– Vi har i vår tidigare forskning visat att minnesledtrådar i form av till exempel ord, bilder och ljud väcker en stor andel minnen som inträffat när deltagarna var unga, mellan 15–30 år. Men om man använder lukter som ledtrådar förskjuts den här så kallade minnespuckeln till tidig barndom, det vill säga mellan 0–10 år, säger Stina Cornell Kärnekull som är forskare vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, och försteförfattare till studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Consciousness and Cognition.
År 2018 disputerade hon på skillnader mellan blinda och seende personers kognitiva och perceptuella lukt- och hörselförmågor. I den aktuella studien har hon tillsammans med en grupp forskare vid bland annat Gösta Ekmans laboratorium undersökt om minnesledtrådar som till exempel lukter och ljud skulle kunna resultera i samma typ av minnesframplockning hos blinda som hos seende. Studien utfördes inom ramen för forskningsprogrammet ”Vårt unika doftsinne” som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond.
– Vi ville veta om det faktum att man inte har tillgång till synsinnet förändrar hur minnen kodas in och plockas fram.
I studien presenterar forskarna data där de har testat lukt- och ljudledtrådar på personer som är tidigt blinda, det vill säga från födseln eller tidig barndom, och jämfört deras minnesframplockning med seende personers. Forskarna kom fram till att när tidigt blinda personer får lukter som minnesledtrådar så får de, precis som seende, den högsta andelen minnen från tidig barndom. Om de däremot får lyssna på olika miljöljud så får de, precis som seende, de flesta minnena från 11–20 års åldern.
– Detta säger något fundamentalt om hur minnen kodas in och plockas fram. En seende person kan ju till skillnad från en tidigt blind person koppla ihop synintryck med lukter och ljud, till exempel genom att föreställa sig en gräsklippare när man känner lukten av gräs eller hör ljudet av den. Trots detta fann vi att minnesframplockningen inte skiljde sig åt mellan grupperna.
– Detta är anmärkningsvärt för det betyder att det som styr dessa processer inte har något att göra med hur olika sinnen interagerar med varandra. Många studier har visat att blinda personer kan kompensera för sin synförlust eller nedsättning, genom att utveckla andra förmågor, som uppmärksamhet till ljud, men det verkar inte påverka dessa minnesprocesser.
Deltagarna fick lukta på bland annat klor och krut
Hur minnesledtrådar från olika sinnen väcker minnen från olika delar av livet har studerats av många olika forskargrupper i världen, men ingen av dessa studier har undersökt blinda personer, enligt Stina Cornell Kärnekull.
– Detta är problematiskt eftersom vi vet att synen är viktigt för minnesinkodning, det vill säga hur minnen byggs upp.
I den aktuella studien deltog 31 tidigt blinda och 31 seende personer vilket är ett ganska stort antal försökspersoner jämfört med andra liknande undersökningar. Vissa av deltagarna fick till exempel lukta på klor, krut, tallbarr och en blomma medan andra deltagare fick lyssna på de motsvarande ljuden av ett badhus, fyrverkerier, en skogspromenad och ljudet av en sommardag med surrande bin.
– Vår studie visar varför det är viktigt att inkludera personer med andra erfarenheter i forskning. På så sätt kan vi uppnå kunskap som vi aldrig skulle kunna få om vi bara hade studerat seende personer.
Mer information
Artikeln “The reminiscence bump is blind to blindness: Evidence from sound-and odor-evoked autobiographical memory” är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Consciousness and Cognition.
Ta del av fler nyheter från Stockholms universitet
Vill du läsa mer om aktuell forskning vid Stockholms universitet hittar du våra forskningsnyheter här. Du kan även prenumerera på universitetets nyhetsbrev. Läs tidigare nummer och prenumerera här.