Stockholms universitet utredningens förslag.

3. Alla studenter som tar examen från högskolan har utvecklat sin internationella förståelse eller interkulturella kompetens.

Stockholms universitet ser högskolans bidrag till såväl internationell förståelse som interkulturell kompetens som viktigt, men ställer sig tveksamt till själva formuleringen att alla studenter ska ha nått detta mål då det i praktiken är omöjligt att på ett rimligt sätt följa upp. Universitetet avstyrker vidare bestämt rekommendationen att, som det förefaller menas, alla utbildnings- och kursplaner ska revideras. Detta är ett mycket omfattande arbete som knappast leder till konkreta resultat utan främst bidrar till ökad byråkratisering av verksamheten. Stockholms universitet är emellertid positivt till insatser som leder till att fler studenter än idag uppnår målet och att utbildnings- och kursplaner revideras där så är befogat.  

Övriga kommentarer:

• Även om man anger att begreppet ska tolkas brett är det problematiskt att utredningen inte argumenterar för valet av definition av interkulturell kompetens samt att utredningen inte tar upp alternativa definitioner och kritik mot begreppet.
• Att införa mobilitetsfönster i utbildningsplanerna (rekommendation) ökar sannolikt förutsättningarna avsevärt när det gäller ökad mobilitet, men stor frihet behövs för att det ska anpassas till utbildningarnas olika krav. Stockholms universitet arbetar aktivt med att i vissa utbildningar införa mobilitetsfönster.
• Det är positivt att skapa alternativ genom större fokus på internationalisering på hemmaplan för att nå dem som inte vill eller har möjlighet att delta i fysisk mobilitet. En satsning på digitala verktyg och virtuell mobilitet kan bidra till detta.
• Samma sak gäller nya flexibla mobilitetsstödjande program som uppmuntrar till kortare mobilitet med finansiering. Det kan underlätta ökad mobilitet inom vissa utbildningsprogram. För att möjliggöra för studenter att delta i kortare mobilitet utanför EU bör även minimikravet avseende studieperiodens längd från Centrala studiestödsnämnden ses över. Kortare utlandsvistelser bör uppmuntras och är en passande konstruktion i synnerhet för studentgruppen blivande språklärare där stora behov finns.
• Ytterligare ett konstruktivt förslag skulle kunna vara att Ladok ska utvecklas för att synliggöra olika typer av internationalisering (t.ex. VFU och datainsamling för uppsats utomlands). Det är för närvarande ett problem att viss internationalisering inte syns i statistiken och  att studentens extrameriter inte redovisas i Ladok och på examensbevis. Dock måste nyttan av detta vägas mot kostnaden och nackdelen med den ytterligare byråkratisering som mer rapportering innebär.
• Förslaget att lärosätena ska uppmärksamma och stötta initiativ till program för gemensamma eller dubbla examina är problematiskt då det kräver stora resurser och, i synnerhet för gemensam examen, en omfattande samordning av regelverk och, för dubbel examen, också medför en betydande risk för examensinflation.
• Stockholms universitet instämmer i delbetänkandets resonemang om att bostadsföretag och kommuner bör göra mer för att underlätta för internationella studenter och gästforskare att finna bostad i Sverige. Däremot saknar vi i denna utredning en redogörelse för vilket ansvar som universitet och högskolor bör ha för att tillhandahålla bostäder till utländska studenter och gästforskare. I dagsläget bedriver en stor del av Sveriges universitet och högskolor en bostadsförsörjningsverksamhet. Då bostadsmarknaden i Stockholm och många delar av Sverige sedan längre tid utmärkts av bostadsbrist har detta skapat stora problem för både internationella studenter och gästforskare. Som en konsekvens av detta har universitet och högskolor tvingats agera bostadsförmedlare.
• Bristen på bostäder för internationella studenter och gästforskare på Stockholms universitet är något som Stockholms universitet ser som ett viktigt hinder vid internationell rekrytering. Av utredningen framgår inte vilken påverkan svenska universitets och högskolors bostadsförsörjning har på internationaliseringen och på konkurrenskraften vid lärosätena. Stockholms universitet saknar en undersökning av denna faktor.

4. De anställda vid universitet och högskolor, inklusive doktoranderna, har god internationell erfarenhet och starke internationella kontaktnät.

Stockholms universitet anser målet viktigt men framhåller att den övervägande delen av lärarkåren, liksom doktoranderna, inom ett forskningstungt universitet som Stockholms universitet redan idag har goda möjligheter att uppnå detta mål.  
Internationell erfarenhet ska ingå, och bedömas, som en merit bland andra då personer bedöms, istället för att särskilda modeller för detta utarbetas – återigen utifrån grundtanken om integrerad internationalisering. Vid en bedömning av meriter måste en allsidig bedömning göras av alla relevanta meriter, att utveckla särskilda modeller för vissa typer av meriter är inte klokt.

