Långt in på 1900-talet ansåg stater våldshandlingar vara en acceptabel konsekvens av nationella konflikter. Varför har då stater skapat internationella lagar för att kontrollera väpnade nationellakonflikter? Varför komprometterade stater sin nationella säkerhet genom att acceptera dessa internationella humanitära restriktioner? Varför skapade de dessa regler vid osannolika tidpunkter då europeiska imperier föll, frihetskämpar trädde fram och rädsla för kommunistiskt uppror spreds? I boken Lawmaking under Pressure (2020) analyserar Giovanni Mantilla ursprunget till och utvecklingen av dagens internationella humanitära avtal som nu finns för att reglera interna väpnade konflikter. Studien utforskar den globala politik och diplomatiska dynamiker som ledde till skapandet av dessa regler 1949 och under 1970-talet, samt hur den internationella politiken använde skam, status och skenhelighet längs vägen.

Lawmaking under Pressure: International Humanitarian Law and Internal Armed Conflict

Until well into the twentieth century, states allowed atrocious violence as an acceptable product of internal conflict. Why have states created international laws to control internal armed conflict? Why did states compromise their national security by accepting these international humanitarian constraints? Why did they create these rules at improbable moments, as European empires cracked, freedom fighters emerged, and fears of communist rebellion spread? In Lawmaking under Pressure (2020), Giovanni Mantilla analyzes the origins and development of the international humanitarian treaty rules that now exist to regulate internal armed conflict. He explores the global politics and diplomatic dynamics that led to the creation of such rules in 1949 and in the 1970s, and uncovers the fascinating international politics of shame, status, and hypocrisy that helped to produce them.