– Bubblor från sjöar är en av de stora transportvägarna för växthusgasen metan mellan mark och atmosfär, men det är också det svåraste att mäta. Genom att länka metanbubblorna till inkommande solstrålning kan vi koppla det till något som är lättare att mäta så vi kan göra tillförlitliga uppskattningar över längre tid – både bakåt och i framtiden, säger Brett Thornton, forskare vid Stockholms universitet och den som ledde den senaste studien som publicerats i Geophysical Research Letters.
Forskarna har använt förutsägelser om hur länge fjällsjöar är isfria i framtiden och därigenom kunnat göra prognoser över hur mycket metan som bubblar från sjöarna fram till år 2079.
– För att kunna göra säkra och storskaliga uppskattningar av metanbubblande i framtiden, är det ett viktigt steg att veta hur mycket metan som når atmosfären från sjöar i Sverige och hela Arktis, oavsett framtida temperaturer, säger Brett Thornton.
Forskargruppen vid Stockholms universitet har studerat sjöar i Stordalens myrmarker nära Abisko i norra Sverige. Dessa sjöar är typiska för det arktiska och subarktiska klimatet. De är relativt grunda och inbäddade i ett torv- och våtmarkslandskap. Mängden metan som frigörs från bubblor i de studerade sjöarna i Sverige verkar ha ökat med 24 procent sedan 1916. År 2079 förväntas ökningen vara uppe på 80 procent.
Förra året publicerade forskargruppen en vetenskaplig artikel där de kombinerade data för metanbubblor med uppgifter om hur mycket solsken det varit varje sommarsäsong. Resultatet var överraskande; mängden metanbubblor från sjöarna verkar vara starkt kopplad till solstrålning.
Att ha kunnat påvisa denna koppling är viktigt då solstrålning är mycket enklare att mäta än hur mycket metan som bubblar upp. Med denna nya kunskap kunde forskarna kombinera långtidsmätningar om inkommande solstrålning i Abisko, med uppgifter om när sjöarna i området blev isfria, och sina egna mätningar av metanbubblor. Resultatet har blivit tillförlitliga bakåtuppskattningar av metanbubblande från grunda sjöar i norra Sverige med början 1916.
Fakta om metan
Metan är en viktig växthusgas som över långa tidskalor på omkring 100 år har högre global uppvärmningspotential än koldioxid. Bland forskare har varnande röster hörts om att stigande temperaturer i Arktis skulle kunna frigöra kol som under lång tid lagrats i permafrosten och att detta så småningom skulle kunna nå atmosfären i form av bland annat metan. Denna frigörelse av kol och metan ur permafrosten kring Arktis har därför ägnats stor vetenskaplig uppmärksamhet de senaste åren.
En forskargupp under Patrick Crills ledning vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, har studerat metanutsläpp från Stordalenmyren i flera år. Gruppen mäter metanutsläpp från våtmarken och från flera sjöar runt omkring myren.
Artikeln finns att läsa här i Geophysical Research Letters.
