OBS: Seminariet hålls via Zoom: https://stockholmuniversity.zoom.us/j/65557086966

På detta seminarium spåras vilken betydelse vissa känslor spelade i utrikesminister Torsten Nilssons retorik under hans ämbetsperiod 1962–1971. Presentationen visar hur Nilsson tillskrev sina åhörare bestämda känslolägen och erbjöd dem ett sätt att förändra sina emotionella upplevelser från negativa till positiva lägen genom att stödja den socialdemokratiska utrikespolitiken. Känsloperspektivet bidrar här till att visa den retoriska kontinuitet som fanns under hela Nilssons tid som utrikesminister och som fick konsekvenser för omformulerandet av utrikespolitiken. Baserat på en genomgång av närmare hundra anföranden ger presentationen en överblick av vilka problembilder och handlingsrekommendationer som kom att dominera den svenska utrikespolitiken under dessa år. Genom att kartlägga Nilssons anföranden med ett känslohistoriskt perspektiv kan ett meningsskapande mönster utskiljas – en återladdning av det socialdemokratiska projektet i en tid då välfärdsstatens moraliska bäring blev angripen från den radikala vänstern. Detta ledde till att känslor som oro och rädsla fick en central position i den socialdemokratiska omvärldsberättelsen, detta konstaterades av den trygghetsskapande socialdemokratin.