Regeringen fattade i september beslut om att införa en ny form av ämneslärarutbildning för grundskolans årskurs 7-9. De nya reglerna kommer att börja gälla från halvårsskiftet 2018. En nyhet är att ämneslärarstudenter inriktade mot dessa årskurser nu kan välja att läsa bara två ämnen istället för som tidigare tre. I gengäld är minsta omfattning på ett andraämne 60 högskolepoäng (hp), vid sidan om huvudämnets 90 hp. Det gör också att utbildningen kan klaras av på fyra år, till skillnad mot den nuvarande som omfattar minst fyra och ett halvt år. En annan nyhet är att fler ämneskombinationer tillåts, bland annat kombinationer med svenska som andraspråk, vilket är välbehövligt.

Den nuvarande ämneslärarutbildningen med inriktning mot åk 7-9, där studenter läser minst 90 hp i ett ämne och minst 45 hp i två ämnen vardera, är behäftad med ett antal problem. Bland annat ansåg många, då den infördes, att 45 hp var för lite för att ge ett tillräckligt ämnesdjup i ett ämne som ska undervisas på högstadiet. Dessutom kunde existerande kurser på lärosätena bara utnyttjas i begränsad mån, då vanliga ämneskurser normalt är terminslånga, dvs avpassade efter 30, 60 eller 90 hp. Att de möjliga ämneskombinationerna var betydligt mer begränsade än i tidigare lärarutbildning gjorde visserligen lärarna mer anställningsbara i skolan, men ledde till brist på lärare inom vissa ämnen.

Många lärosäten har sedan 2011 därför valt att inte ge ämneslärarutbildningen med inriktning mot åk 7-9 alls, eller bara gett den i vissa ämnen. Något som förstås är olyckligt med tanke på den stora bristen på högstadielärare inom vissa ämnen. Man prioriterar istället ämneslärarutbildningen med inriktning mot gymnasiet, som är bättre anpassad till övrig kursstruktur, och har ett högre söktryck bland studenter, och som dessutom ger behörighet att undervisa i årskurs 7-9.

Sammantaget är Stockholms universitet positiva till att den nya ämneslärarutbildningen införs. Kanske hade det dock varit ännu bättre att ta steget och införa en enda ämneslärarutbildning, mot både årskurs 7-9 och gymnasiet. Det hade skapat en mer enhetlig utbildning och en större arbetsmarknad för de examinerade studenterna och en mer lätthanterlig utbildning (och därmed förutsättningar för ett rikare utbildningsutbud) för lärosätena. Den nya utbildningen leder också till en del överväganden och potentiella svårigheter. Ett problem är att den gamla formen av utbildning kan fortsätta att ges parallellt. För studenterna riskerar detta att bli otydligt. Hur mycket ska man egentligen läsa? En ämneslärare i högstadiet kan alltså ha 45 hp, 60 hp eller 90 hp i ett ämne. Vad är taktiskt med tanke på arbetsmarknaden, två ämnen med mer djup eller tre med större bredd?

Inom universitetet har vi nu inlett en process där vi utreder vilka möjligheter och begränsningar den nya ämneslärarutbildningen med inriktning på årskurs 7-9 kan erbjuda och om den bör ersätta, eller komplettera, den nuvarande utbildningen. Det är min förhoppning att vi till terminsstarten hösten 2018 kan ha en enhetlig ämneslärarutbildning där förutsättningarna för studenterna är så tydliga som möjligt och där de examinerade lärarna är gångbara på arbetsmarknaden.

Clas Hättestrand