Fler än 200 dokument har analyserats och bilden är tydlig: internationella överenskommelser som FN:s konvention om biologisk mångfald, EU:s art- och habitatdirektiv och riktlinjer för Helsingforskonventionen slår tydligt fast att genetisk mångfald är central och ska bevaras. Dessa ambitioner återspeglas även i nationella riktlinjer.
Forskarna har granskat hur Sverige, Finland, Estland och Tyskland omsätter de internationella målen för genetisk variation i nationella riktlinjer, och i samtliga länders strategidokument finns mål och strategier för genetisk mångfald med.
Bra ambitioner, men saknar förvaltning
– De nationella ambitionerna är bra, men på den förvaltande nivån faller överenskommelserna och intentionerna platt, säger Linda Laikre, professor i populationsgenetik på Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet, som har lett studien.
Totalt har bevarande- och skötselplaner för de 64 marina områden som de fyra länderna har pekat ut för Helsingforskonventionen som skyddade granskats. Det rör sig om fler än 160 planer i vilka genetik knappast alls nämns.
Den politiska avsikten att marina skyddsområden ska bidra till att binda samman marina växt- och djurpopulationer och möjliggöra för dem att utbyta genetiskt material finns inte med i planerna.
– Detta är allvarligt eftersom stora och genetiskt sammanhängande bestånd av Östersjöns arter kan bidra både till deras överlevnad och till ekosystemens funktion på lång sikt, säger Linda Laikre.
Sverige bäst på att skydda genetisk biodiversitet
Några undantag från den nedslående bilden har påvisats i studien; Sverige ligger främst av de fyra länderna vad gäller nationella mål för genetisk mångfald. Här finns ett uttalat mål om övervakning av genetisk variation vilket saknas i övriga länder.
I Sverige finns också några exempel på skyddade områden med bra ambitioner för den genetiska biodiversiteten. Ett sådant är Sankt Annas skärgård i Östergötland, där det ingår i skötseln av det skyddade området att säkerställa genetisk variation och genetiskt utbyte mellan bestånd.
Studien är publicerad i Ambio, läs hela studien här: http://link.springer.com/article/10.1007/s13280-016-0776-7
Projektet har genomförts inom forskningsprogrammet Baltic Sea Marine Biodiversity (BAMBI) som finansieras av BONUS och Formas. Läs mer på Bambis webb www.bambi.gu.se.
