Du är en av drygt 700 lärarstudenter som går ut sin utbildning i vår. Hur känns det att titulera sig lärare?

– Lite konstigt. Jag har betitlat mig lärarstudent så länge. Men det känns bra, det har ju varit målet.

Vad händer nu?

­ – Jag arbetar redan som SFI-lärare på Hermods i Kista, samma koncern som jag hade min senaste praktikplats på i lärarprogrammet.

Hur har utbildningen varit?

– Lite upp och ner. Det har varit bättre än vad alla säger. Jag är nöjd. Det var över mina förväntningar. Det som har betytt mest är de språkdidaktiska kurserna, som jag har stor nytta av redan nu. Alla intressanta diskussioner med lärare och kurskompisar har också varit givande.

Hur skulle utbildningen kunna bli bättre?

– Den skulle kunna vara mer relevant för skolan som den ser ut i dag. Det borde vara mer av IKT i utbildningen. Jag skulle också vilja ha mer forskningsförberedande kurser. Det vore kul att veta mer om hur det går till att forska. Inom svenska som andraspråk finns inte så mycket forskning, fast det är ett så hett ämne. Det vore kul att bidra till det i framtiden.

Vad är ditt största mål som lärare?

– Att hela tiden reflektera kring det jag gör och att inte stanna i tanken ”nu är jag lärare”. Jag utvecklas varje dag med mina elever. Det vill jag fortsätta att göra, även om det inte blir vid universitetet. Om man tror att man är klar lärare ska man nog sluta arbeta.

Vad vill du utvecklas inom?

­­– Inom hela professionen, så att jag hänger med i skolans utveckling. Den skola jag gick i är inte den jag kommer ut till. Vad händer med skolan om tio år? Sådant är svårt att få med sig från lärarprogrammet.