Konflikterna kring medborgarskap och politiskt engagemang i 1800-talets S:t Barthélemy ger ett nytt perspektiv på dagens frågor om gemenskap, tillhörighet, multietniska miljöer och politiska samtal och diskussion.
– S:t Barthélemy är en av de platser där man tidigast kan se diskussioner om man måste vara född i Sverige för att vara svensk. Vi kan också se hur svarta personer krävde politiska och sociala rättigheter, samt frågor om hur samhällen med människor från flera platser i världen kan passa in i Sverige. Var det språk och kultur, lojalitet eller endast juridiska dokument som gjorde någon till "svensk"? säger Ale Pålsson, historiker vid Stockholms universitet.
Han har studerat hur svenskt medborgarskap fungerade på 1800-talet och hur de handelsmän som flyttade till den svenska kolonin för att bli svenska medborgare såg på sig själva som undersåtar till den svenska koloniala administrationen.
– Även om handelsmännen var lojala till den svenska kronan var de inte alltid passiva och lydiga, säger Ale Pålsson.
Vem eller vilka har makten att bestämma?
Inspirerade av de revolutionära rörelserna i Frankrike, USA och Haiti vid slutet av 1700- och början av 1800-talet ansåg de nya medborgarna att de hade rätt att medverka i den lokala politiken och administrationen. Den svenska guvernören ville däremot hålla fast vid en hierarki där han bestämde och befolkningen enbart fick bidra med förslag.
Sverige tog kontroll över den karibiska ön 1784 och byggde upp hamnstaden Gustavia. Eftersom S:t Barthélemy var för liten för sockerplantage användes Gustavia som en neutral hamn. På 15 år växte befolkningen från 700 personer till över 6 000.
– Handelsmän kom från Nordamerika, Karibien och Europa för att bli svenska medborgare och därmed neutrala i krigen mellan Storbritannien och Frankrike. Det uppstod många diskussioner om de skulle anses vara svenskar eller inte.
Hierarki och manlighet viktigt
Att vara en politiskt aktiv person var vid den här tiden nära knutet till manlighet; begreppet ”manlig” var nästintill synonymt med att vara politiskt självständig och principfast. Att attackera någons manlighet, genom att exempelvis säga att någons fru var otrogen eller att någon var alkoholiserad, var som att kalla honom politiskt oförmögen. Det var väldigt viktigt med ett respektfullt språk och flera personer blev dragna framför domstol för ”uppstudsighet”.
För såväl vita som fria svarta män var associationer till slavar en grav förolämpning, eftersom det i ett slavsamhälle som S:t Barthélemy var viktigt att upprätthålla skillnader mellan människor. Vita ansåg sig exempelvis vara ”påtvingade samma tillstånd som slavar” när de blev tvungna ansöka om tillstånd från polisen för att ha dans, vilket jämfördes med slavlagstiftningen kring större folksamlingar som kom kommit till för att förhindra konspirationer och uppror.
Förutom ansökningar om att bli svensk undersåte har Ale Pålsson i sin forskning undersökt brev till kungen och guvernören, den lokala tidningen The Report of Saint Bartholomew samt ett lokalt myteri på ön 1810. Mycket av det historiska materialet kommer från tidigare stängda arkiv i södra Frankrike.
Avhandlingens namn
”Our Side of the Water. Political Culture in the Swedish colony of St Barthélemy 1800–1825”
Avhandlingen finns i sin helhet på webben.