När djur förflyttar sig över land och hav transporterar de också näringsämnen mellan områden. Detta kan ha stor påverkan på lokala ekosystem: ett uppmärksammat exempel är hur nordamerikanska skogar får näring från laxar som vandrar upp längs älvar från havet. Bortsett från ett fåtal exempel är det dock dåligt känt hur sådana kopplingar påverkar lokala ekosystem.

Delar av sillgrisslekolonin på Stora Karlsö. Foto: Aron Hejdström..
Delar av sillgrisslekolonin på Stora Karlsö. Foto: Aron Hejdström.

På Stora Karlsö finns Östersjöns största havsfågelkoloni med uppemot 100 000 havsfåglar. I en ny studie har ett forskarlag studerat hur kolonin påverkar det kringliggande ekosystemet.  Fåglarna söker föda i havet upp till 40 km från ön, och återkommer fullmatade från sina fiskeområden. Vid ön uträttar de sina behov och sprider därmed den största delen av näringen på en liten yta.

Kretsloppet där sillgrisslorna genom sina födosök påverkar det lokala ekosystemet runt Stora Karlsö. Illustratör: Fredrik Saarkoppel. Får distribueras enligt CC BY open access license, i print och digitalt.

Näringstillförseln är betydande av både kväve och fosfor, till exempel, beräknas att de dagliga utsläppen av fosfor är lika stora som från Stockholms största avloppsreningsverk Henriksdal.

– Havsfåglarna är genom sin näringstillförsel en motor även för produktiviteten i landekosystemet på Stora Karlsö. Intill fågelberget finns en av Europas största kolonier av hussvalor. Näringen svalorna lever av är spårbar hela vägen till sillgrisslorna. Utan fisk i havet skulle inte bara havsfåglarna försvinna, utan det skulle även påverka ekosystem på land på ett sätt som vi tidigare inte väntat oss, säger Jonas Hentati-Sundberg, biträdande lektor vid institutionen för akvatiska resurser och den som lett den aktuella studien.  

Jonas Hentati-Sundberg. Foto: Aron Hejdström.Jonas Hentati-Sundberg. Foto: Aron Hejdström.
Jonas Hentati-Sundberg. Foto: Aron Hejdström.

Forskarna mätte näringshalten i fåglarnas spillning samt förekomsten av mygglarver längs stranden utanför fågelberget och i bottensediment ett par kilometer utanför ön. Tidigare studier har visat att hussvalornas föda har ett marint ursprung, och genom att studera isotopsammansättningen hos kväve och kol i fågelspillning och mygglarver avslöjas nu mekanismen bakom detta.

– Länken visade sig vara havsfåglarna, och vi kunde spåra näringen från fåglarna både längs stranden och ute i havet. Längs stranden fann vi stora mängder larver från fjädermyggor som både lever direkt av fåglarnas spillning och av alger som också de göds av fåglarna. Så småningom utvecklas larverna till vuxna myggor, och blir då föda för svalorna, säger Jonas Hentati-Sundberg.

Näringsämnena från fåglarna kunde också spåras till sediment på 70 meters djup utanför kolonin. Men där fanns inget spår av liv, troligtvis på grund av brist på syre.

Stora Karlsös klippor sedda från forskningsfartyget R/V Electra, som användes för provtagningarna un
Stora Karlsös klippor sedda från forskningsfartyget R/V Electra, som användes för provtagningarna under studien. Foto: Jonas Hentati-Sundberg.

– ­Övergödningen av Östersjön leder till syrebrist. Mygglarver behöver syre, men syre saknas som regel i Östersjöns djupa bottensediment. Fåglarnas näringstillförsel får därför en annan effekt ute på djupare vatten. Här bidrar den till den lokala övergödningen och kan också bidra till lokala algblomningar, säger Stefano Bonaglia, marinkemist på Göteborgs universitet och medförfattare till studien.  

Kunskapen om att fåglarna för med sig näring som behövs i lokala landekosystem bör tas i beaktande vid utformningen av lokala förvaltningsplaner.

– Öar har ofta setts just som öar – isolerade från omvärlden och där all den viktiga dynamiken är lokal och kan förvaltas på ett lokalt plan. Men kanske behövs ett större tänk. Utan kopplingarna till den större världen, där exempelvis lokala fågelpopulationer kan ha en avgörande roll, riskerar man att missa viktiga drivkrafter för utvecklingen av det lokala ekosystemet, säger Jonas Hentati-Sundberg.

Fakta

  • Studien, ”Fueling of a marine‐terrestrial ecosystem by a major seabird colony” publiceras 11:00, 22 september 2020 i tidskriften Scientific Reports, på följande länk.
  • Studien har letts av Jonas Hentati-Sundberg vid Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet. I studien har också medarbetare från Göteborgs universitet, Stockholms universitet och Helsingfors universitet deltagit.
  • Studien har finansierats av Stockholms universitets Östersjöcentrum genom projektet “Baltic Ecosystem Adaptive Management ” (BEAM) samt av Världsnaturfonden WWF.
  • Fältarbetet utfördes med R/V Electra, ett forskningsfartyg som ägs av Stockholms universitets Östersjöcentrum.