Arbetet har inneburit att de fått praktisera några av de vetenskapliga metoder de studerat i sin utbildning. Tanken är att de ska lära sig att ha ett vetenskapligt förhållningssätt till sin yrkesprofession när de senare är ute i arbetslivet.

- Jag känner att jag lärt mig hur man kan använda digitala verktyg på flera olika sätt, beroende på hur man använder dem, säger Tina Wolter som i det självständiga arbetet samarbetat med Johanna Mikaels. 

Livet i bokstavslandet, UR Barn, SVT.

Tillsammans studerade de programmet ”Livet i bokstavslandet”, ett program som Tinas egen dotter tyckte mycket om som yngre. De undersökte hur programmet kan användas i förskolan, vad det kan ge för mervärde och hur pedagoger kan använda det på olika sätt. Efter en tid kom de fram till att de även ville ha ett perspektiv med som handlade om vad de som gjort programmet har för syn på vad ett barn är.

Deras val av vetenskapligt angreppssätt blev att undersökta hur man kan se ”Livet i bokstavslandet” ur ett multimodalt perspektiv och ur ett kritiskt diskursperspektiv. De ville även studera olika delar, som om programmet i sin utformning försöker skydda barn från olika saker och om barnen ses som kompetenta.

- Generellt kan man se att URs produktioner ska följa läroplanen, så där fanns en utgångspunkt att barnet är kompetent, men vi såg både och. Det fanns en bild av att man ska skydda barnet från farliga saker. Som exempelvis när de talar om blod, då visas blodet upp som tecknat istället för verkligt blod. Det kan vara ett estetisk eller dramatiskt val i det, men man kan också tolka det som att man vill skydda barnet, säger Tina Wolter.

Studenter på besök på UR. Foto: Susanne Kjällander.

Det finns många föräldrar och andra vuxna som ifrågasätter huruvida förskolan ska tillhandahålla digitala medier för barnen och det har debatterats, men idag står det inskrivet i läroplanen.

- Jag har själv haft den inställning när min dotter var yngre, men jag har ändrat mig, säger Tina Wolter när frågan om digitala medier på förskolan kommer upp. 

- Förskolan kan vidga synen och hjälpa föräldrar att se vad man kan använda digitala verktyg till. Varje familj får förstås avgöra vad man tycker är rimligt, vad det gäller till exempel skärmtid, men man behöver inte vara så rädd. ”Livet i bokstavslandet” är ett exempel på ett program som är både estetiskt och konstnärligt gjort. Det är fint, tydligt, roligt, musikaliskt och dramatiskt. Det är verkligen kultur för barn och där kan man se en bild av barnen där de visas respekt och att de är viktiga, menar hon.

1, 2, 3, Tyra. UR Barn, SVT.

Darian Andreassen har liknande erfarenhet från sitt självständiga arbete. 

- Det jag kan ta med mig är att jag kan argumentera för varför det kan vara bra att titta på pedagogiska barnprogram, vad man kan få ut av det. Det finns läroaspekter att hämta därifrån. Det är en sorts media, tänker jag. Och det finns i förskolans läroplan att man ska utforska olika medier. Sedan ska man kanske inte sitta och titta på skärmar hela tiden, precis som man kanske inte ska dansa eller sjunga hela tiden, utan att man blandar det, säger han.

Programmet som han tillsammans med Ida Hovinger Tryman studerade heter ”Ett, två, tre, Tyra” och är ett pedagogiskt program som tränar barnen i både språk och matematik.  Båda var intresserade av att studera barns matematiska lärande. 
När det gäller hur mycket nytt de har lärt sig under arbetet så säger han att de hade lärt sig mycket i utbildning redan som de nu har praktiserat. 

- Vi använde en multimodal teori, men när vi talar om matematik så talar vi om Bishops aktiviteter och vi kände att vi var tvungna att få med det på något sätt. När vi pratade om matematik i förskolan mellan oss två, så förhöll vi oss nästan alltid till Bishops aktiviteter, det är det som är matematik för oss i förskolan, säger Darian Andreassen.

Både Darian Andreassen och Tina Wolter har tagit sin examen och är nu ute i arbetslivet och Darian Andreassen reflekterar över sina nya erfarenheter i jämförelse med de teorier de arbetat med under uppsatsskrivandet.

- I förskolan där jag jobbar nu använder vi mycket TAKK, tecken som stöd. Det är en specialpedagogisk teknik för att stötta språkutvecklingen. Det är ju egentligen något som är multimodalt, men det är inte uttalat. Många talar ju också om lärstilar i förskolan. Som att lära med känsel, hörsel, smak och lukt. Och det är bra, men det ju kombinerandet som är det bästa, tänker jag och det får du ju i ett pedagogiskt teveprogram, säger han.