Rasism, feminism och normkritik bland landsbygdens ungdomar

Susanna Areschoug är aktuell med en doktorsavhandling om ungdomar på landsbygden. I den moraliska periferin: Ungdomskultur, värden och politisk subjektivitet i rurala rumsligheter.

Du har en bakgrund i genusvetenskap från Uppsala universitet, hur hamnade du bland ungdomar på landet?

Susanna Areschoug, PhD Barn- och ungdomsvetenskap.
Susanna Areschoug, PhD Barn- och ungdomsvetenskap. Foto: privat.

-    Det var ett doktorandprojekt som var utlyst som skulle handla om unga och genus. Jag har inte hållit på med ungdomsforskning tidigare, men det här projektet skulle vara inriktat på genus. 2016 när jag skrev projektplanen hade det ganska nyligen varit val 2014. Jag upptäckte hur politisk frågan om land och stad var. Både i media och i min egen bekantskapskrets upprördes man över SDs framgångar och placerade den på landsbygden. Det var de tre sakerna som sammanföll; genusvetenskapen, utlysningen och insikten att det var någonting som höll på att hända.

-    Men avhandling handlar långt ifrån bara om SD och rasism. De ungdomar som jag träffade var väldigt differentierade. Jag försöker också lyfta fram att många ungdomar var urbant orienterade, särskilt en grupp som jag kallar för stockholmsjäntorna och en stor grupp killar i åttan som inte relaterade till sin hemort som landsbygd. Det centrala i deras liv var fotboll, handboll, dataspel och varandra – kompisgruppen – och de ungdomarna hade jag kunnat möta i vilken skola i Sverige som helst. Den grupp ungdomar som var tydligt investerade i en rural identitet och subkulturen kring EPA-traktor var snarast i minoritet. De levde på många sätt upp till bilden av män på landsbygden vad gäller klädstil, motorkompetens, risktagande och ett råare språk. De kallades av andra ungdomar för ”EPA-drägg” och beskrevs som lite ”efter” och ”skitiga”. EPA-kulturen kändes igen på deras klädstil bland killarna, medan tjejer med motorintresse inte använde samma tydliga markörer. Utseendemässigt liknade ”EPA-tjejerna” och stockholmsjäntorna varandra. Kravet på tjejer att se ut och klä sig på normativa sätt verkade vara starkare än för killar, och hindrade tjejerna för att gå in EPA-kulturen till fullo.

Vad är den ”moraliska” periferin?

-    Utgångspunkten i avhandlingen är att det urbana har en hög ställning i samhället generellt och att man i staden har särskild blick på landsbygden. Landsbygden framställs gärna som mer ojämnställd, mer homofobisk och misogyn än man tänker sig att den progressiva staden är. Det urbana tänker sig också att man på landsbygden har en mer konservativ moral. På senare tid har det blivit tydligt att landsbygden också pekas ut för den ökade högerpopulism som man knyter samman med Sverigedemokraternas framgångar. Den moraliska periferin, spelar då både på de urbanas blick på landsbygden, men också att jag mötte ungdomar som uttryckte sig rasistisk och hade konservativa åsikter. Det är det jag velat undersöka och problematisera.

-    Fast bilden stämmer inte helt och hållet. När vi pratar om landsbygden i Sverige täcker det in otroligt stora ytor som är väldigt olika från varandra. Landsbygden blir alltifrån glesbygd i Norrland till tätbefolkade jordbruksmarker i Skåne. Vad gäller rasism och främlingsfientlighet är det framför allt i södra Sverige som SD har varit starka under en längre tid, det framhålls inte alltid när vi generaliserar om ”landsbygden”. Värmland, och orten där jag gjorde mitt fältarbete, kan ses som en ekonomisk, demografisk och politisk blandning av både norra och södra Sverige.

I avhandlingen både bekräftar ungdomarna fördomar, men de verkar också leka med och använda begreppen själva. Hur går de emot storstadsbornas fördomar om dem?

Bokomslaget illustrerar landsbygd.

I den moraliska periferin: Ungdomskultur, värden och politisk subjektivitet i rurala rumsligheter, av Susanna Areshough, PhD Barn- och ungdomsvetenskap.

