Universitetslektorerna i pedagogik, Eva Svärdemo Åberg, Maria Calissendorff och Ylva Ståhle har tillsammans analyserat 54 godkända gymnasiearbeten inom samhällsvetenskapsprogrammet från tre kommunala gymnasieskolor i Storstockholm.

Eva Svärdemo Åberg, Maria Calissendorff och Ylva Ståhle
Forskarna Eva Svärdemo Åberg, Maria Calissendorff och Ylva Ståhle.


För den som förväntar sig vetenskapligt grundat arbetssätt inom gymnasieskolan är resultatet nedslående. Samtliga gymnasiearbeten består visserligen av relevanta ämnestexter som har stark anknytning till samhällsfrågor och samhällsförhållanden. Arbetena följer en disposition som liknar den inom universitet och högskola, men eleverna har inte alltid förstått vilket innehåll som förväntas när det gäller syfte, frågeställning, metod och resultat.

Det finns brister i kritiskt förhållningssätt som innebär många personliga reflektioner utifrån en vilja att förändra världen, men utan problematisering. Bara ett fåtal arbeten visar på teoretisk kunskap och refererar till forskningslitteratur. Och trots att eleverna visar medvetenhet kring betydelsen av att källor ska vara trovärdiga har informationen i hög grad hämtats från media.

– Gymnasiearbetena visar ett enormt engagemang för det valda ämnet, men vi har sett brister i forskningsanknytning, teori och metod. Eleverna har tränats och förberetts för akademiskt skrivande, men det blir snarare representationer som inte går att jämföra med texter som skrivs inom högre utbildning, säger Eva Svärdemo Åberg.

Går det ens att förvänta sig att gymnasieelever har det vetenskapliga arbetssättet med sig?

– På universitetet talar vi mycket om bristerna som studenterna har med sig. Ska man bedöma gymnasiearbetena utifrån Skolverkets grunder uppfyller de inte kraven på forskningsanknytning, teori och metod, säger Ylva Ståhle.

– Men det är oerhört höga krav som Skolverket gör uttryck för i fjorton listade punkter, inflikar Eva Svärdemo Åberg. De är formulerade väldigt likt de krav vi själva ställer på självständiga arbeten. Samtidigt ska bedömningen ta hänsyn till att det är arbeten på en gymnasial nivå, men det är oklart var den nivån ska ligga. Det är dubbla budskap som gymnasielärarna ska arbeta efter.

Denna otydlighet bidrar till ett glapp där universitetslärare inte vet vad gymnasieelever har med sig och gymnasielärare inte vet vad eleverna ska kunna inför högskolestudier. Eleverna har förberetts, men kanske inte i den utsträckning som lärarna på universitetet förväntar sig, menar forskarna.

Hur bör högskolan hantera detta glapp?

– Universitetslärare måste känna till vad gymnasiearbetena gett och vara medvetna om att studenterna behöver få träna sig på uppsatser innan det självständiga arbetet. Den träningen bör finnas med i kurserna från början och inte enbart ges genom preparandkurser, säger Maria Calissendorff.

Forskarna hoppas nu få möjlighet att gå vidare med flera studier. De vill till exempel titta på vad gymnasielärare ser som kvaliteter, vilka utmaningar det är att handleda gymnasiearbeten, vad eleverna uppfattar som vetenskapligt förhållningssätt, och hur skolorna organiserar arbetet kring gymnasiearbetena.


Läs studien Förberedd för högskolestudier? En studie av hur "vetenskapligt grundat arbetssätt" tar skriftspråklig form i svenska gymnasiearbeten inom samhällsvetarprogrammet.

Skolinspektionen gav 2015 ut rapporten Alla redo för högskolan? En granskning av gymnasiearbetets rapporter och genomförande 2014.