Första professorn var Seung-bog Cho (1922-2012), som hade undervisat i ämnet vid Stockholms universitet sedan 1963 och vid Uppsala universitet sedan mitten av 1950-talet. Hans huvudsakliga vetenskapliga arbete var A Phonological Study of Early Modern Japanese, i två volymer (Stockholm, 1970). Han utsågs till professor 1975, avgick med pension 1989 och efterträddes i oktober 1990 av Gunilla Lindberg-Wada som var professor vid institutionen fram till 2014.

Disputationer under Seung-bog Chos tid

Lars Vargö, 1982. Social and Economic Conditions for the Formation of the Early Japanese State.
Whaja Park, 1982. Aspects contrastifs du japonais et du coréen.
Noriko Thunman, 1983. Nakahara Chuya and French Symbolism.
Gunilla Lindberg-Wada, 1983. Poetic Allusion: Some Aspects of the Role Played by Kokin Wakashuu as a Source of Poetic Allusion in Genji Monogatari.
Marie Söderberg, 1986. Japan's Military Export Policy.
Bert Edström, 1988. Japan’s Quest for a Role in the World: Roles Ascribed to Japan Nationally and Internationally.

Disputationer under Gunilla Lindberg-Wadas tid

Keiko Kockum, 1994. Itō Sei: Self-Analysis and the Modern Japanese Novel.
Els-Marie Anbäcken, 1997. Who Cares? Culture, Structure, and Agency in Caring for the Elderly in Japan.
Toshiko Tsukaguchi-le Grand, 1999. The “Japanese Employment System” Revisited. Gender, Work and Social Order
Mats Karlsson, 2001. The Kumano Saga of Nakagami Kenji.

Herbert Jonsson, 2006. Haikai Poetics: Buson, Kitō and the Interpretation of Renku Poetry.
Stina Jelbring, 2010. A Decontextual Stylistics study of the Genji Monogatari: With a Focus on the “Yūgao” Story.
Gunnar Linder, 2011. Deconstructing Tradition in Japanese Music: A Study of Shakuhachi – Historical Authenticity and Transmission of Tradition.
Mitsuyo Kuwano Lidén, 2016. Deictic Demonstratives in Japanese, Finnish and Swedish: First and Third Language Perspectives.

Utbildningen i japanska genom åren

Till en början omfattade studierna i japanska på grundnivå endast tre terminer, men i och med fastställandet av den lokala studieplanen för allmän studiekurs i japanska 1971 förlängdes utbildningen till fyra terminer. Till en början bestod kurserna av enbart språkstudier med hjälp av läroböcker och utan några autentiska texter.

1975 lades kurser in på grundkurserna med en allmän orientering om historia, geografi, samhälle och litteraturhistoria. Samtidigt infördes en 6-poängskurs benämnd "Enskilt arbete" på påbyggnadskursen, som antingen kunde bestå av en ”uppsats över språkvetenskapligt, litterärt eller annat ämne” eller ”kommenterad översättning till svenska av exempelvis en skönlitterär text”. Med ett till ett och halvt års studier till på fristående kurs enligt eget val och utan krav på något specificerat examensarbete kunde man ta ut sin kandidatexamen med japanska som huvudämne.

1977 formulerades upplägget grundkurs i japanska, fortsättningskurs, påbyggnadskurs och året efter fördjupningskurs med självständigt arbete, 6 poäng, som antingen kunde bestå av en ”uppsats över språkvetenskapligt, litterärt eller annat ämne” eller ”kommenterad översättning till svenska av exempelvis en skönlitterär text”.

1978 fastställdes kursplaner för kurserna i japanska inom Tolklinjen (Högre tolkutbildning i japanska, 60 poäng).

1983 inrättades Östasienlinjen om fyra år, som avslutades med en kandidat- eller magisteruppsats.

1984–1986 Kurser i ”Japankunskap och elementär japanska” (2,5 poäng) hölls vid Tekniska Högskolan. Liknande kurser gavs också vid Handelshögskolan. De organiserades och undervisades av timlärare vid institutionen, som Gunilla Lindberg-Wada och Nils-Owe Pettersson.

1991 slogs språkpoängen ihop till större block. Samtidigt infördes obligatorisk närvaro, en reform som mötte extremt hårt motstånd från studenthåll; så till den grad att enda möjligheten att genomföra något så revolutionerande var att göra det i form av ett a- och ett b-alternativ; det förra med obligatorisk närvaro, det andra med utökad slutexamination i stället.

1992 Utbytesavtal med Chūo University.

1993 stramades universitetsutbildningen upp så att det krävdes en 10 poängs kandidat- eller magisteruppsats i huvudämnet för att kunna ta ut en examen. I samband med det förlängdes utbildningen i japanska till tre år, med kandidatkurs på femte terminen, fördjupningskurs 2 avseende kandidatexamen, och magisterkurs på sjätte terminen.

1993 Samarbetsavtal med Fria Kristliga Folkhögskolan i Vasa.

2006 infördes nuvarande system, med teknisk platsgaranti och tre års utbildning för kandidatexamen (2008 kandidatkurs om 15 hp teori och metod och 15 hp uppsats på sjätte terminen). Magisterkursen utökades till ett år; förmodligen i samband med reformen påbörjad 2006.