Du skriver på en avhandling om föräldrars anmälningar till Barn- och elevombudsmannen (BEO). Varför är det viktigt att forska på föräldrarnas berättelser?

– Det finns redan mycket forskning om konsekvenserna av mobbning och då är det ofta barns och lärares berättelser som framträder. Men föräldrar sitter också på viktig information. Kränkningar och mobbning händer i skolan, det är skolans ansvar, barnen vet, men lärarna vet många gånger inte vad som händer. Föräldrar är en viktig grupp för skolan, men det kan vara svårt för dem att mötas.

Varför då?

– Det är en svår kommunikativ situation för lärare att prata med föräldrar vars barn är utsatta. När föräldrar kommer laddade med sina emotionella berättelser är det lätt att hamna i ett låst försvarsläge. Jag presenterar inga lösningar. Men en grundläggande aspekt i kommunikationen mellan skolan och föräldrarna är att lyssna och att erkänna det svåra läget.

Vad är det som anmäls?

– Bara fantasin sätter gränserna. Under ett års tid handlar det om ett par tusen kränkande incidenter, mest fysiska och verbala, som att bli kallad hora, bög eller rasistiska tillmälen, från knuffar och sparkar till rena misshandelssituationer. Många rapporterar att kränkningarna eskalerar över tid. Föräldrarna uppfattar det som att skolan gjort för lite, vilket skolan kanske inte håller med om. Fortsätter kränkningarna tycker förstås föräldrarna att inte tillräckligt görs, även om skolan gjort insatser. I många fall bedömer BEO att skolan inte gjort tillräckligt.

Hur får föräldrarna vetskap om mobbningen?

– Det hänger på att barnet självt förmedlar sin utsatthet eller att skolan ringer hem. Eller att föräldrarna märker att något är fel, om barnet kommer hem med sår eller trasiga kläder, att barnet mår dåligt, inte kan sova eller inte vill leva längre. Vi vet att barn inte berättar allt för sina föräldrar samtidigt bygger systemet med anmälningar på att barnen berättar. Det är ett skydd som kan ifrågasättas.  

Hur för du kunskapen vidare?

– Jag undervisar lärarstudenter om kränkningar och mobbning i skolan. Det är en jättefin möjlighet att få möta blivande lärare och att ge dem inblick i föräldrars erfarenheter och göra dem beredda på starka emotionella berättelser.

Vad gör du för att orka med det svåra materialet?

– Jag behöver ta pauser ibland. Då odlar jag och gör saker som distraherar mig. Det är en viktig forskningsuppgift eftersom så många barn far illa. Berättelserna behöver få komma ut.

 

Läs mer om Magnus Loftssons forskning

Mer om forskningsområdet Barn och ungdomar i utsatta livssituationer