Barnkultursymposium 2025

Hans Adolfsson är rektor vid Stockholms universitet. Han är också professor i metallorganisk kemi och just nu även ordförande för Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) och vice ordförande i Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning (STINT).

Margareta Aspán, föreståndare för Centrum för barnkulturforskning samt lärare och forskare vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Frågan om barns delaktighet och rättigheter har varit ett spår i hennes forskning, som alltmer har kommit att beröra barns rätt till kultur och konst. Ett treårigt forskningsprojekt kring Unga på Operans samarbete med en skola i Stockholms ytterstad har mynnat ut i ett antal texter där frågor kring estetiskt lärande samt om barns och vuxnas positioner och möten fokuserats.

Folke Tersman är professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet och ställföreträdande VD för Institutet för framtidsstudier i Stockholm. Som forskare har han främst koncentrerat sig på de kunskapsteoretiska och moralfilosofiska implikationerna av oenighet, men han har också ägnat sig åt politisk filosofi och då särskilt demokratifrågor.

Demokrati och välfärd. Hur hänger de ihop?

I symposiets inledningsföredrag kommer Folke Tersman att diskutera relationen mellan välfärd och demokrati och där knyta an till forskningen om inkluderande institutioner som belönades med ekonomipriset till Nobels minne 2024. Vad den visar är bland annat att jämlikhet är avgörande både för
ett samhälles välstånd och livskraftigheten i en demokrati.

Nicolas Lunabba är författare och hedersdoktor i socialt arbete. Han debuterade hösten 2022 med boken ”Blir du ledsen om jag dör?” som blev en enorm kritiker- och läsarsuccé och utkom året därpå med "Dagbok från 20-talet". Han är mångfaldigt prisad för sitt arbete med barn och unga och har bland annat mottagit Martin Luther King-priset, IM-priset och Årets medmänniska. I tjugo år var han verksamhetsansvarig för organisationen Helamalmö som verkar för social rättvisa och hållbarhet med särskilt fokus på barn och unga i Malmö.

Nicolas Lunabbas powerpoint som pdf. pdf, 3.4 MB. (3432 Kb)

Danielle Ekman Ladru är docent i kulturgeografi och lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Hennes forskning ligger i skärningspunkten mellan barndomsstudier och social och urban geografi med ett särskilt fokus på barns, ungdomars och familjers mobilitet, boende och delaktighet i det urbana rummet samt i institutionella kontexter. I sin forskning utgår hon från ett vardagslivsperspektiv i syfte att förstå barns och ungas livsvillkor utifrån de sociala och rumsliga kontexter som de lever i.

Ungas tillgång till stadens rum – rörelsefrihet och kringskurna medborgarskapsgeografier

Möjligheten att röra sig fritt i sitt närområde spelar en viktig roll för ungas känsla av platstillhörighet och sammanhang i lokalsamhället. Samtidigt har vuxensamhället samt aspekter som klass, kön, och etnicitet, betydelse för vilka rum i staden som unga får tillgång till, och göra till sina egna. Införandet av geografiskt avgränsade ”visitationszoner” gör det särskilt angeläget att fundera kring ungas rörelsefrihet och platstillhörighet. Detta föredrag undersöker hur vi kan förstå barns och ungas rörelsefrihet och platstillhörighet i termer av urbant medborgarskap och medborgarskapsgeografier. Vad krävs för att unga ska kunna ägna sig åt en lekfull, flödande mobilitet och upptäcktsfärd i staden? Hur hänger negativa bilder av ”förorten” samman med hur unga som bor här ser på sig själva och sitt egna rörelseutrymme?

Sjors Joosten disputerade år 2024 i sociologi vid Stockholms universitet med avhandlingen ”100% Swedish, working for recognition through hip-hop from the suburbs of Stockholm”.

Han är en sociolog och författare med ett stort intresse för att forska i populär-/folkkultur, processer för identitetsbildning, inkludering och nationalism samt att beskriva marginaliserade grupper och aspekter av samhället som kämpar för att bli erkända.

Han kommer hålla föredraget: 100% svensk – hur formar Stockholms förortshiphop social tillhörighet?

Hiphopen är kommersiell och har ett stort inflytande. Den lockar och fascinerar sin publik men kopplas lätt till den kriminella världen. Samtidigt ger den artister verktygen att beskriva marginaliserade positioner och omständigheter. Hiphop spelar en stor roll i dagens kultur och håller spänningarna mellan stigmatisering och socialt utanförskap och stödjande av erkännande och inkludering vid liv. Artisterna från förorter i Stockholm som intervjuades studien använder hiphop för att forma en hybrididentitet och social tillhörighet i den svenska kontexten. De översätter personliga berättelser, kommunicerar sociala verkligheter och arbetar mot att föreställa sig alternativa föreställningar om svenskhet, som kanske inte är "lagom", men som ändå är 100% svenska.

