– Tydligt är att vår digitala era inte har gjort oss mer separerade från varandra eller att våra liv har blivit mindre kroppsligt upplevda, snarare tvärtom. Det digitala verkar nå oss och våra kroppar alltmer, i nuläget kanske bäst representerat av bärbara kameror och annan bärbar teknologi. Just nu befinner vi oss i väst inte så mycket i en digital revolution så mycket som i en konstant digitalitet, säger Lisa Ehlin.

Att se ett hav av små upplysta skärmar på en konsert kan upplevas som att ingen tittar på konserten, men det kanske snarare är så att alla kollektivt delar upplevelsen och samtidigt skapar personliga ögonblick. Bilden är delaktig i ett presens, inte ett fryst ögonblick att senare printas ut på papper i en kopia. Det digitala är på det här sättet också upplevt, menar Lisa Ehlin i sin avhandling Becoming Image. Perspectives on Digital Culture, Fashion and Technofeminism.

Avhandlingen tittar närmare på olika typer av samtida digitala bildbruk som selfies och microbloggplattformen Tumblr. Löpande genom avhandlingen finns också modet som en teoretisk kontext till bildanvändandet.

Maskulint kodad teknologi
Den feministiska aspekten är viktig för Lisa Ehlin och har varit drivande genom avhandlingen. Digital teknologi ses fortfarande som någonting maskulint trots att väldigt många kvinnor idag använder sig av den digitala tekniken i sin vardag.  

– Det finns ofta underliggande strukturer kring vad nya teknologier är "tänka" att användas till och inte. Selfies var exempelvis inte en del i den ekvationen. Att kvinnor på det här sättet ses som "amatörer" i teknologibruk för att de väljer att använda apparater på "andra" sätt speglar tydligt dessa strukturer, säger Lisa Ehlin.

Lisa Ehlin jämför att ta en selfie med att skapa ett eget digitalt ”rum”. Att ta och dela en selfie i sociala medier involverar komplexiteten i att betrakta sig själv och samtidigt bli betraktad av andra. Det handlar ofta om att vara ett subjekt och att ta upp utrymme i ett offentligt rum.

– Att vi ofta lägger skam och skuld i att ta en selfie visar på en osäkerhet kring det faktum att en kvinna kan göra sig själv till både den seende och den som blir sedd. Selfies och mode går ofta hand i hand, i att exempelvis ta en bild av sig själv i en outfit. Båda praktikerna anses ytliga och självupptagna, men ytan är också den plats där vi strukturerar oss själva och våra kroppar, säger Lisa Ehlin.

Om allt är digitalt, är något digitalt?
Lisa Ehlin menar att bilder, kanske för att de verkar så vardagliga och banala, är betydligt mer centrala för oss än vi ger dem erkännande för. En grundläggande fråga som löper genom avhandlingen är också: om allt är digitalt, är något då digitalt?

– Det finns inget glapp mellan det vi gör på skärmarna och det vi upplever bortom dem utan specifika praktiker måste tittas på med problematik som redan existerar. Med andra ord, det finns ingen "digital dualism", där till exempel mobbning och internetmobbning är olika saker. Det digitala är inte platt, utan vi tar med oss alla normer och värderingar in i det digitala. Notera till exempel att många aktiva internetanvändare hellre använder uttrycker afk [Away From Keyboard] än IRL [In Real Life].

– Vi klär oss ofta efter bilder vi har i huvudet, eller projicerar en "bild" av vad vi vill framhålla med oss själva. Vi är så att säga redan vana vid att skapa oss själva som bilder, och genom att löpande ta bilder på oss själva fortsätter denna process av skapande. Numera finns också armband som projicerar telefonskärmen på underarmen – om vi ser kroppen i större och större utsträckning bli en del av teknologin på detta sätt bör vi verkligen fråga oss vad som är kropp och vad som är bild. 

Nytt och outforskat forskningsområde
Lisa Ehlin vill gärna fortsätta forska inom området.

– Det gäller att fortsätta plocka isär och titta närmare på olika aspekter av det digitala för att förstå vad som är nytt och vad vi har sett förut, och därmed kan lära oss historiskt av. Det är lätt att sätta allt som har med digitalitet att göra i en kategori av "främmande" men så behöver det inte nödvändigtvis vara. Det här är centrala forskningsområden också eftersom att vi skapar lagar och dömer – och bedömer – människor utifrån vad vi tror att vi (och andra) gör relaterat till detta.