Hur kom det sig att du blev intresserad av just det här ämnet?
- Jag har en bakgrund inom beteendevetenskap med inriktning mot psykologi och pedagogik och har erfarenhet av att utreda brott mot barn inom polisen på Barnahus Stockholm. Intresset för forskning har jag burit med sedan min grundutbildning i psykologi och arbetslivserfarenheter som forskningsassistent i ett projekt inom rättspsykiatrin. Efter några år med arbetet inom polisen så sökte jag mig till barn och ungdomsvetenskapen för jag har ett genuint intresse i barnrättsfrågor, utsatta barn och ungas livsvillkor och rättsliga praktiker. Antagen som doktorand på BUV så identifierade jag och min dåvarande handledare ett forskningsområde med stort behov av ny kunskap och utveckling. Det fanns alltså en kunskapsglapp att fylla avseende just förhör med misstänkta barn och unga. Intresset kom sedermera att handla om förhörspraktiker mot bakgrund av det dubbla ansvaret.
Kan du kortfattat sammanfatta vad din forskning handlar om?
- Min forskning handlar om hur polisen förhör både icke straffmyndiga barn respektive straffmyndiga unga misstänkta för att ha utövat dödligt våld. Jag har haft förmånen att arbeta med ett oerhört spännande material där jag alltså studerat autentiska förhör med barn och unga misstänkta för dödligt våld. Jag har identifierat vad polisens förhörsledare gör i förhören, hur dom ställer frågor och på vilket sätt de får barn och unga att berätta. Det jag identifierar i min empiri som frågeteman, frågetyper och frågestrategier är något jag benämner förhörspraktiker. Dessa tre förhörspraktiker relaterar jag till det dubbla ansvaret som innebär ett ansvar med två uppdrag att dels utreda brott och skuld (ett brotträttsligt uppdrag), dels att som rättsvårdande myndigheten värna barn och ungas rätt till stöd, hjälp och omsorg samt ett värdigt bemötande som bidrar till en gynnsam utveckling för den unga (ett socialrättsligt uppdrag). Det dubbla uppdraget vilar på rättsliga krav och rekommendationer för hur förhör med misstänkta barn och unga bör gå till.
Vilka är de viktigaste resultaten eller framstegen i forskningen?
- Avhandlingen identifierar fem fynd. Det första är att förhörspraktiken innehåller tre teman; frågeteman (vad förhörsledaren frågar om), frågetyper (hur förhörsledaren ställer sina frågor) och frågestrategier (hur förhörsledarna försöker få barnet eller en unga att prata om frågeteman). Det andra är att dessa tre förhörspraktiker orienterar uteslutande mot att utreda brottet och vem som kan vara skyldig. Det tredje fyndet visar att det inte finns någon märkbar skillnad mellan hur icke straffmyndiga barn respektive straff myndiga unga blir förhörda på trots att rättslig reglering anger olika mål och meningen med förundersökningen tillika förhöret beroende på straffmyndighetsålder. För det fjärde uppfylls således enbart det brottsrättsliga uppdraget som innebär ett ensidigt fokus på att utreda brott och skuld. Det femte fyndet i avhandlingen visar att det trots uppfyllandet av den brottsrättliga uppdraget finns brister i hur förhörsledarna använder både frågetyper och frågestrategier som syftar till att förmå den misstänkta att berätta. Bristerna går emot tidigare forskning om rekommenderade förhörsmetoder för barn och unga, där både ledande och suggestiva frågor ställs och strategier används som riskerar att förmå barn och unga erkänna brott de inte begått.
Är det något som förvånat dig när du jobbat med dina frågor?
- Avhandlingen är ett bidrag till hur rättsvårdande myndigheter tänker om förhörpraktikens rättliga görande och väcker frågor om hur en komplex och svår uppgift kan genomföras i enlighet med barn och ungas bästa.
Jag skulle säga att min forskning sätter fingret på hur rättsvårdande myndigheter tänker i förhållande till sitt uppdrag gällande barn och unga som begår mycket grova brott.
- Den pekar också ut riktningen för hur barn och unga som riskerar att fara illa på grund av kriminalitet kan, bör och ska ges en möjlighet till ändrade livsvillkor om det dubbla ansvaret tas fullt ut i samband med myndighetsutövning av rättsvårdande myndigheter.
- Avhandlingen är också ett bidrag till barn och ungdomsvetenskapen gällande hur samhälleliga institutioner förhåller sig till barn och unga. Det vill säga hur vuxna aktörer i myndighetsutövning förhåller sig till barn och ungas olika handlingsformer.
Ulrika Winerdal disputerar den 6 mars. Läs mer: Disputation - Ulrika Winerdal