Clas Hättestrand. Foto: Niklas Björling.

Så här i slutet av april har det inträtt något slags märkligt abnormt normaltillstånd vad gäller att hantera coronakrisen, både för lärarutbildningen och samhället i stort. Universiteten och högskolorna övergick den 18 mars efter regeringens uppmaning till distansutbildning, och det gällde förstås även lärarutbildningen. Många skulle nog säga att omställningen, som bokstavligt skedde över en natt, har gått förvånansvärt bra. Föreläsningar, seminarier, gruppuppgifter och presentationer genomförs nu i Zoom och de pedagogiska möjligheterna i vår digitala lärplattform Athena utforskas nu som aldrig förr av våra lärare. Coronakrisen kommer att göra mer för lyftet av vår kollektiva digitala kompetens än aldrig så många internutbildningar och webbkurser i tiden före corona. Och det gäller förstås även våra studenter som nu exponeras för avsevärt mycket mer webbaserat lärande än tidigare.

Om jag här ger en bild av vissa positiva effekter av corona så är det med ödmjuk vetskap om de enorma problem och personliga tragedier som det också för med sig. Lärare och studenter insjuknar och kan ha svårt att ge eller följa utbildningen. Omställning till digital undervisning innebär att lärare under stor tidspress arbetar hårt för att hitta webbaserad ersättning för etablerade och välfungerande fysiska undervisningsmodeller. Studenter och lärare studerar och jobbar nu också i betydligt högre utsträckning enskilt hemifrån, med de psykosociala påfrestningar och studiemässiga nackdelar som det kan innebära.

En särskild utmaning är att bedriva den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) under rådande situation. Stockholms universitet har, i likhet med landets övriga lärosäten med lärarutbildning, valt att så långt det är möjligt fortsätta ge VFU-kurser. Det har varit en avvägning mellan omsorg om studenternas hälsa, deras möjlighet att bedriva och slutföra studierna inom utsatt tid, samt skolornas möjligheter att ta emot våra studenter. Initialt rådde en viss osäkerhet från både universitetets, studenternas och skolhuvudmännens sida om hur och om det skulle gå.

Men nu, en månad senare, kan vi konstatera att det till stora delar faktiskt har gått att genomföra, om än med vissa svårigheter. Enstaka skolor och skolhuvudmän har inte kunnat ta emot studenter, undervisning och handledning har inte kunnat genomföras som planerat och många studenter har inte kunnat eller velat genomföra VFU:n av hälsoskäl. Alla dessa utmaningar och anledningar till att VFU:n ibland inte alls kunnat genomföras, eller bara i begränsad utsträckning, måste vi respektera. Vi ska också vara medvetna om att detta innebär att en del VFU kommer att skjutas upp till kommande terminer, vilket kan komma att ha effekter på VFU:n även när vi i övrigt återgått till ett normalläge i utbildningen.

Avslutningsvis vill jag rikta ett djupt och innerligt tack till alla lärare, studenter, skolpersonal, skolhuvudmän och alla andra inblandade, som trots alla svåra utmaningar hittar lösningar och i stort samförstånd arbetar tillsammans för att kunna driva vår lärarutbildning vidare trots pågående coronakris. Tack!

Clas Hättestrand