Annis artikel fokuserar på hur olika grupper av mikroba zooplankton (urdjur och hjuldjur) balanserar deras sammansättning av makronäringsämnen (kol, kväve och fosfor), vilka nödvändiga för deras tillväxt, när de får tillgång till föda av olika kvalitet.

Det har saknats kunskap om hur mikroba zooplankton gör detta, trots att de utgör en viktig länk i överföringen av näringsämnen mellan bakterier och växtplankton till de större zooplanktonen. Annis forskning utgör ett avgörande bidrag till detta område och visar att det är viktiga skillnader mellan hur olika arter av zooplankton är beroende av dieten för att upprätthålla sin näringsbalans. Medan flagellater i allmänhet matchar näringsbalansen hos deras byten, så kan ciliater och hjuldjur faktiskt förbättra sin egen näringskvalitet fysiologiskt. Med andra ord, de är själva bättre födokvalitet för högre trofiska nivåer än vad deras föda är för dem. Ibland är du inte vad du äter!

Detta är mycket relevant information eftersom klimatförändringar och övergödning troligen kommer att påverka makronäringsförhållandena i akvatiska ekosystem, och därigenom även födokvaliteten av bakterier och växtplankton. Anni och hennes kollegor visar att ciliater och hjuldjur kan fungera som en buffert för de högre trofiska nivåerna och skydda dem från dessa potentiellt negativa effekter.

Du kan (och borde) läsa artikeln här:
http://plankt.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/fbu109?ijkey=YAvUavTHJsGbi51&keytype=ref