Regeringen aviserade i mars att man kommer att satsa totalt 125 miljoner kronor under perioden 2017-2021 på utveckling av former för skolforskning. Inom ramen för satsningen ges universiteten i Göteborg, Karlstad, Umeå och Uppsala i uppdrag att tillsammans med andra intresserade lärosäten initiera en försöksverksamhet, där praktiknära forskning ska bedrivas i samverkan med skolhuvudmän. När satsningen presenterades angavs som bakgrund att undervisningen i skolan ska vila på vetenskaplig grund och satsningen syftar till att stärka denna. Senare kompletterade utbildningsministern bilden genom att framhålla att det var utveckling av samverkan som var det viktigaste målet snarare än den rena forskningsverksamheten. Men det ena inte behöver utesluta det andra. ”Skolforskning i samverkan” är målet!
I tillägg till uppdraget till de utvalda lärosätena gavs vicerektor för Malmö högskola, Cecilia Christersson, i uppdrag att i en utredning ge förslag på modeller för samverkan kring praktiknära forskning, baserat bland annat på erfarenheterna från befintlig verksamhet. När det gäller det senare har Stockholms universitet mycket att bidra med. Universitetet har under en lång tid samarbetat med skolhuvudmän inom olika former av skolforskning i syfte att stärka både skolornas vetenskapliga kompetens och universitetets didaktiska forskning. Till exempel har universitetet samarbetat med Stockholms stad inom samverkansplattformen Stockholm Teaching and Learning Studies (STLS) sedan snart ett decennium. Inom ramen för STLS verksamhet drivs småskaliga lärarinitierade skolforskningsprojekt där forskare på universitet, lärare på skolan och skolhuvudmän samverkar kring undervisningsutvecklande forskning på ett sätt som kan stå som modell för andra samarbeten.
Ett annat exempel på Stockholms universitets samverkan i skolforskningsfrågor är den ämnesdidaktiska forskarskolan, som i höst startar sin femte omgång sedan 2009. Inom ramen för forskarskolan ges lärare i skolan möjlighet att på halvtid följa forskarutbildningen på Stockholms universitet, i syfte att ta ut en licentiatexamen efter ca 4 år. Dessa forskarutbildade lärare kan sedan utgöra nav i skolornas didaktiska forsknings- och utvecklingsarbete.
Även inom andra områden bedriver lärosätena omfattande samverkan med skolhuvudmännen, till exempel inom ramen för den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningarna, där det finns väl upparbetade samarbets- och avtalsformer. När det gäller skolforskning har alltså Stockholms universitet ett antal väl inarbetade samarbeten. Men förutsättningarna för att driva dessa, samt att starta upp nya, skulle kunna förbättras avsevärt genom skapandet av ett nationellt eller regionalt ULF-avtal (Utveckling-Lärande-Forskning), något som kan ses som ett tänkbart resultat av regeringens satsning (även om inte just den termen nämns i regeringens direktiv). I skapandet av sådant har Stockholms universitet definitivt mycket erfarenhet som vi hoppas kommer att tas tillvara!
Clas Hättestrand