Heiko Droste och Kurt Villads Jensen vid boksläppet den 20 maj på Historiska institutionen, Stockholms universitet. Foto: Vincent Olsgren/SU.

Den 4 till 6 november 2021 höll Heiko Droste och Kurt Villads Jensen en konferens i Finlandshuset i Stockholm. Konferensens deltagare bestod av en blandning av medeltidshistoriker och tidigmoderna historiker, som samlats för att angripa händelserna i Stockholm 1520: Stockholms blodbad. Egentligen var konferensen planerad att inträffa exakt ett år tidigare, på jubileumsåret för händelsen, men som för så mycket annat ställde sig pandemin i vägen för det först planerade datumet. Nu, fyra och ett halvt år efter projektets uttänkta start står boken klar.

– Idén började med en skämtsam fråga, förklarar Kurt Villads Jensen. Det stockholmska blodbadet närmar sig sitt 500-årsjubileum, ska vi inte ta och fira det?

Antologin angriper detta nyckelögonblick i Sveriges historia från ett mångsidigt perspektiv, där utrymme ges till att analysera allt från enskilda historiska individers inblandning till de politiska och religiösa fenomen som står i förgrunden för blodbadets uppkomst och eftermäle. Boken inkluderar även senmedeltida urbanhistoria, ett norskt perspektiv på blodbadets svallvågor och den svenska historiografin rörande blodbadet.

Särskilt spännande, menar Heiko Droste, är Sofia Gustafssons kapitel som kartlägger samtliga tjänstemän avrättade under blodbadet. Detta är helt nya vetenskapliga rön.

Man kan tycka att Stockholms blodbad, som fortfarande utgör en grundbult för den svenska nationella identiteten, bör vara väl representerat i den moderna historievetenskapen, men så är inte fallet enligt Kurt och Heiko, som menar att alltför få framsteg har gjorts sedan Curt Weibulls välkända bidrag till historieforskningen om blodbadet.

Bokomslag: Amsterdam University Press.

Inom populärvetenskapen har det dock producerats mycket om Stockholms blodbad, och entusiasmen kring händelsen är förhållandevis stor bland allmänheten. Samtidigt har Kurt och Heiko varit förvånade över den dåliga kvaliteten på de populärhistoriska böckerna om Stockholms blodbad. Allmänheten ser blodbadet som en enbart svensk händelse, och tenderar att ignorera eller glömma att det finns mycket källmaterial i utlandet som rör händelsen, menar de. Detta avspeglas i populärhistorien där internationella perspektiv uteblir. Även inom historievetenskapen har detta etablerat sig som ett problem, menar Heiko och fortsätter:

– Vi har nästan inga svenska historiker som är intresserade av svenska provinser i utlandet. Den felaktiga bilden av det historiska Sverige som det avlånga landet har varit mycket svår att tvätta bort.

Sedan boken publicerats har Kurt och Heiko skridit till verket med nya planer för att följa upp på blodbadsprojektet. Tanken är nu att samla ihop en forskarskara för att ta itu med politiskt våld över hela Östersjöområdet, med fokus på att utforska hur våld kom att användas som ett politiskt verktyg under senmedeltiden och tidigmodern tid. Kurt och Heiko har skickat ut ett call for papers och organiserar nu en ny konferens som planeras äga rum den 23 till 24 april 2026 under rubriken Baltic Bloodbaths. The Use of Political Violence in the Baltic Sea Region 1400-1600.

– Sturemorden, mordet på Erik XIV och Linköpings blodbad är händelser som kan kontextualiseras som samma slags politiska våld som Stockholms blodbad, men dessa har inte alls tagits på samma allvar som händelserna i Stockholm 1520, förklarar Heiko. Vi hoppas få se en ändring på det, avslutar han.