Snart kommer ejdrarna från sina övervintringsområden i Mellaneuropa, men då kommer stora skärgårdsområden att sakna häckande ejdrar. Dödligheten har under de senaste åren varit så hög att den karakteristiska ejdersången inte längre kommer att höras på många platser. Foto: Lennart Balk

I början av året publicerade den vetenskapliga tidskriften Trends in Ecology & Evolution en omfattande översiktsartikel där 24 forskare listar 117 hot mot den globala biologiska mångfalden. I listan lyfts tiaminbrist hos vilda djur fram som ett av dessa allvarliga hot. I artikeln står det att bevisen ökar för att en stor grupp vilda djur på norra halvklotet – allt från musslor och fisk till fåglar – visar tecken på tiaminbrist vilket har lett till försämrad hälsa, beteendeförändringar, störningar i reproduktionen och minskade bestånd. Artikeln hänvisar till studier vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES) och konstaterar att problemet med tiaminbrist borde uppmärksammas mer.

– Trends in Ecology & Evolution är en av de främsta internationella ekologiska vetenskapliga tidskrifterna, och deras artikel innebär ett stort erkännande av vår forskning om tiaminbrist. Jag ser uppmärksamheten som ett steg i en växande förståelse för allvaret i den situation vi har nu, där förlusten av biologisk mångfald förmodligen utgör det största hotet mot livet på jorden, säger Tomas Hansson, forskare vid ACES.

Ejdrarnas karaktäristiska huvudform gör dem lätta att känna igen, även på avstånd och i flykten. Foto: Lennart Balk

Han ingår i en forskargrupp som länge har undersökt skadliga biologiska effekter av miljögifter. Gruppen har forskat om bristen på tiamin, eller vitamin B₁, hos vilda djur sedan 1990-talet. I början undersöktes främst laxfiskar, men 2004 utvidgades forskningen till att omfatta även fåglar. 2009 publicerades en artikel i PNAS och 2016 och 2017 publicerades artiklar i Scientific Reports.

– Problemet med tiaminbrist hos vilda djur går tillbaka till observationer som gjordes i början av 1970-talet. Då upptäckte man nämligen att många yngel dog i de kompensationsodlingar för lax och havsöring som hade installerats i flera svenska älvar i samband med vattenkraftsutbyggnaden. Efter kläckningen och i samband med att ynglen började simma uppvisade de neurologiska symptom och dog.

– Man visste inte vad det här berodde på, och under många år gjordes inte mycket annat än att dokumentera dödligheten.

Yngel överlevde vid behandling med tiamin

Under några år i mitten av 1990-talet ökade yngeldödligheten dramatiskt i kompensationsodlingarna. Mellan 50 och 100 procent av honorna gav upphov till yngel som sedan dog. Forskning drogs igång för att ta reda på orsaken. Det var då som den kanadensiske forskaren John D. Fitzsimons provade att behandla yngel av kanadaröding med olika B-vitaminer, eftersom han tyckte att de neurologiska symptomen påminde mer om näringsbrist än förgiftning. Han fann att symptomen försvann och att ynglen överlevde vid behandling med tiamin, men inte andra B-vitaminer.

Före 1970 var kullstorleken hos ejdern minst 4,6 ägg i medeltal, medan kullstorleken numera är betydligt lägre, kanske ca 3,8 ägg i medeltal. Här ses en kull på 6 ungar, en ovanlig syn numera. Foto: Lennart Balk

– Något år senare provade vår forskargrupp att injicera rent tiamin i nybefruktade laxägg som sedan kläcktes. Vi visade därigenom att det var just tiamin, i normal fysiologisk koncentration och inget annat, som behövdes för att förhindra att laxynglen dog. 100 procents dödlighet förändrades till 100 procents överlevnad.

I början av 2000-talet kom så allt fler rapporter om döda och förlamade sjöfåglar runt våra svenska kuster, och 2004 började forskargruppen arbeta heltid med att undersöka tiaminbrist hos vilda djur.