Klara Dolk är utbildad förskollärare och verksam som lektor i förskoledidaktik vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Hon disputerade 2013 med avhandlingen Bångstyriga barn. Makt, normer och delaktighet i förskolan.

Stora frågor och små barn: Förskolans möte med tiggeri och fattigdom

Hur hanterar förskolan ämnen som tiggeri och fattigdom tillsammans med barn? Vilka etiska och pedagogiska svårigheter liksom möjligheter uppstår? Hur kan barnböcker om social utsatthet fungera som ingång och möjliggörare av samtal om svåra frågor? Klara Dolk presenterar delar av resultaten från forskningsprojektet ”Förskolans möte med ’tiggare’. Social utsatthet som en pedagogisk och etisk fråga”.

Cecilia Jeppsson, universitetslektor med inriktning förskola vid Högskolan Halmstad. Hennes forskning handlar om kulturskolan och barns möjligheter till kulturutövande.

Att gå i sina föräldrars fotspår – till kulturskolan eller någon annanstans

En del barn spelar instrument, dansar och målar i kulturskolan genom hela sin uppväxt medan andra barn inte har ägnat en tanke åt att bli kulturskoleelev och kanske inte ens vet att kulturskolan finns. En del barn stöttas och peppas intensivt i sitt kulturutövande av sina föräldrar som kanske var de som anmälde barnet till kulturskolan från första början.

Cecilia har undersökt vilka grupper av barn som är, respektive inte är, kulturskoleelever och funnit att barns kulturutövande hör samman med deras föräldrars kulturintresse. På så sätt upprätthålls kulturell reproduktion och klassresor blir ovanliga. Detta har skapat ett intresse från kulturskolor att nå ut bredare. Hur kan kulturinstitutioner som kulturskolan agera för att locka nya grupper till verksamheten? Är det bäst att hålla fast vid det traditionella eller finna nya vägar? Frågor som dessa ger bränsle till hennes forskning.

Marlen Eskander är socialantropolog och grundare av Läsfrämjarinstitutet - Läslandet. Hon har jobbat med integration och mångfaldsfrågor i många olika konstellationer både i ideell och offentlig sektorn.

Lekfullhet, och att berätta historier om relationer och världen vi lever i är Bobbi Augustine Sands största intressen. Sedan 2006 har Bobbi utforskat vad spel är och kan vara i sitt tidigare företag Ozma Games, och nu i Transcenders Media, som utvecklar berättelsebaserade spel med existentiella teman. Bobbi arbetar även deltid som Culture and Awareness Manager på community-organisationen Game Habitat som samlar Skånes och Blekinges spelutvecklare. Initiativet syftar till att stärka spel som företeelse och uttryck, och att möjliggöra skapandet av spel för alla genom att erbjuda verktyg, kunskap och nätverk.

Hon kommer hålla föredraget: Att få skapa en värld

Spel är idag en stor kultur- och umgängesform, men tillgången till att uttrycka sig genom spel är inte jämnt fördelad. Bobbi utgår ifrån erfarenheter från olika game jams och arbetet med Gameshifters, ett medskapandeprojekt där ungdomar deltog i processen att skapa en spelvärld, för att resonera kring vad möjligheten att skapa spel kan ha för betydelse för barn och unga.

Lydia Wistisen är docent och lektor vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet, med inriktning mot barn- och ungdomslitteratur. Hon har ett brett intresse för barnlitteratur och skriver om allt från bilderböcker till ungdomsskildringar. För närvarande arbetar hon på projektet Barnkultur i skräpocen: Avfallstematik,  skräpestetik och miljöetik i svensk barnkultur 1969–1977.

Har du inga gummistövlar? Fattigdom i svensk barnlitteratur

De senaste årens inflation, hyreshöjningar, stigande mat- och elpriser har slagit hårt mot landets ekonomiskt utsatta familjer. Enligt Rädda barnen lever idag ungefär vart tionde svenskt barn i fattigdom. Teman som rör ekonomi och social status är också något som kan sägas vara utmärkande för de senaste årens barnkultur. Föredraget diskuterar framställningen av fattigdom i svenska barnböcker med fokus på frågor om makt och gestaltning. Hur deltar barnboken i samtida diskussioner om klass och social utsatthet? Vilka strategier använder den sig av för att presentera alternativ och lösningar för läsarna?

