Nyanlända invandrarfamiljer engagerade i förskolan och deras barns integrering

Wiji Bohme Shomary, PhD Förskoledidaktik, är aktuell med en avhandling om nyanlända invandrarfamiljers uppfattning av svensk förskola. Studien fokuserar på två huvudteman; språkinlärning och tillhörighet, och visar hur de används för att uttrycka och tilldela handlingskraft. 

Det övergripande syftet med doktorsavhandlingen "The Road From Damascus: New Arrival Immigrant Families and The Swedish Preschool", var att undersöka vilken uppfattning nyanlända invandrarfamiljer har av svensk förskola, och uppfattningen om dessa familjer som den kommit till uttryck i den svenska statliga förskolepolitiska diskursen under den senaste femtioårsperioden. 

Studien är empiriskt förankrad och analysen omfattar texter framtagna av nyanlända syriska familjer samt policydokument, regeringsutredningars rapporter och regeringspropositioner som handlar om förskola i relation till invandring. 

Wiji Bohme Shomari, PhD Förskoledidaktik. Foto: Sören Andersson, Stockholms universitet.

Varför valde du det temat som forskningsområde?

-    Jag blev antagen till doktorandutbildningen 2016, precis under den perioden då många flyktingar kom till Sverige från Syrien. Det fanns också få studier som tog upp nyanlända invandrarföräldrars perspektiv på svensk förskola, så det fanns ett behov av det. 

Vilken uppfattning har nyanlända invandrarfamiljer av svensk förskola i jämförelse med en svenska statens?

-    Skillnaden mellan staten och föräldrarna var att den svenska staten vill att barnen ska ha undervisning i svenska och i sitt modersmål, medan föräldrarna i huvudsak talade om att lära barnen svenska och inte skrev att förskolans uppgift skulle vara att lära barnen arabiska eller deras kultur, det klarade de av att göra hemma.
-    En uppfattning som finns i den statliga diskursen är att föräldrarna inte involverar sig så mycket, men studien visar att föräldrarna är väldigt aktiva i sina barns förskolegång. De förhandlar med lärarna om vad de vill att barnen ska göra i förskolan, de vill förstå och de uppskattar mycket av det som sker i den svenska förskolan, t.ex. vardagliga praktiker som att lära sig klä på sig och att äta själv. Den här självständigheten lyfter de upp mycket. Samtidigt så upplever de självständigheten som något fordrande då barnen kan jämföra hemmet med förskolan och ifrågasätta sina föräldrar. Barnen får också mycket agens genom att gå i förskolan. 

Hur har språkinlärning (svenska och modersmål) och tillhörighet fungerat för familjerna? 

-    Två teman kom upp från föräldrarnas sida, det ena var den svenska språkinlärningen, det andra var tillhörighet. Deras barns tillhörighet handlade om att vara med andra barn. Medan föräldrarnas tillhörighet var dels den rent fysiska tillhörigheten, att de markerar att de finns här i Sverige, att de går med sina barn till förskolan till exempel, men den etiska och tillhörigheten finns i deras hemländer som till exempel respekt gentemot läraren och gentemot de äldre. De jämför sin egen uppväxt med hur deras barn nu växer upp.

Till exempel hur barnen i den svenske förskolan tilltalar lärarna med förnamn, inte som ”miss” eller ”mister”. I deras länder ska man visa respekt för de äldre. Samtidigt visar de uppskattning för det, lärarna räknas som en familjemedlem och det minskar avståndet. De upplever att barnen tillåts utforska omvärlden utanför förskolan. I deras hemländer är barnen hemma under mycket längre tid och det tar längre tid för dem att lära sig känna omvärlden.

-    En av föräldrarna säger att hon känner sig trygg här i Sverige, hon är säker från krig, men åt andra hållet känner hon sig otrygg i mötet med förskollärarna, läkare eller grannar. Hon känner sig bevakad och är rädd att myndigheterna ska ta hennes barn. En annan förälder berättar om en förskollärare som frågade om ett barns rädslor inför en filmvisning av spöket Kasper och när mamman försäkrade att barnet inte var rädd för spöken började läraren fråga mer om barnens rädslor och om det kan bero på föräldrarna, vilket upprörde mamman då hon kände sig kritiserade och bevakad.

-    Förskolelärarna är duktiga på att ta hänsyn till mat- eller religiösa preferenser, men när det gäller föräldrarnas önskemål om att deras barn ska leka mer med svenska barn och göra saker som gör att de blir mer involverade i de svensktalande barnens aktiviteter, då intar förskolläraren en expertroll och tar inte in deras önskemål.

Något som förvånat dig under studien? 

-    En sak som jag blev förvånad över var att föräldrarna betonar inlärning av det svenska språket som mycket viktigt. Jag hade inte bett dem om att skriva om det, men nästan alla föräldrar skrev om det och det var ett viktigt fynd i studien.
-    Jag blev förvånad också över de likheterna som fanns mellan statens förskolediskurs och föräldrarnas, som till exempel vikten av förskolan som en plats där barnen får lära sig svenska och träffa svenska barn. 

-    En annan sak som är värd att nämna är att under 1970-talet ansågs invandrarbarnen berika den svenska förskolan och de svenska barnens erfarenheter av omvärlden. Denna syn försvagades så småningom och ersattes med invandrarbarn som behövande.

Vad har varit roligast med avhandlingsarbetet?

-    Analysarbetet! Att titta på vad föräldrarna skriver och titta på den statliga distanskursen och se att det finns likheter, men också skillnader. Att den statliga diskursen ser att föräldrarna har behov av någonting, som till exempel extra stöd och hjälp, men föräldrarna ser inte sig själva som sådana. Invandrarbarn kategoriseras med andra barn som har behov av extra hjälp och stöd. Det blir ett problem för barnen får en annan sorts pedagogik i förskolan. De svensktalande barnen får en form av pedagogik där barnen uppmuntras att vara aktiva och utforskande, medans de nyanlända invandrarbarnen får en pedagogik som fokuserar mer på vad de behöver för stöd och hjälp, istället för vad de kan.

En viktig fynd i studien är den enorma agensen som föräldrarna påvisar i sina samspel med förskolan. I den statliga diskursen framställs invandrarföräldrarna som en grupp utan agens och som är i behov, tillsammans med sina barn, av stöd och hjälp. För föräldrarna är lärandet av det svenska språket en fråga som handlar om barnens utveckling och välbefinnande. Medan i den statliga diskursen, framställs språkinlärningen som en fråga som uppfyller ett behov för att motverka societala företeelser. 

-    Ett annat viktigt fynd i studien är att det finns en motsägelsefullhet i den statliga diskursen som vill att förskolan ska vara en kulturellt lingvistisk och mångfaldig plats, men i praktiken är den väldigt monokulturell och monolingvistisk. De är andra forskare som har skrivit om det och det bekräftas också i min studie.

 

Wiji Bohme Shomarys doktorsavhanling på DiVA: The Road From Damascus: New Arrival Immigrant Families and The Swedish Preschool.