Susanne Kjällander. Foto: Björn Dalin.

Ny forskning visar att användande av digitala verktyg i skolan underlättar lärande för barn, och då särskilt för barn med funktionsvariationer. Forskningen visar också att digitaliseringen minskar klyftor mellan barn.

– Barn befinner sig i en digitaliserad miljö vare sig vi gillar det eller inte. De behöver kompetens för att hantera verktygen och lära sig tekniken bakom, säger Susanne Kjällander, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap. 

Barn som producenter

Den reviderade läroplanen för förskolan har stött på kritik, som att surfplattor nu blir obligatoriska och att barnen blir sittande framför skärmar hela dagen. Det är en villfarelse som Susanne Kjällander är snabb att rätta till.

– Det finns fler digitala verktyg som kan användas i förskolan, som robotar, filmkameror och interaktiva golv. Både barn, pedagoger och rektor ska utveckla adekvat digital kompetens. Inte använda tekniken som barnvakt i förskolan.

– Närmare bestämt handlar det om att barn blir producenter av digital media snarare än konsumenter, som ofta är fallet på fritiden. Både att barnen förstår digitaliseringen de möter, och får ett ansvarsfullt förhållningssätt kring tekniken. Till exempel förståelse för hur man ska vara mot varandra i den digitala miljön och att robotar är programmerade av människor.

Hur kan förskolan arbeta för att uppnå det?
­– Det handlar om att skapa förståelse genom görande. Man kan inte undervisa små barn om källkritik, men det är viktigt att treåringar vet att allt på internet inte är sant. Man kan till exempel jobba med att manipulera bilder och arbeta med green screen-teknik. Men lika viktigt är det att veta när man inte ska använda digitala verktyg. Riktig lera och riktig skogspromenad är ofta bättre än projicerad.

Ny bok vägleder

För att vägleda blivande och verksamma förskollärare till hur man kan arbeta med digitala verktyg och digital kompetens i förskolan har Susanne Kjällander och arton andra forskare från olika discipliner skrivit en bok i ämnet.

– Förhoppningsvis kan boken ge nya tankar kring hur pedagoger i förskolan kan planera sin verksamhet med och utan digitala verktyg. Texterna handlar bland annat om digitalt ledarskap, barns nätsäkerhet, föräldrakontakt, flerspråkighet och att utforska naturen, säger Susanne Kjällander.

 

Läs mer om boken och medverkande forskare.

Mer om Susanne Kjällanders forskning.