Intervju med Shahram Mansoory om barndom och forskning

”FN:s konvention om barnens rättigheter har antagits av så många länder, att praktisera den är uppenbarligen mycket svårare, men att den har blivit lag i Sverige visar på att den är prioriterad och vi måste försöka förstå den och att tillämpa den”, säger Shahram Mansoory.

Shahram Mansoory, doktorand på BUV.
Shahram Mansoory, doktorand på BUV. Foto: Sören Andersson/Stockholms universitet.

Shahram Mansoory är doktorand på Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen och forskar bland annat om ungdomars välbefinnande.

Kan du säga något generellt om vad barn- och ungdomsvetenskap är?

Det är ett tvärvetenskapligt forskningsområde och på Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen ingår en mångfald av forskare; psykologer, sociologer, humanvetare, genusvetare, filosofer, språkvetare och andra och alla forskar om barndom och ungdom. Det kan antingen vara med barn och ungdomar, men också föreställningen om barndom och ungdom bland annat i förhållande till barns och ungdomars olika sociala arenor som till exempel skolan, fritidshemmet, förskolan, fritiden, vänskapsrelationer. Man brukar prata om barnperspektiv och barns perspektiv. Man kan studera perspektivet på barn som olika vuxna och aktörer kan ha, och man kan också studera barns och ungdomars perspektiv på och förnimmelser av olika fenomen. 

Vilken praktisk innebörd kan forskningen ha för barn och ungdomar?

Det beror på forskningsfrågor och ämnen, men en viktig sak är kunskapsgenereringen. Att synliggöra, att belysa och sätta strålkastarljus på en fråga eller ett ämne, att skapa medvetenhet, förståelse och kunskap kring ett ämne som berör barn och ungdom. 

I min forskning till exempel studerar jag föräldrars föreställningar om välbefinnande, varför det är så viktigt och vilken praktiskt innebörd det kan ha utöver att skapa medvetenhet och kunskap om ämnet. När vi pratar om ämnen och begrepp kan vi anta att alla vet eller förstår det på ett visst sätt, men om vi gräver djupare så finns ofta många olika betydelser eller så är det mer mångfacetterat och komplext.

Tre ungdomar är utomhus i en urban kontext. Foto Eugenio Marongiu/Mostphotos.
Tre ungdomar tillsammans i urban miljö. Foto: Eugenio Marongiu/Mostphotos.

Välbefinnande i sig är ett ord som är positivt laddat och det är kanske något eftersträvansvärt och kan möjligen påverka hur vi interagerar med barn och tonåringar. I ett familjesammanhang kan det vara intressant att veta vad förståelsen är hos föräldrarna, för om förståelsen till exempel är att välbefinnande handlar om att barnet ska vara glad, då kanske fokus i hemmet är att föräldrarna strävar efter att barnet ska känna glädje och så får andra saker inte någon prioritet. Men om man har en mer nyanserad bild där glädje bara är en av många olika aspekter av välbefinnande - där psykologiska aspekter såsom självförtroende, sociala aspekteter som vänskap och goda relationer med föräldrar och andra individer och fysisk välbefinnande genom att kroppen också mår bra är viktigt - så kanske man som förälder eftersträvar att lära och stötta barnen att uppnå de sakerna också. Genom att studera flera aspekter av samverkan i relationer får vi en rikare förståelse för vad som kan skada barn, hämma deras utveckling och kränka deras rättigheter, men också vad som lyfter dem, vad som stärker deras rättigheter och främjar deras utveckling och lärande. 

Som forskare måste man också kunna kommunicera tydligt, att kunna förmedla vilken praktiskt innebörd ens forskning har, varför det är viktigt och vilken nytta det kan ha. Och att hitta sätt att sprida information och nå ut till berörda, det kanske man kan göra genom det man brukar kalla för den ”tredje uppgiften”, genom att interagera med samhället, förläsa, medverka i konferenser och kanske till och med engagera sig i civilsamhället. 

