Stockholms universitet har av Regeringskansliet (Miljö- och energidepartementet) anmodats att inkomma med synpunkter på betänkandet Vägar till hållbara vattentjänster (SOU 2018:34). Universitetet har följande att anföra.
Generella synpunkter
Betänkandet omfattar både en översyn av kommunens skyldighet att ordna vattentjänster enligt 6 § lagen om allmänna vattentjänster och öka åtgärdstakten för enskilda avlopp. Det hanterar även frågor om vilka möjligheter som finns enligt gällande rätt att vidta åtgärder för anpassning av dagvattenhanteringen för t.ex. skyfall, samt hur en sådan anpassning kan finansieras genom va-taxan.
Stockholms universitet har inget att erinra mot hur betänkandet beskriver problembilden med nuvarande reglering och anser att de lagändringar och förslag som utredningen föreslagit – i stort – framstår som välgrundade och motiverade. En invändning är att betänkandet endast behandlar dagvattenhantering i ett klimatperspektiv. Klimatförändringar kan förväntas medföra förändringar i den hydrologiska cykeln samt i det biogeokemiska kretsloppet vilka också kan komma att påverka hanteringen av dricksvatten och avlopp; detta perspektiv saknas i betänkandet.
Universitetet tillstyrker införandet av de styrmedel som föreslås för ökad åtgärdstakt för små avlopp (avsnitt 4.7, ss. 182ff.) och anser att det är ett bra förslag att införa en tydligare tillsynsvägledning för små avlopp samt att förflytta ansvaret för avloppen till verksamhetsutövarna, genom att införa krav på avloppsdeklarationer. I dagsläget har tillsynsmyndigheterna ett stort ansvar för att förelägga verksamhetsutövare att åtgärda bristfälliga avlopp, trots att det är verksamhetsutövaren som ansvarar för att dess avlopp uppfyller de krav som ställs enligt miljöbalken. De enskilda avloppen utgör ett relativt stort bidrag till övergödningsproblematiken och det är av vikt att åtgärder vidtas inom kort framtid för att komma tillrätta med problemen.
Universitetet välkomnar också förslagen att närmare utreda åtgärder i syfte att öka kretslopp av näringsämnen från små avlopp (avsnitt 4.12, ss. 237ff.). Miljöbalkens bestämmelse i 2 kap. 5 § ger stor potential att ställa krav på kretsloppsanpassade system, förutsatt att det dels finns tekniska lösningar, dels system för hur man ska tillvarata näringsämnena från avloppen.
Universitetet tillstyrker förslagen som avser att begreppet avloppsanordning byts ut mot avloppsanläggning (avsnitt 4.8.3, ss. 194f.) samt att skall byts ut mot ska, genomgående i de olika författningarna.
Synpunkter på förslagen till ändringar i miljöbalken (1998:808)
Stockholms universitet tillstyrker förslaget (avsnitt 1.1, s. 22) att 20 a § införs i 26 kap. miljöbalken, med syftet att ge regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, ett bemyndigande att möjliggöra införandet av förordningen om avloppsdeklarationer. Att ställa krav på verksamhetsutövarna till enskilda avlopp är en viktig utveckling, som det finns utrymme att kräva enligt nuvarande krav i miljöbalken. Det är således viktigt att det ges ett bemyndigande i miljöbalken för att meddela sådana föreskrifter.
Synpunkter på förslagen till ändringar i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
Stockholms universitet avstyrker förslaget om att införa ett nytt andra stycke i 6 § vattentjänstlagen (avsnitt 1.2, s. 23). Universitetet ifrågasätter om ett sådant stycke, som ger utrymme för mer flexibilitet i kommunens behovsbedömning, kommer att säkerställa att syftet ”att skydda människors hälsa och miljön” tillvaratas, även långsiktigt.
Mot bakgrund av att anledningen till att enskilda fastighetsägare inte vill ansluta sig till det allmänna va-systemet främst är ekonomisk, kan det ifrågasättas om det är en lösning som säkerställer att miljöbalkens krav efterlevs. Tillsynsmyndigheten har redan begränsade resurser för att utöva erforderlig tillsyn över enskilda avloppsanläggningar varför universitetet anser att sådana alternativa lösningar kan leda till problem med kontroll av efterlevnad.
