Clas Hättestrand.

Det är valår i år, något som knappast har gått att undgå. Reformförslagen duggar tätt och såväl politiker som debattörer positionerar sig i olika frågor. Opinionsundersökningar visar att skola och utbildning är en av väljarnas absolut viktigaste frågor inför valet. Det är därför inte så konstigt att partierna lägger kraft på att föra ut sin utbildningspolitik. Och även om frågor som rör skolan och lärarutbildningarna alltid ligger högt på den politiska agendan så märks en upptrappning i förslagsframställningen nu.

Vilka förslag önskar då jag se att politikerna la fram? I den mån reformutrymme finns skulle jag vilja se satsningar på ökad kvalitet och effektivitet i lärarutbildningen, och därmed ökad attraktivitet. Till exempel följande förslag.

Mer resurser till VFU. Försöksverksamheten med övningsskolor har varit lyckosam. Många nya och välfungerande former av VFU har utvecklats runt om i landet. När nu lärosätena förbereder sig på en tid efter att försöksverksamheten avslutas, och de extra medel som funnit tillgängliga för denna försvinner, riskerar en stor del av de verkligt kvalitetsförstärkande effekterna av försöksverksamheten att gå förlorad. Därför vore en permanent förstärkning av VFU-undervisningen mycket angelägen.

Utökning av KPU. En av de mest effektiva lärarutbildningarna är den kompletterande pedagogiska utbildningen (KPU). Denna utbildning är reserverad för de som redan har klarat av ämnesstudierna och genom att anta dem bortfaller risken för avhopp under en stor del av utbildningen. Dessutom är KPU-studenterna äldre och mer akademiskt mogna, och är i allmänhet mycket motiverade, vilket ytterligare reducerar avhoppsrisken. Satsa därför mer på KPU och undersök möjligheterna att skapa KPU även för lärare mot yngre åldrar.

Ökning av resurser till utbildningsvetenskaplig forskning. De senaste årens kraftiga utbyggnad av lärarutbildningen må ha varit nödvändig för att möta lärarbristen, men den har också medfört en hel del utmaningar. En av de största är avsaknaden av motsvarande resurser för utbildningsvetenskaplig forskning. Detta har lett till att existerande forskningsresurser sprids över betydligt fler lärare, när vi lärosäten kraftigt har ökat vår universitetslärarkår. Detta gynnar knappast den vetenskapliga förankringen av utbildningen. Låt därför utbyggnad av lärarutbildning – både nyligen genomförd och framtida – åtföljas av ökade utbildningsvetenskapliga forskningsresurser till lärosätena.

Satsning på universitetslärares löner. De många och stora satsningarna på lärarlöner i skolan har varit angelägna och positiva för många lärare, liksom för yrkets attraktionskraft. En negativ sidoeffekt är dock att vi lärosäten har svårare att rekrytera lärarutbildare. En lärare i skolan har idag ofta betydligt högre lön än vad vi på lärosätena kan erbjuda då vi rekryterar lektorer och adjunkter. Detta har medfört svårigheter för oss lärosäten att inte bara rekrytera lärare med den så välbehövliga erfarenheten från skolan, utan också att behålla de lärare vi redan har. Låt oss därför se ett "universitetslärarlönelyft" under kommande mandatperiod.

Vad vill jag inte se? Ja, till exempel ännu fler platser till lärarutbildningarna generellt sett, åtminstone inte på kort sikt, och såvida dessa inte riktas specifikt till program där det finns ett stort antal sökande. Effekten av en ökad antagning blir begränsad, eftersom de extra studenter som då tas in har sämre förutsättningar att klara utbildningen, och flera lärarprogram har redan idag genomströmningsproblem. Till det ska läggas svårigheten för lärosätena att bygga ut utbildningskapaciteten på kort varsel, bland annat i form av nyanställning av universitetslärare. Tillskjutna resurser borde istället satsas på ökad kvalitet i utbildningen, förslagsvis enligt ovan!

Clas Hättestrand