Det kanske kan vara svårt att se och förstå nyttan här och nu, och kanske svårt för en forskare att tillämpa kunskapen till någon slags nytta, men det kanske finns andra som är bättre lämpade till det till exempel beslutsfattare, föräldrar, lärare och därför är det viktigt att forskare kan förmedla kunskapen vidare till dem.

Varför forska om lyckliga barn och ungdomar, om nu välbefinnande är lika med lycka?

Sedan själva begreppet adolescens myntades på tidigt 1900-tal så har man har haft en uppfattning om att ungdomar är problematiska, att de genomgår kriser och stress och forskningens fokus har i överväldigande majoritet haft fokus på de negativa aspekterna med frågor som: hur kan det gå fel, när går det fel och varför går det fel? Under 70-talet och än mer på 90-talet började ett trendbrott. Att forska och förstå ohälsa är inte samma sak som att förstå hälsa. Vi måste också förstå den biten och fokusera på den. Så min forskning handlar inte om att forska om välmående barn, utan mer om att förstå vad välbefinnande och välmående är och på vilket sätt det kan främjas. Jag har valt att göra det i två sammanhang: familjekontexter i Sverige.

Logotyp för UNICEF

På 90-talet och än mer på 2000-talet så har positiv psykologi växt fram, med fokus på att studera glädje och lycka, men också forskningsämnet positiv ungdomsutveckling (postitve youth development) som var en reaktion på all fokusering på problematik. Ungdomar är sociala aktörer, de har känslor och emotioner, de har förmågan att påverka sina sammanhang, de ingår relationer, de har förmågan att anpassa sig, är motståndskraftiga även i svåra situationer, de kan välja konstruktiva vägar även om man inte har förutsättningarna. Man hittade argument för att lyfta fram ungas kompetenser och inte bara svagheter eller risker. Så mitt forskningsintresse började med anledning av det. Jag har en psykologibakgrund och psykologi har haft väldigt mycket fokus på det negativa och en syn på ungdomar som passiva, som behövande och som problematiska, men de senaste åren har psykologin genomgått ett trendskifte. 

Kopplat till familjerelationer har det också varit mycket fokus på föräldrarnas inflytande och påverkan och liten fokus på barnets upplevelser, men också hur barnet påverkar och samverkar med föräldrarna. Det är inte alltid föräldrar som styr, de kan reagera på och anpassa sig efter barnets beteende och förmågor. Det är också intressant att se föräldraskap och familjerelationer i ett nytt ljus. Att beakta barnet och ungdomarna som aktörer, att de ingår i en relation, att de har agens och kan påverka och påverkas. I min forskning studerar jag två ämnen parallellt, det är välbefinnande hos tonåringar och ett nytt sätt att se på föräldraskap och familjerelationer, att se och erkänna ungdomars upplevelser och kompetenser, det är viktigt.

Vad tycker du att vi ska fokusera på en dag som Barnens dag som infaller den 12 maj varje år?

Jag tänker direkt på innehållet i FN:s konvention om barnens rättigheter (1989). Sverige antog den 1990 och den blev lag 2020. Det är intressanta ämnen i den konventionen. Det faktumet att barnet har rättigheter, är en viktig aktör och medborgare i vårt samhälle och i vår värld precis som andra individer. Barnets bästa är något som vi ska eftersträva, men vad betyder barnets bästa? Det kanske vi ska ha samtal och diskussioner om. Detsamma gäller barnens röst och perspektiv.

Det finns många godbitar i konventionen som man kan uppmärksamma, problematisera och samtala om. FN:s konvention om barnens rättigheter har antagits av så många länder, att praktisera den är uppenbarligen mycket svårare, men att den har blivit lag i Sverige visar på att den är prioriterad och vi måste försöka förstå den och att tillämpa den. 

Shahram Mansoory disputerar den 19 november, läs mer om det i BUVs kalendarium.

Shahram Mansoorys avhandling: Youth well-being within the family context: Belief and behavior patterns of Swedish fathers, mothers, and youths finns att ladda ned från DiVA.