I början av december träffas representanter för över 190 länder för att försöka ta ett steg närmare en global klimatöverenskommelse. En av de som kommer att vara på plats i Perus huvudstad Lima är Karin Bäckstrand som är nytillträdd professor i miljövetenskap vid universitetets statsvetenskapliga institution.

Karin Bäckstrand, ny professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning.
Karin Bäckstrand, ny professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning.
Foto: Maria Strömvik

– Jag ska intervjua icke-statliga aktörer, allt från miljöorganisationer till vetenskapssamhälle och ursprungsbefolkningar, om hur de försöker påverka förhandlingsprocessen inför FN:s klimattoppmöte i Paris i december 2015. Då går deadlinen ut för ett nytt klimatavtal, säger Karin Bäckstrand.

Hon deltog i FN-toppmötet om miljö och hållbar utveckling redan i Johannesburg 2002, och hon har sedan dess varit en flitig besökare på klimatmötena. För en statsvetare med inriktning på global miljöpolitik utgör dessa årliga toppmöten en viktig kunskapskälla.

Först på professuren

Karin Bäckstrand fascineras av Frescatis lantliga läge med djur och natur runt hörnet. Som inbiten Lundabo ser hon fram emot att upptäcka mer av omgivningarna i sällskap med familjens labrador. Men först ska hon flytta hit. Under hösten har Karin Bäckstrand fortfarande pendlat mellan Stockholm och Lund, där hon 2008 blev docent och sedermera professor i statsvetenskap.

Hennes nya jobb vid Stockholms universitet, professuren i samhällsvetenskaplig miljöforskning, är en ny tjänst inrättad av den samhällsvetenskapliga fakulteten. Utöver den egna forskningen är det tänkt att Karin Bäckstrand ska stärka och samordna fakultetens insatser på miljöområdet. Redan idag bedrivs stark miljöforskning på många institutioner, konstaterar hon, exempelvis inom statsvetenskap, socialantropologi och geografi.

– Min tjänst är en första kraftsamling att stärka koordineringen och övergripande frågor inom fakulteten, exempelvis att få till ett mastersprogram eller en doktorandutbildning i samhällsvetenskaplig miljöforskning.

I arbetsuppgifterna ingår också att jobba över fakultetsgränser. Ytterst finns en förhoppning att Karin Bäckstrand ska bidra till att stärka universitetets redan välrenommerade miljöforskning, inte minst för att öka chanserna till externa forskningsmedel, både nationellt och internationellt.

På plats vid klimattoppmötet i Peru

Parallellt med sin samordnande roll, kommer Karin Bäckstrand att jobba vidare med egen forskning. Global miljöpolitik har länge stått i fokus. I Peru kommer hon att fortsätta att studera legitimitetsaspekter av klimatförhandlingarna. Alla stater har varsin röst och skickar till toppmötena en förhandlingsdelegation, utsedd av respektive regering. Men även civilsamhället har möjlighet att påverka utgången av förhandlingarna som observatör, förklarar Karin Bäckstrand.  FN tillåter att nio icke-statliga grupper deltar, däribland näringslivet, miljörörelsen och ursprungsbefolkningar.

– Varje grupp får göra sin röst hörd. Dels får de en chans att stå upp och inför plenum redogöra för sin position. Men de träffar också ländernas delegater vid sidan om och försöker på så vis skaffa inflytande.

Karin Bäckstrand ska intervjua representanter för såväl de nio grupperna som nationella delegater. Hon kommer att försöka svara på hur de icke-statliga aktörerna påverkar förhandlingarna, och vad innebär det för klimatpolitikens legitimitet att de faktiskt deltar.

Politiskt intresserad

Under gymnasietiden var Karin Bäckstrand medlem i Amnesty, och hon reste med organisationen Samarbete för fred till Baltikum när länderna ännu var en del av Sovjetunionen. Själv säger hon att hennes drivkraft som forskare bottnar i ett engagemang för fred, miljö och mänskliga rättigheter.

I doktorsavhandlingen studerade hon forskarnas och experternas roll i de europeiska luftvårdsförhandlingarna. Numera är Karin Bäckstrand en väletablerad miljöforskare och själv i flera sammanhang anlitad som expert. I somras debatterade hon miljöfrågor med politiker i Almedalen, och hon har kommenterat samhällsutvecklingen i media.

Några större förhoppningar om ett nytt klimatavtal i Paris nästa år – med bindande utsläppsminskningar – har inte Karin Bäckstrand. Politisk vilja att komma överens saknas, menar hon. Samtidigt anser hon att det läggs orimliga förväntningar på FN:s klimattoppmöten. Bara det faktum att världens länder samlas för att samtala är viktigt ur demokratisk synpunkt.

Kunskap om institutioners roll

Finns det då något som samhällsvetenskapen kan bidra med för att nå bättre resultat i klimatförhandlingarna? Ja, enligt Karin Bäckstrand kan samhällsvetenskapliga forskare exempelvis bidra med perspektiv på varför internationella förhandlingar blockeras utifrån forskning om diplomati, men även fördjupa kunskapen om internationella institutioners roll och samspelet mellan nationellt beslutsfattande och internationella förhandlingar.

– Det vi som forskare kan ge är ett analytiskt perspektiv på klimatförhandlingarna. Hur kan förhandlingarna organiseras? Vilka institutioner behövs? Hur får vi med civilsamhället och andra intressegrupper? Och hur kan legitimiteten öka genom deltagande, öppenhet och representation av olika samhälleliga aktörer?

Text: Henrik Lundström