Hur långt har du kommit i dina doktorandstudier

Noor Nassef. Foto: Dilem Suvakçi.

- Just nu förbereder jag mig inför att kunna gå ut på fält och samla in material till mitt forskningsprojekt. Eftersom mitt forskningsprojekt är en etnografisk inspirerad studie innefattar fältarbetet deltagande observation men också intervjuer enskilt och i grupp. Jag vänder mig till barn, unga och föräldrar som är boende i förortsområden som av polisen klassificeras som ”utsatta områden”, och kommer följa dem i deras föreningar, organisationer eller andra aktiva verksamheter för att kunna ta del av den (vardags)kontext de verkar i. Jag har skickat in en etikansökan till Etikprövningsmyndigheten och väntar på att forskningsprojektet ska bli godkänt så att jag kan sätta igång

Vad handlar din forskning om?

Mitt forskningsprojekt handlar om hur barn, unga och föräldrar i förortsområden förhåller sig till och beskriver sina upplevelser och erfarenheter av polis och ordningsvakters arbete. Det innefattar polis och ordningsvakters närvaro, relationsskapande, övervakning, kontroll och ingripande i de specifika områdena. Forskningsprojektets fokus är därför på barn, unga och föräldrars perspektiv men också de sociala processer som aktualiseras utifrån ålder, ras och plats.

Vad är din egen bakgrund och ingång till ämnet?

- När jag gick masterprogrammet i barn- och ungdomsvetenskap här på institutionen, växte mitt forskningsintresse för ungas möte med polis och ordningsvakter. Jag skrev därför min masteruppsats om det ämnet vilket var utmanande men också väldigt lärorikt. Efter det har jag kunnat använda min masteruppsats som en pilotstudie där jag haft den som utgångspunkt för hur jag kan tänka och vidareutveckla mitt nuvarande forskningsprojekt.

- I min masteruppsats framgick det exempelvis att de unga berättar om sina erfarenheter av polis och ordningsvakter till sina föräldrar. Det har jag tagit med mig till det här projektet och tar därför avstamp i att barn och föräldrar inte bara förstås vara väsentliga som enskilda grupper utan också utifrån den relation som en familjekonstellation kan utgöra. Särskilt i relation till tidigare studier som bekräftar att föräldrar oroar sig för att deras barn ska konfronteras av polis och ordningsvakter. I en afroamerikansk kontext exempelvis är det vanligt att föräldrar tar "the talk" med sina barn. Det är ett samtal som syftar till att förbereda de unga, och i synnerhet pojkar, för hur konfrontationer med polisen och ordningsvakter kan uppfatta dem baserat på deras hudfärg. Samtalen handlar om hur de unga ska förhålla och bete sig i relation till polis och ordningsvakter för att minimera riskerna för att skadas. Det primära målet med samtalet beskrivs vara överlevnad då det som motiverar föräldrar att ha dessa samtal med sina barn är rädslan för att deras barns möte med polis och ordningsvakter ska ha dödliga utfall. (Miller & Vittrup, 2020).
 
- Även om den svenska kontexten skiljer sig från den amerikanska kontexten så menar jag att samtal om polis och ordningsvakter förs mellan barn och föräldrar här också, och att det finns ett värde i att undersöka dem och förstå dem.

Hur kom det sig att du valde just detta område?

- Det finns flera anledningar till att jag valt mitt forskningsämne. Den främsta anledningen är att det finns ett tydligt vetenskapligt kunskapsbehov att tillgodose med mitt forskningsprojekt. Forskning om barn och ungas men också olika icke-vita grupper/etniska minoriteters upplevelser och erfarenheter av polis och ordningsvakter är begränsad i en svensk kontext. Varför det kunskapsbehovet är viktigt att tillgodose är för att den här frågan påverkar människors vardag och livsvillkor. I en svensk kontext blir det särskilt aktuellt utifrån de politiska debatter och specifika samhällsaktuella händelser som varit i förgrunden de senaste åren. Det handlar framförallt om politiska förslag om ökad närvaro, befogenheter och kontroll av poliser och ordningsvakter i förortsområden men också Black Lives Matter-rörelsens nationella och internationella uppmärksammande om våld och rasism hos polis och ordningsvakter. Mot bakgrund av detta förväntas därför projektet bidra till att nyansera och visa på en komplexitet av de problembilder som finns om polis och ordningsvakters närvaro i specifika förortsområden men också om de problembilder som finns om de boende och förorten som plats.

Något som har förvånat dig under studien så här långt?

- Något som jag kommit till insikt sedan jag började doktorera är vikten av att låta ens egna kontaktnät växa fram. Även om det tar tid så finns det kollegor på institutionen men också forskare utanför institutionen som delar ens intresse för samma eller liknande forskningsfrågor, och som tycker att det är viktigt med utbyte av kunskap och erfarenheter.  

Vad är roligast med avhandlingsarbetet?

- Jag är fortfarande i början av mitt avhandlingsarbete men det bästa än så länge är möjligheten att få bedriva den forskning som man själv anser vara viktig och som man intresserar sig för. Det blir också extra roligt om man har stöttande och skarpa handledare, vilket jag verkligen är glad för att jag har.

Har du något tips till den som vill bli doktorand?

- Även om du söker in med en forskningsplan så finns möjligheten att se över den på nytt sen när du blir anställd som doktorand. Du är alltså inte låst till den forskningsplanen som du sökte in med. Det betyder inte att din forskningsplan inte behöver vara genomtänkt eller välarbetad men den behöver inte vara perfekt. Så med risk för att tipsa om det uppenbara, skriv forskningsplanen och sök bara!

Källa: Miller, C. & Vittrup, B. (2020). The indirect effects of police racial bias on African American families. Journal of family issues. Vol. 41 (10), s. 1699-1722

Mer information om Noor Nassef.