– Jag kom fram till att de finns indikationer på att barn åker mer bil om föräldrarna har hög inkomst, det syntes framför allt i villaområdena. Resultaten visade också att barn med lågutbildade föräldrar eller föräldrar med låg inkomst tenderar att åka mindre bil och använder sig istället mer av aktiva transportsätt, som att cykla eller gå. Så valet att använda bilen som transportsätt förefaller att handla om skillnader i resurser, säger Robert Salmijärvi.
I sin masteruppsats i naturgeografi har han kartlagt barns rörelsemönster i Stockholms kommun. Till sin hjälp har han haft data från Folkhälsomyndighetens miljö- och hälsoenkät som han har kombinerat med olika metoder inom geografisk informationsvetenskap.
– Kombinationen gör att det går att se till exempel socioekonomiska skillnader i sådant som transporter och just kopplingen till samhället tycker jag är intressant, kanske kan en sådan här studie göra nytta, säger han.
4-åringar och 12-åringar har studerats
Miljö- och hälsoenkäten görs vart fjärde år för att följa befolkningens hälsa och vart åttonde år riktas enkäten till vårdnadshavare med barn. Robert Salmijärvi gjorde praktik på Folkhälsomyndigheten under 2018 och blev i och med det inspirerad att försöka använda det materialet. De data som han har använt är från 2003 och 2011, och rör 4-åringar och 12-åringar. Frågor som ställdes i enkäten var till exempel hur barnen tar sig mellan skolan, fritidsaktiviteter och kompisar, vårdnadshavarna fick också fylla i sådant som utbildningsnivå och inkomstnivå.
Robert Salmijärvi kombinerade sedan dessa data med en nätverksanalys där han har analyserar vägnätverket som barnen använder mellan olika platser i staden. Därtill har han lagt in variabler och sedan beräknat en form av friktion exempelvis beroende på om det finns hinder på vägen som påverkar framkomligheten, som till exempel stora vägar eller brist på cykelbanor.
Höginkomsttagare tar oftare bilen
Hur barn rör sig i staden kan skilja sig ganska mycket åt mellan olika stadsdelar, konstaterade han. I sin analys kom han fram till att det framförallt är höginkomsttagare som tar bilen i högre utsträckning.
– Under arbetet kunde jag se att i områden med många låginkomsttagare och lågutbildade så åkte man kollektivt. Sen, när utbildningsnivåer och inkomster ökar så använde sig fler av så kallade aktiva transportsätt, till exempel cyklade eller gick. Men om sedan inkomsten ökade ännu mer så tar folk bilen istället.
Enligt Robert Salmijärvi har flera studier, bland annat från American Institute for Cancer Research visat att fysisk aktivitet kan motverka olika former av sjukdomar och öka den förväntade livslängden.
– I områden där det är svårt för barn att ta sig till skolan tycker jag att det är intressant att ställa sig frågan: Vad skulle hända om jag gör den här gatan bilfri? Kan det vara värt att testa det om det ökar framkomligheten för barn och ungdomar?
– Min förhoppning är att uppsatsen kan användas i framtiden. Den visar på hur en harmonisering mellan olika aktörer såsom forskare, myndigheter och kommuner skulle kunna leda till förbättrade förutsättningar för aktiva transporter och i förlängningen till ett mer hållbart samhälle ur ett socialt, ekonomiskt och miljömässigt perspektiv.
Läs mer
Robert Salmijärvis uppsats ”En rumslig studie gällande barns rörelse i Stockholms stad – påverkan av socioekonomiska faktorer på val av transportsätt”.
Food, Nutrition, Physical Activity, and the Prevention of Cancer: a Global Perspective. WCRF/AICR Expert Report. Washington DC: World Cancer Research Fund / American Institute for Cancer Research. ISBN: 9780972252225.
WHO, 2010b: Global recommendations on physical activity for health. Geneva: World Health Organization.
WHO, 2016: Report of the commission on ending childhood obesity. Geneva: World Health Organization.