Intervju med doktor Mpoki Mwakagali.

 

Internationella finansinstitut ger sina medlemsländer ekonomiskt utvecklingsstöd  i form av lån. Dessa lån är förenade med vissa villkor om att mottagarländerna måste genomföra olika reformer, däribland arbetsmarknadsreformer. Därtill har de policyråd och tekniska stöd som dessa institut ger en påverkan på medlemsländernas arbetsmarknadspolitik.

Avhandlingen utreder de rättsliga implikationerna av lånevillkoren hos sex internationella finansinstitut, nämligen Världsbanken, Internationella Valutafonden (IMF), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB), Asiatiska utvecklingsbanken (ADB) och Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB).

I enlighet med Världsbankens och IMFs nyliberala utgångspunkt, betraktas föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar som ett hinder för flexibiliteten på arbetsmarknaden och därmed ett hinder för ekonomisk utveckling. Dessa rättigheter anses därmed vara instrumentella värden och sålunda främjas de endast i de fall då Världsbanken och IMF bedömer att rättigheterna är nödvändiga för att öka den ekonomiska tillväxten.

- Den ekonomistiska logik som Världsbanken och IMF företräder, leder till ett instrumentalistiskt perspektiv på föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar. Hänsyn till dessa rättigheter tas endast om och när de har en positiv inverkan på ett program eller ett projekt, likt en variabel i en ekvation, snarare än ett mål i sig, säger Mpoki Mwakagali, författare till avhandlingen.

EBRD, å sin sida, erkänner dessa rättigheter som värden i sig och tenderar därför att spela en positiv roll i tillämpningen av föreningsfrihet och kollektiv förhandling. IDB, ADB och AfDB, slutligen, befinner sig i en gråzon med avseende på den faktiska effekt deras aktiviteter har på föreningsfrihet och kollektiv förhandling, trots att AfDB har inkorporerat dessa arbetsrättsliga normer i sin policy.

Avhandlingen utreder även om villkorligheten i de internationella finansinstitutens låneverksamhet är förenlig med den internationella rättens principer. Slutsatsen är, att även om de internationella finansinstituten omfattas av internationell rätt, är deras åligganden när det gäller mänskliga rättigheter mer oklara.

- Deras funktionella immunitet bör inte vara absolut; om ett internationellt finansinstitut förmår ett mottagarland att kränka sina förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter bör institutet kunna hållas ansvarigt, säger Mpoki Mwakagali.

Slutligen förs en diskussion i avhandlingen om hur internationella finansinstitut kan bli bättre på att främja och implementera föreningsfrihet och kollektiv förhandling. Mpoki Mwakagali anser att de institutionella finansinstituten bör inta ett mer holistiskt och hållbart synsätt på utveckling som erkänner och beaktar sambandet mellan ekonomisk tillväxt samt sociala och politiska rättigheter. Enligt ett sådant synsätt är mänskliga rättigheter inte bara är ett valbart alternativ eller endast ett medel, med andra ord bör de tillämpa rättighetsperspektivet. Vidare bör civilsamhället, särskilt parterna på arbetsmarknaden, ha möjlighet att delta i förhandlingarna mellan de internationella finansinstituten och regeringarna.

Mpoki Mwakagali försvarade sin avhandling "International Financial Institutions and Labour Standards: A Legal Study of the Role of These Institutions in the Promotion and Implementation of Freedom of Association and Collective Bargaining." den 27 april.

Avhandlingen i fulltext: : http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1189029/FULLTEXT01.pdf