Stockholms universitet har anmodats yttra sig över Miljömålsberedningens delbetänkande Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige (SOU 2016:21) . Universitetet har efter hörande av Områdesnämnden för naturvetenskap och Områdesnämnden för humanvetenskap följande att anföra.

Stockholms universitet delar Miljömålsberedningens utgångspunkt att Sverige ska vara världsledande i arbetet med att förverkliga Parisavtalets målsättningar. Universitetet tillstyrker utredningens övergripande ambition att skapa ett klimatpolitiskt ramverk med strategi för en långsiktig klimatpolitik, och delar också uppfattningen att detta ramverk bör lagregleras. Stockholms universitet saknar dock ett adaptivt processperspektiv i Miljömålsberedningens förslag. Ett sådant perspektiv behövs, som bygger på systematisk uppföljning av de totala utsläppen och effekterna av vidtagna åtgärder för att minska dem, samt kontinuerlig åtgärdsanpassning för att effektivt uppnå de uppsatta målen.

Utredningen föreslår att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Detta är en ambitionshöjning jämfört med riksdagens tidigare vision om ett nettonollutsläpp år 2050. Stockholms universitet tillstyrker denna ambition, men menar samtidigt att ett sådant mål skulle kunna anges i klimatlagen snarare än i ett separat riksdagsbeslut, vilket skulle ge betydligt större rättslig tyngd åt målsättningen. Ett sådant mål skulle dessutom, särskilt om det kompletterades med andra formuleringar i lagen, kunna beaktas vid tillämpningen av annan lagstiftning som miljöbalken, plan- och bygglagen samt lagstiftning om energi och infrastruktur.

Stockholms universitet konstaterar att endast 0,15 % av de totala globala utsläppen sker inom svenskt territorium. För att Sverige mer signifikant ska bidra till Parisavtalets strävan att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader krävs en ambitiös målsättning också för de svenska konsumtionsrelaterade utsläppen utanför landets gränser. Universitetet noterar att beredningen kommer att belysa denna fråga utförligare i nästa betänkande, men vill samtidigt starkt betona betydelsen av denna fråga. Att minska den svenska befolkningens konsumtion av klimatstörande produkter och tjänster, var de än produceras i världen, är av yttersta vikt. Stockholms universitet tillstyrker även inrättandet av ett oberoende och självständigt expertorgan, ett klimatpolitiskt råd. Universitetet betonar vikten av att uppföljning och anpassning av utsläpp, åtgärder och deras effektivitet bygger på god vetenskaplig grund som tas fram och syntetiseras i samverkan mellan akademi och andra delar av samhället. I detta kan ett klimatpolitiskt råd vara en viktig aktör. Universitetet menar dock att rådets funktioner och konstitutionella status ytterligare behöver tydliggöras.

Slutligen delar Stockholms universitet utredningens bedömning att det är svårt att göra en heltäckande samhällsekonomisk analys av föreslagna mål och nyttor och kostnader för att uppnå dem. Att en analys är svår betyder dock inte att den inte behövs eller att den inte kan göras på basis av bästa tillgängliga kunskap, med stöd i resultat och kompetenser från forskning och relevanta tillämpningar, samt med hänsyn tagen till och öppen redogörelse av gjorda antaganden och kvarstående osäkerheter. Universitetet hoppas därför att beredningen i sitt nästa betänkande har ett anpassningsperspektiv och har gjort nödvändiga vetenskapligt och evidensbaserade analyser, inklusive samhällsekonomiska sådana, för de etappmål och de relaterade konkreta åtgärder och styrmedel man föreslår i detta.