Jag har nu varit prorektor med övergripande ansvar för lärarutbildningarna vid Stockholms universitet i ett år. Det har varit ett mycket spännande år och mycket har hänt inom lärar- och förskollärarutbildningarna. Det finns anledning att med viss distans nu reflektera över ett par av de hetaste frågorna, innan semestern tar vid och vi går in i hösten med nya tag.
En av de stora frågorna under förra hösten var den satsning på utbyggnad av lärarutbildningar som regeringen aviserade i budgetpropositionen i september. Stockholms universitet tilldelades då 120 nya platser. En diskussion startade inom universitetet hur vi skulle se denna utbyggnad i relation till de satsningar inom lärarutbildningen som vi just gjort på eget initiativ, det vill säga genom intern omfördelning av medel inom universitetet, till exempel utbyggnad av kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) och den under 2016 startade grundlärarutbildningen mot fritidshem, inriktning idrott och hälsa. Kunde dessa satsningar räknas in i den utbyggnad som vi förväntades göra? Svaret kom tydligt nu under våren, under myndighetsdialogen och i senare uttalanden från utbildningsdepartementet. De satsningar och tilldelningar som regeringen gör räknas alltid av gentemot ett givet startdatum, oavsett om lärosätet just dessförinnan genomfört en egeninitierad utbyggnad. Universitetet fick skarpa frågor om detta på myndighetsdialogen, där man undrade varför inte 2015 års utbyggnad av till exempel förskollärarutbildningen skett i regeringens anvisade takt. Ingen hänsyn tas till att universitetet genomfört en stor utbyggnad av denna utbildning strax innan dåvarande regerings extra tilldelning av platser. Detta är enligt vår åsikt en onödigt strikt hållning som riskerar att hålla tillbaka lärosätenas egna satsningar i väntan på regeringssatsningar som kan (eller inte kan) komma.
En annan aktuell fråga under läsåret har varit praktiknära forskning och samverkan mellan lärosäten och kommuner och skolhuvudmän. Regeringen har nu under vintern och våren lanserat en större satsning på försöksverksamhet inom praktiknära forskning (se krönikan i förra nyhetsbrevet). Detta var också temat för den årliga nationella lärarutbildningskonferensen som i år hölls i Örebro i slutet av maj, och som hade undertiteln ”Praktiknära forskning och praktiknära samverkan ur ett lärarutbildningsperspektiv”. En delegation från universitetet var där och fick lyssna till en rad presentationer kring olika aspekter av praktiknära forskning, av bland andra Skolforskningsinstitutet, Vetenskapsrådet, och lärosäten. Det var slående hur stor och varierad verksamhet inom skolforskning och skolsamverkan som idag pågår. Även Cecilia Christersson från Malmö högskola var på plats för att presentera det uppdrag som hon i mars fick av regeringen, och som innebär en kartläggning och utredning av den praktiknära skolforskning i samverkan som idag finns vid landets lärosäten, att presentera redan i november. Hon har onekligen en utmaning i att göra den omfattande pågående verksamheten rättvisa på så kort tid!
Dessa båda exempel på aktuella lärarutbildningsfrågor kommer vi inom universitetet att arbeta vidare med efter en välbehövlig sommarsemester. Till hösten kommer till exempel universitetets samordningsgrupp för lärarutbildningar att tillsammans med vetenskapsområdena göra en ordentlig genomlysning av dimensioneringen av våra lärar- och förskollärarutbildningar. Vi går också in i en intensiv fas vad gäller arbetet med att tillsammans med övriga lärosäten i regionen skriva ett nytt samverkansavtal med kommunerna i Stockholms län. Men, som sagt, först en välförtjänt ledighet där vi får ladda batterierna med kraft och engagemang inför det fortsatta arbetet. Glad sommar!
Clas Hättestrand