Angereds Teater skapar samtida scenkonst av hög kvalitet med internationell och lokal prägel, ofta med dokumentärt material som utgångspunkt där publiken befinner sig mitt i berättelsen. Sedan 2019 styrs teatern av Lovisa Pihl och Johanna Larsson som kommer berätta om teaterns ambitioner och metoder utifrån några uppmärksammade föreställningar senaste åren - Våra viktigaste vuxna, Jag är Betlehem Dawit Isaak, Hemma hos, Vi som ärvde, Kabul Sthlm Paris och Voice.

Om teatern

Angereds Teater grundades 1978 och var fram till 1996 en del av Göteborgs Stadsteater. Sedan dess är teatern en fri teater som i nuläget finansieras av Göteborgs kommun, Västra Götalandsregionen och Statens Kulturråd. En röd tråd i den konstnärliga inriktningen är att skapa samtida scenkonst av hög kvalitet med internationell och lokal prägel, ofta med dokumentärt material som utgångspunkt där publiken befinner sig mitt i berättelsen. Teatern spelar för barn, unga och vuxna och involverar boende i Angered och nordöstra Göteborg i skapandeprocesserna. Angereds Teater är den enda teatern med egen scen i ett ytterstadsområde i Göteborg, en av få teatrar med den positionen i Sverige.

Om de medverkande

Johanna Larsson är konstnärlig ledare och regissör. Hon har genom många föreställningar praktiserat och undersökt hur man kan arbeta med autentiskt material i sceniska projekt. Hur man arbetar med delaktighet både för publik och medskapare och vilka möjligheter och begränsningar som den dokumentära formen innebär, vilka konstnärliga val som krävs utifrån maktperspektivet barn/vuxen, vittne/uttolkare.
 
Lovisa Pihl är verksamhetsledare på Angereds Teater och har på olika sätt arbetat med att producera och skapa förutsättningar för scenkonst för barn och unga. Hon är även ledamot i styrelserna för Bibu scenkonstbiennal och Frihetsteaterns vänner och tidigare ordförande för Teatercentrum.

Alicja Renata Sadownik, PhD, är docent vid Kindergarten Knowledge Centre for Systemic Research on Diversity and Sustainable Futures vid Høgskulen på Vestlandet, Norge. Hennes forskning kopplar samman förskolemiljöer med värden och behov inom social hållbarhet, särskilt genom att utforska komplexiteten i föräldrars involvering utifrån en migration och social-kulturell mångfaldskontext.

I sin forsakning undersöker Sadownik både orättvisor och ojämlikheter samtidigt som hon identifierar möjligheter till förbättring och egenmakt.

Hon kommer hålla föreläsningen: Thinking with agential realism: justice and equity in young children’s cultural formation in superdiverse societies.

Susanna Areschoug, lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.

Hennes forskning har framför allt fokuserat på ungdomskultur, identitetsskapande och livsloppsbanor bland unga på svensk landsbygd. Dessa teman undersöker hon bland annat utifrån maktrelationer som kön, klass, etnicitet och plats.

EPA-traktorn som kultur och motstånd – ungas identitet- och platsskapande på svensk landsbygd

I sin föreläsning pratar Susanna om A- och EPA-traktorkörande ungdomar på en mindre ort i Värmland. Om hur de såg på sig själva, sin omgivning och landsortens framtid. Likt många andra landsbygder i Sverige led deras ort av minskande befolkning och skatteintäkter, bland annat till följd av den urbana norm som säger att unga människor bör flytta till större städer för utbildning och karriär. Från politiskt håll ses återinflyttning som viktigt för landsbygdernas modernisering och överlevnad men det höll inte alltid EPA-ungdomarna med om. Återinflyttning sågs istället som ett hot mot vad de hyllade som rurala värden.

Föreläsningen belyser hur ungdomskulturen kring A- och EPA-traktorer kan förstås som ett motstånd mot urbana och nyliberala ideal om modernitet, flexibilitet och utveckling, samtidigt som den reproducerar vit (arbetar)maskulinitet.

Sofia Lindström Sol, universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås. Hennes forskning rör föreställningar om konstens och kulturens betydelse för hållbar samhällsutveckling, inkluderade teknologier och arbetssätt i kulturen, samt konstnärliga yrkesvägar och karriärer.

Delaktighet i kulturen - från politiska intentioner till barns eget inflytande i Göteborgs stad

Barn och ungas delaktighet är prioriterat i de kulturpolitiska målen, även på lokal nivå. Hur gör man det "på riktigt" och vad gör man med sin maktposition som vuxen? Vad händer från de politiska intentionerna med barns delaktighet till de platser där politiska mål ska realiseras? Presentationen utgår från en treårig studie om delaktighet som kulturpolitiskt mål i Göteborgs stad.

Anna Westberg Broström är docent i barn- och ungdomsvetenskap samt prefekt vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.