-    Det var två saker som förvånade mig. Att tjejer känner krav på att vara snygga och duktiga i skolan är inget nytt, men det förvånade mig att många av dem uttryckte sig så medvetet om machokulturen som existerade i skolan och de krav som ställdes på dem som tjejer. Stockholmsjäntorna kallade sig feminister och de gjorde feministiska analyser. Det tolkar jag som att en feministisk analys ingår i det som är normativ femininet idag. Stockholmsjäntorna var urbant orienterade och ville till staden, till de Instagram-konton de följde där feministiska diskussioner var vanliga. Detta medan ”EPA-brudarna”, som också upplevde krav på att klä sig normativt och moderiktigt, inte vände sig till feminismen. Det har till viss del att göra med klass. Stockholmsjäntorna skulle kunna betraktas som medelklass, de hade relativt lätt i skolan och en tydlig riktning mot universitet och en större stad, de kunde uppgå i feminismens budskap om kvinnlig framgång och för dem kostade det inte så mycket att göra det. För EPA-tjejerna, som snarast kom från arbetarklassfamiljer och som inte hade samma utstakade väg framåt och uppåt, som tänkte att de skulle stanna kvar på orten, verkar feminismens uppmaning om kvinnlig framgång inte lika lätt att iscensätta och därför svårare att ta till sig. 

-    När det gäller EPA-killarna så spelade de kring fördomar om dem som moraliskt tveksamma. Normkritik och feminism har blivit en del av den offentliga diskursen och de vet att det är påbjudet från skolan och styrdokumenten att de ska lära sig normkritik och arbeta med olika typer av värdegrundsfrågor, men många av ungdomarna accepterar inte den typen av fostran helt okritiskt. De har lärt sig om det, men det innebär också att de kan utnyttja det i sitt eget sätt att skämta och att göra gemenskap i skolan. De inkorporerar det och kan positionera sig för det eller emot det i olika sammanhang.

Var det någon typisk subkultur som du trodde att du hade koll på som sedan överraskade dig med att vara något mer eller något annat?

-    EPA-kulturen skulle jag behöva spendera mer tid med för att jag tror det finns mer att gräva i där än vad jag lyckades få fram. Om man inte pratar om bara EPA-killarna i skolan, utan motorkulturen mer generellt, så spenderade vi mycket tid i ett garage på en motorgård med en konfirmationsgrupp. Vi var där en gång i veckan i två timmar under överseende av ett gäng äldre män. Jag var förvånad av hur icke-maskulint det var. Det var ingen machostämning alls bland de männen. Det var en fin sammanhållning som alltid kändes välvillig och varm. De männen hade mycket kunskaper om bilar, men de hävdade sig sällan gentemot varandra. Ungdomarna däremot tävlade ganska mycket i motorkunskaper och om att vara bäst. Jag tror att det handlade om vad de själva har för bild av den maskulina motorkulturen på landsbygden och att de försöker leva upp till den bilden, men det var inte det jag såg i de vuxnas motorkultur, utan den kändes snarare väldigt innerlig.

-    Frågan om landsbygdsungdomars a-moralitet är mycket mer komplex än vad den verkar vara inledningsvis.

Vad är det viktigaste du vill lyfta fram från din forskning?

-    Frågan om landsbygdsungdomars a-moralitet är mycket mer komplex än vad den verkar vara inledningsvis. De är medvetna om bilden som finns av dem. Sättet som de idag kan iscensätta exempelvis rasism eller homofobi, kan delvis förstås som en lek med de stereotyperna, som att de ”trollar” vuxna, skolkamrater och forskare som kommer från staden för att skriva om dem. Men det fanns också tillfällen då de uttalade sig rasistiskt om invandring, och då utifrån ett landsbygdsperspektiv. Under en intervju kritiserade ungdomarna att ägaren till ett privat äldreboende stängde detta för att öppna flyktingboende i stället. De är arga över flyktingboendet, men visar också känslor av omtanke med de äldre - kritiken riktas kanske inte i första hand mot invandringen i sig utan mot hur resurser fördelas. Det blir en kommenterar kring en större samhällsfråga, och är inte så enkelt som att ”dessa ungdomar är rasister”. 
-    Min viktigaste poäng är att det här är ungdomar som är väldigt investerade i den rurala identiteten. Det finns forskare och vissa debattörer som tänker att man ska försöka odla en rural identitet för att stärka landsbygden. Jag menar att de här ungdomarna redan har en stark landsbygdsidentitet. Jag vet inte om fokus på rural identitet är en väg framåt, kanske behöver det satsas på politiska argument för omfördelning snarare är identitetsarbete och erkännande.

Mer om Susanna Areschoug.

Ladda ned Susanna Areschougs avhandling I den moraliska periferin. Ungdomskultur, värden och politisk subjektivitet i rurala rumsligheter på DiVA.