Tjänstgöringsplaner/utvecklingsplaner ska vara allsidiga, och internationell mobilitet utgör här endast en aspekt bland många, som ingår i en integrerad internationalisering och därmed inte bör behandlas i särskild ordning. (Stockholms universitet läser förslaget som att det ska planeras in alla personers planer.)

Utredningen föreslår ett nytt program för att underlätta lärarmobilitet utanför Europa. UHR administrerade 2010-2011 ett program med stipendier för student- och lärarmobilitet utanför Europa. Det var dock svårt för universitetet att utnyttja alla stipendier för lärarmobilitet då det ofta föreligger andra hinder än finansiering. Det är således oklart om ett liknande program skulle bidra till att främja lärarmobilitet.  Programmet föreslås vara på 5 Mkr årligen. Det finns en betydande risk att ansöknings- och administrationskostnaderna kommer att ligga i paritet med de föreslagna medlen. Stockholms universitet avstyrker inrättandet av detta program.

5. Villkoren för universiteten och högskolorna att öka strategiskt internationellt samarbete och samverkan är goda.

Stockholms universitet välkomnar förslaget att stärka omvärldsbevakning och omvärldsanalys. Bra exempel på omvärldsbevakning på nationell nivå är de olika analysrapporter som tidigare har tagits fram av Tillväxtverket och det nyhetsbrev som tidigare skrevs vid UHR och senare SUHF. Dessa saknas idag. För att lärosätena ska kunna fatta strategiska beslut i internationella frågor är omvärldsbevakning kopplad till Sveriges position i världen ett bra stöd.

6. Universitetens och högskolornas möjligheter att bidra till global utveckling och till att läsa globala samhällsutmaningar är goda.

Förslaget att utveckla svenskt stöd för kapacitetsutveckling är positivt och ett alternativ är att bygga på, utveckla och stärka de av Sida finansierade programmen Linnaeus-Palme och MFS (Minor Field Studies). De är väl fungerande program och de kan förbättras ytterligare. Uppdraget att utveckla en samlad ansats för högre utbildning och forskning inom biståndet som Sida föreslås få bör utföras i samarbete med Vetenskapsrådet och med lärosätena. Sidas stöd inom utbildning och forskning måste samordnas bättre med lärosätena än vad som sker idag. I Stockholms universitets behovsanalys från hösten 2017 uttryckte medarbetarna stort intresse för kapacitetsuppbyggande internationella samarbeten.

Om regeringen strategiskt och operativt ska främja högre utbildning och forskning tillsammans med lärosätena i relation till de länder där det bedöms önskvärt bör det finnas kanaler och strukturer för kontinuerlig dialog mellan regeringen och lärosätena utan att det innebär en styrning av lärosätenas verksamhet.

7. Myndighetsstödet för internationalisering av universitet och högskolor är anpassat efter lärosätens behov.

Som redan nämnts stödjer Stockholms universitet förslaget att en struktur ska tas fram för att säkerställa identifiering och lösning av problem knutna till systematiska hinder för internationalisering samt för att stärka samordningen mellan olika berörda myndigheter. Universitetet ställer sig även positivt till förslagen om samverkan mellan lärosäten och forskningsfinansiärer.  

Stockholms universitet anser att det behövs ännu tydligare instruktioner till Migrationsverket så att hinder kan undanröjas.  Även Arbetsgivarverket behöver kunna skapa bättre möjligheter för internationalisering. Mer frihet behövs för att kunna upprätthålla internationella samarbeten och infrastruktursatsningar, t.ex. genom att underlätta för universiteten att kunna lokalanställa personal utomlands. Slutligen behövs även en tydligare rollfördelning så att lärosätena kan vända sig till rätt myndighet med sina ärenden.  

Ett fördjupat samarbete mellan lärosätena och andra myndigheter är nödvändigt i arbetet med att undanröja hinder, och mer effektiva processer är önskvärda. Däremot  är det mindre lämpligt att lägga över ansvaret för handläggningen av migrationsärenden på universiteten; den administrativa bördan är redan idag stor vad gäller stödet kring internationella rekryteringar. Lärosätena önskar istället få kontaktpersoner på Migrationsverket som handlägger akademiska ärenden för att skapa smidigare och konsekventa processer.

8. System för uppföljning och utvärdering av internationalisering är väletablerade.

Det är positivt med en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av den föreslagna strategiska agendan för internationalisering för att säkerställa dess genomförande och aktualitet. Tidsperspektiven är också rimliga för både agendan och för planerade uppföljningar.

Förslaget att synliggöra internationalisering i UKÄ:s utvärderingar
(examenstillståndsprövningar, utbildningsutvärderingar och lärosätesgranskningar) är realistiskt och relevant men inte att myndigheten ska utföra återkommande tematiska utvärderingar av internationalisering. Det är viktigt att kommande UKÄ-utvärderingar där internationalisering ingår som en aspekt fokuserar på att lärosätena arbetar med dessa frågor i utbildning och forskning som helhet snarare än att en UKÄ-värdering enbart/i första hand fokuserar på mobilitet.