Den första fågeln botades 2004

– Vi var förfärade över det vi såg och provade att behandla förlamade sjöfåglar med tiamin. Vi behandlade bland annat gråtrut, havstrut, fiskmås, ejder och Kanadagås, som fick en injektion av tiamin i bröstmuskeln. Och så jämförde vi resultatet med en kontrollgrupp som bara injicerades med saltlösning. I kontrollgruppen dog alla individer, medan i stort sett alla de individer som fick tiamin botades. Det var när vi lyckades bota den första fågeln 2004, som jag insåg att detta skulle kunna leda till någonting stort.

I en annan studie har antalet ejderbon räknats ungefär vart tredje år sedan 1910 i ett område i norra Stockholms skärgård.

– Antalet bon är ett väldigt säkert mått på hur stor ett bestånd är. I det undersökta området började ejderstammen att minska kraftigt runt millennieskiftet och idag är den helt utplånad i detta område.

Det vanligaste numera är att ejderhonorna inte har någon avkomma alls att ta hand om. Det beror på mindre kullar och hög överdödlighet hos ungarna på grund av tiaminbrist. På försommaren ses därför ofta stora grupper av ejderhonor som planlöst flyger omkring. Bestånden riskerar att minska mycket snabbt i en nära framtid. Foto: Lennart Balk

I ytterligare en annan studie under åren 2010 till 2015 har forskarna räknat antalet ejderägg, ejderungar och ejderflockar vid fem olika öar i Blekinge skärgård utanför Sölvesborg. Studien visade flera tydliga förändringar när det gäller ejderstammen: antalet ägg har minskat, fler ungar dör och beteendeförändringar har blivit vanliga, både hos honorna och deras ungar.

– Ejdrar bildar normalt stora flockar med honor och hundratals ungar. Men i studien såg vi istället hundratals ensamma honor och endast några få flockar med ett fåtal ungar. Med ett så stort reproduktionsbortfall flera år i rad kan ejdern omöjligen upprätthålla stabila bestånd. Poängen med just denna studie var att även tiaminstatus undersöktes experimentellt hos ejderungar som kläckts på laboratoriet från ägg som insamlats i fält. På så sätt kunde vi bekräfta kopplingen mellan tiaminbrist och ejderns beståndsminskning.

Tiamin är viktigt för ämnesomsättningen, nervsystemet och hjärnan. Brist på tiamin ger bland annat neurologiska problem och hjärnskador.

– En förändring i ejderns beteende som vi har sett är att ungarna inte kan dyka, vilket gör det svårare för dem att få i sig mat och skydda sig mot rovfåglar.

För lite tiamin i djurens föda

Så vad beror tiaminbristen på? Det är den stora frågan som det återstår för forskarna att ta reda på nu.

– Våra resultat så här långt pekar mot att det finns för lite tiamin i djurens föda. Vi har till exempel undersökt förekomsten av tiamin i blåmusslor som är ejderns huvudsakliga föda. Det verkar dock som att även blåmusslorna nu håller på att minska i Östersjön.

Eftersom allt tiamin i näringsväven produceras av växterna, samt vissa svampar och bakterier, behöver tiaminstatus undersökas hos olika växter.

– Vi vill undersöka om någonting förändrats när det gäller växternas förmåga att förse djuren med tiamin. Orsaken skulle kunna vara något ämne som människan har släppt ut eller människans påverkan på de biogeokemiska cyklerna.

– Det kommer att krävas en hel del metodutveckling för att anpassa våra metoder till analys av tiaminstatus hos växter, men som tur är har vi en bred kompetens inom vår forskargrupp. När det gäller tiaminbrist arbetar man på alla biologiska nivåer samtidigt – från molekyler, celler och organ till organismer, populationer och ekosystem. Den här breda kompetensen har varit avgörande för framgången med vår forskning, säger Tomas Hansson.

Artikeln i Trends in Ecology & Evolution går att läsa här.