– Det krävs också ett retoriskt arbete för att göra legitima urval inom idrotten. De kriterier som används framstår ofta som objektiva när urvalet egentligen är baserat på subjektiva ställningstaganden. De som ska välja får mycket makt att bestämma vad som är talangegenskaper.
Det konstaterar Magnus Kilger som i sin avhandling studerat hur den svenska idrottsrörelsen legitimerar urval, och hur valbarhet och framgång produceras i ungdomarnas egna berättelser. För att ta reda på det har han studerat Riksidrottsförbundets policydokument, verksamhetsplaner och utbildningsmaterial samt intervjuat 15-åriga ungdomar mitt under pågående uttagningsprocess till ungdomslag och distriktslag i fotboll, innebandy och hockey.
– Ungdomarna vet vad de ska säga för att göra sig valbara. För att bli vald krävs också talad talang. Återkommande i berättelserna är att betona att man är ”en vinnarskalle”, ödmjuk och en hårt arbetande lagspelare och samtidigt självsäker, med stor framtida potential. Detta är framgångsrika retoriska grepp att använda.
Det skriftliga materialet legitimerar urval bland annat genom att hänvisa till ”den svenska idrottsmodellen” som innefattar både bredden och eliten.
– Bredd och elit ska befrukta varandra, är tanken. Det framstår som en framgångsmodell och används för att motivera att urvalet är moraliskt riktigt.
Värderingar som får konsekvenser
Alla inblandade i urvalsprocessen är måna om att urvalet ska framstå som rationellt och trovärdigt, visar avhandlingen. Men i själva verket producerar idrotten specifika ideal, normer och värderingar om talang och det korrekta urvalet. Detta får konsekvenser, menar Magnus Kilger.
– Idrottsrörelsen har ett statligt uppdrag att erbjuda idrottsutövning för alla barn och ungdomar. Samtidigt ska man möjliggöra för särskilt lämpade att lyckas. Men hur hanteras de ungdomar som inte kan spela det här spelet och leverera de svar som förväntas? Det blir en tajt position där vissa ungdomar blir valbara och andra inte.
– Idrottsföreningar och idrottsrörelsen i stort måste hantera urval av unga talanger som idrottspolitiska ställningstaganden. De behöver kritiskt granska de verktyg för selektering som används i dag och som tas för givna. Och argumentera för selekteringens moraliska giltighet. Det handlar om hela den svenska idrottsmodellens framtida legitimitet, hävdar Magnus Kilger.
Magnus Kilger disputerade den 10 mars med avhandlingen ”Talking talent: Narratives of youth sports selection”.