Betänkandet har konstaterat att tvångsvis anslutning till gemensamhetsanläggningar inte är en lämplig lösning (avsnitt 3.3.1, s. 59). Universitetet instämmer i den slutsatsen och anser mot den bakgrunden att gemensamhetsanläggningar inte är en lämplig ägandeform för anläggningar – som har till syfte att skydda människors hälsa och miljön – som är av den art och omfattning att de faller under kommunens ansvar enligt 6 § vattentjänstlagen.
Om utredningen går vidare med förslaget att införa ett andra stycke vill universitetet erinra om att behovsbedömningen – i syfte att bli mer flexibel – inte blir på bekostnad av människors hälsa och miljön.
Stockholms universitet tillstyrker förslagen att införa paragraferna 6 a – 6 d (avsnitt 1.2, ss. 23ff.). Universitetet anser att det finns ett behov av att tydliggöra att kommunerna behöverplanera för de allmänna vattentjänsterna, i syfte att långsiktigt uppfylla sina skyldigheter att anordna vattentjänster enligt 6 §, samt anser att det förfarande som redogörs för i paragraferna är lämpligt.
Universitetet anser även att det är motiverat att en sådan plan ska innehålla en redogörelse för hur en ökad belastning på de allmänna va-anläggningarna ska hanteras vid skyfall och annan klimatrelaterad vattenpåverkan. Universitetet anser dock att det finns ett stort behov av att även i kommunens övriga planer, t.ex. enligt plan- och bygglagen, behandla hur samhällsbyggnaden klimatanpassas i stort.
Synpunkter på förslagen till ändringar i förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter
Stockholms universitet tillstyrker förslaget (avsnitt 1.3, s. 26) att det ska införas en ny rubrik ”Förordningen om avloppsdeklarationer” samt att införa en paragraf angående en miljösanktionsavgift kopplad till överträdelser av bestämmelsen att lämna in en avloppsdeklaration i tid (3 kap. 4 §). Universitetet anser dock, med beaktande av det föreslagna tidsspannet på sju år, att sanktionsavgiften kan behöva höjas för att ge effekt, alternativt att tidsspannet kan behöva förkortas. Enligt utredningens beräkningar i konsekvensanalysen (avsnitt 5.8.3, s. 300) kommer en avloppsdeklaration att kosta mellan 1 500-5 000 kr, vilket innebär att det kan vara billigare att betala miljösanktionsavgiften på föreslagna 3 000 kr (avsnitt 4.9.7, s. 223) än att bekosta en avloppsdeklaration. Universitetet anser därför att miljösanktionsavgiften bör höjas för att få den eftersträvade effekten, att öka åtgärdstakten av små avlopp.
Synpunkter på förslagen till ändringar i förordningen om ändring i miljötillsynsförordningen (2011:13)
Stockholms universitet tillstyrker förslaget (avsnitt 1.4, s. 27) att 3 kap. 5 §, p. 3 miljötillsynsförordningen ändras så som utredningen föreslagit, att Havs- och vattenmyndigheten ska ge tillsynsvägledning i frågor om avloppsanläggningar som är dimensionerade för högst 200 personekvivalenter (avsnitt 4.8.1, s. 191). Universitetet anser att ett förtydligande är nödvändigt med hänsyn till att ansvaret för tillsynsvägledningen angående avlopp är delat med Naturvårdsverket.
Synpunkter på förslagen till ändringar i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899)
Stockholms universitet tillstyrker de språkliga ändringarna i 13–16 §§ (avsnitt 1.5, ss. 28ff.). Vidare tillstyrker universitetet förslaget att införa 47 b §, om införande av ett bemyndigande till Havs- och vattenmyndigheten att meddela närmare föreskrifter om försiktighetsmått vid utsläpp av avloppsvatten från små avloppsanläggningar (avsnitt 1.5, s. 30, avsnitt 4.8.2, ss. 193f.). Universitetet anser att det är en viktig ändring i syfte att effektivisera tillsynen – genom att klargöra vilka krav som kan ställas enligt miljöbalken – i juridiskt bindande föreskrifter i stället för som i dag i vägledande dokument.
Synpunkter på förslagen till ändringar i förordning (2007:701) om allmänna vattentjänster
Stockholms universitet tillstyrker de föreslagna ändringarna (avsnitt 1.6, s. 31).
Synpunkter på förslag till förordning om avloppsdeklarationer
Stockholms universitet tillstyrker förslaget till förordning (avsnitt 1.7, s. 32) men anser att tiden som anges i 5 § bör ses över (som angetts ovan
