Regeringen har aviserat en satsning på forskarskolor för lärarutbildare. Från och med 2020 satsas 90 miljoner kronor per år som ska gå till att utbildning på forskarnivå för anställda inom lärar- och förskollärarutbildning vid landets lärosäten. Målet med satsningen är att stärka forskningsanknytningen i utbildningarna och att öka utbildningskapaciteten med bibehållen kvalitet.
Vilka modeller ska man tänka sig, undrade Eva Björck, huvudsekreterare för utbildningsvetenskap vid Vetenskapsrådet och moderator för paneldebatten.
Knäckfrågan ligger i hur mycket frihet lärosätena ska få att själva styra forskarskolorna, menade Ulla Riis, professor emerita vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet. Frihetsgraden får konsekvenser för hur forskarskolorna uppfattas, hur doktoranderna uppfattar sig själva och därigenom statusen, menade hon och pekade på några risker beroende på vilken modell som används (se bilden nedan).
Andreas Ryve, professor i matematikdidaktik vid Mälardalens högskola, ser gärna en styrning från Vetenskapsrådet. Risken blir annars att lärosätena vrider och vänder på utbildningen för att få medel. När det gäller kursinnehållet bör det fokusera på undervisningsteorier och lärarens agerande i klassrummet, menade han.
Jesper Boesen, docent vid Jönköpings universitet och tidigare föreståndare för forskarskolan CUL vid Göteborgs universitet, ser inget problem om det är de stora lärosätena som får forskarutbildningarna. Men oavsett modell blir mervärdet större ju fler lärosäten som kan vara med och samarbeta. Politisk hänsyn kan komma att behöva tas när det gäller forskarutbildning inom bristområden, som förskollärarutbildningen, påpekade han.
Stockholms universitet beviljades nyligen medel för två forskarskolor som startar nästa år. Läs mer om forskarskolan Lärande, undervisning och bedömning av svenska och engelska. Läs mer om forskarskolan i Specialpedagogik.