Förtätad stad kan begränsa barns vardagsliv

I forskningsprojektet "Hållbara vertikala barndomar? Familjers lägenhetsboende och barns mobilitet" har Danielle Ekman Ladru och Tanja Joelsson (BUV, SU), tillsammans med Sofia Cele (Uppsala universitet), studerat hur 36 familjer med barn upplever vardagen i flerbostadshus i tre bostadsområden i Uppsala, områden med olika grad av förtätning. Studien är finansierad av Formas, ett forskningsråd för hållbar utveckling, och resultaten är nu sammanfattade i en rapport som riktar sig direkt till yrkesverksamma inom samhällsplanering.

Barnperspektivet saknas i den täta staden

Ett centralt resultat är att det dominerande idealet om den kompakta, täta staden ofta får negativa konsekvenser för barn. Forskarna visar att barns möjligheter till vardagsrörelse, utevistelse och självständig lek minskar i takt med ökad förtätning. Särskilt problematiska är långa byggprocesser, som kan pågå i åratal och skapa otrygga, bullriga och svårnavigerade närmiljöer.

– För barn innebär detta inte bara färre platser att leka på, utan också minskad självständighet och trygghet i vardagen, säger forskarna i rapporten.

Studien visar att familjer ofta tvingas utveckla egna strategier för att kompensera för brister i den byggda miljön, exempelvis genom att följa barnen till lekplatser, organisera aktiviteter inomhus eller begränsa barns rörelsefrihet av säkerhetsskäl.

Vardagslivsperspektiv avgörande för hållbarhet

Forskarna riktar kritik mot att hållbar stadsutveckling alltför ofta förstås i snäva tekniska och ekonomiska termer, såsom energieffektivitet, exploateringstal och bygglogistik. Dessa perspektiv riskerar att osynliggöra hur människor faktiskt lever sina liv i staden.

– Urban hållbarhet måste ta sin utgångspunkt i vardagslivet. Det handlar om hur människor rör sig, möts och använder sin närmiljö – och här är barns erfarenheter helt centrala, framhåller forskarna.

Ett nytt planeringskoncept: omhändertagande boendemiljöer

Som alternativ föreslås planeringskonceptet omhändertagande boendemiljöer. Det innebär ett planeringssätt som sätter relationen mellan människa och miljö i centrum, med särskilt fokus på barns och familjers behov.

En sådan planering kännetecknas av att den utgår från följande principer:

• Gör staden lekbar genom att prioritera gång och cykel framför biltrafik. Först då går det att skapa en grön, tillgänglig och lekbar miljö som barn och familjer kan ”utsättas för” och inte behöver söka upp. Lek och rörelse bör planeras in i hela bostadsmiljön – på gator, gårdar och i mellanrum, inte bara på särskilda lekplatser.
• Utgå från relationen mellan boendemiljö och människors vardagsliv och lägg fokus på hur boendemiljön (bostaden, gården, området) kan stötta barn och familjers rörliga och lekfulla vardagsliv på bästa sätt.
• Planera utifrån helheten, där inomhus- och utomhusmiljöer hänger ihop. Ta reda på hur bostäder, gårdar och bostadsområden faktiskt används av barn och familjer i deras dagliga rörelsemönster.
• Skapa välkomnande platser där barn och familjer känner sig välkomna, med tillräcklig yta för olika aktiviteter och med en god ljudmiljö.
• Avsätt tillräckligt med yta för lek, rörelse och social samvaro, både utomhus och inomhus, genom att minska bilens anspråk på stadens rum, öka gröna miljöer och skapa lekytor inomhus.
• Utforma tydliga och trygga miljöer som är lätta att förstå och använda för människor i olika åldrar och med olika förutsättningar. Där miljöer för barn är tydliga och avskilda som skapar trygghet.
• Utforma livfulla miljöer som är gröna, varierande och stimulerar sinnena med integrerade lekmöjligheter.
• Ta barns tid på allvar genom att beakta hur långa byggprocesser påverkar barns vardag, trygghet och möjligheter till lek här och nu.

Tillsammans utgör råden ett konkret underlag för planerare och beslutsfattare som vill stärka den sociala hållbarheten och skapa städer där barn och familjer kan leva, röra sig och leka i sin närmiljö. Forskarna menar att dessa kvaliteter inte är ett “tillägg” till hållbar stadsutveckling, utan en förutsättning för social hållbarhet på lång sikt.

Praktisk nytta för samhällsplaneringen

Rapporten erbjuder konkreta insikter för kommuner, politiker, planerare, arkitekter och byggherrar som arbetar med förtätning och bostadsutveckling. Genom att ta barns vardagsmobilitet och lek på allvar redan i planeringsstadiet kan framtidens städer bli mer inkluderande, inte bara för barn, utan för alla invånare.

Läs hela rapporten och ta del av de detaljerade resultaten och samtliga analyser.

Att bo i höghus. Familjer och barns vardagsliv i den täta staden (Uppsala universitet)