Barnkultursymposium 2026

Nakima Ackerhans Schreiber är illustratör, bilderboksskapare, formgivare och metodutvecklare. Hon arbetar i skärningspunkten mellan konst, delaktighet och inkludering, ofta med fokus på minoritetsperspektiv och judiskt kulturarv.
Ackerhans Schreiber har en kandidatexamen i psykologi från Göteborgs universitet och i kreativ projektledning från Kaospiloterna i Danmark, samt studier i bild och grafisk form vid bland annat HDK-Valand. Hon har över tio års erfarenhet av att leda konst- och kulturprojekt för barn och unga.

Shabbes i Sörby och Chanukka i Göteborg: om att skapa en svensk-judisk bokskatt för barn

Förläggaren Malin Norrby och illustratören och metodutvecklaren Nakima Ackerhans-Schreiber började samarbeta utifrån den gemensamma insikten om att det saknades judiska barnböcker som situerade judiskt liv i en svensk kontext. Utifrån Nakima Ackerhans-Schreibers metod 2F 2L (Fakta, Fira, Leka, Lära) och ledord som judisk mångfald, judiskt liv, lokala miljöer (Göteborg, Järvsö, Stockholm, Malmö) och ett intergenerationellt perspektiv har de arbetat både med kapitelböcker, en högtidsbok och en sångbok. Med i projekten har också namn som Johanna Schreiber, Rose och Rebecka Lagercrantz, Ida Björs, Gerd Juvin, Andreas Lindelöw samt Mirjam och Martin Charas-Östergren varit. Gensvaret har varit mycket stort – både från det judiska Sverige och majoritetssamhället.

Norrby och Ackerhans-Schreiber berättar om sina bokprojekt och om vikten av att det finns svensk barnlitteratur som placerar minoriteters berättelser och traditioner i svenska miljöer. Dessutom talar de om vikten av barnlitteratur som skildrar judiskt liv och glädje, och inte låser fast det judiska vid historiska trauman eller en förståelse av religion som en serie trossatser. Insikterna kan också överföras på skapandet av barnlitteratur där övriga nationella minoriteter och andra grupper står i fokus.

Hans Adolfsson är rektor vid Stockholms universitet. Han är också professor i metallorganisk kemi och just nu även ordförande för Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) och vice ordförande i Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning (STINT).

Daphne Arbouz är verksamhetsansvarig för Tillsammans för Sverige (TFS) vid Fryshuset. Hon har tidigare varit doktorand vid Linköpings universitet, där hennes forskning har fokuserat på postkoloniala perspektiv, kritiska ras- och vithetsstudier och queerteori kopplat till frågor om identitet och tillhörighet i ett mångkulturellt samhälle. I sin roll på TFS skapar hon förutsättningar för olika dialog- och utbildningsinitiativ som ger unga verktyg att samtala om tro, kultur, identitet och samhällsfrågor samt att själva driva projekt för att främja ökad förståelse och inkludering.

Tillsammans för Sverige (TFS) är en verksamhet inom Fryshuset som startade 2011 på initiativ av Imamen Othman Al Tawalbe och prästen Maria Kjellsdotter Rydinger i nära samverkan med flera religiösa samfund och organisationer.
Genom utbildningar, föreläsningar och workshops skapar de mötesplatser där unga från olika religiösa, kulturella och socioekonomiska bakgrunder kan samtala om tro, identitet, kultur och livsfrågor. Vårt arbete bygger på biografisk berättarmetod och lärande där unga utforskar sin egen historia och identitet samtidigt som de får syn på andras erfarenheter och perspektiv.
De arbetar där unga redan befinner sig, i deras digitala flöden och i lokalsamhället med övertygelsen att religion och tro kan vara en växtkraft för gemenskap och fredlig samexistens samt ett led i arbete med de globala målen om jämlikhet, delaktighet och inkluderande samhällen.
Sedan starten har verksamheten nått över 30 000 elever och utbildat omkring 750 unga ledare, och arbetssättet har inspirerat liknande initiativ även i andra nordiska länder.

Ett av deras mest uppmärksammade initiativ på senare tid är antologin "I mina skor – personliga berättelser om livet som ung jude och ung muslim i dagens Sverige" (Arbouz, Khwaiter och Sallmander, (Red.) 2022) som idag är en del av Stockholm stads cirkulationsbibliotek och som har blivit ett konkret verktyg för samtal i klassrum, på bibliotek, festivaler och i sociala medier.

Interreligiöst barn- och ungdomsarbete i praktiken - 15 år med Fryshusets verksamhet Tillsammans för Sverige
Hur kan interreligiös dialog bli ett konkret verktyg i arbetet med barn och unga? I detta föredrag delar Fryshusets verksamhet Tillsammans för Sverige med sig av erfarenheter från femton års praktiskt arbete med utbildningar, skolprogram och dialogprocesser över religiösa och kulturella gränser. Med utgångspunkt i möten med tusentals ungdomar presenteras metoder, lärdomar och utmaningar i att skapa trygga rum för samtal om tro, identitet och tillhörighet. Föredraget belyser även hur biografiskt berättande, normmedvetenhet och ledarskapsutveckling kan bidra till att motverka polarisering, fördomar och utanförskap samt hur arbetssättet kan integreras i skolor, organisationer och andra verksamheter som möter unga i dagens mångreligiösa samhälle.

Margareta Aspán, föreståndare för Centrum för barnkulturforskning samt lärare och forskare vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Frågan om barns delaktighet och rättigheter har varit ett spår i hennes forskning, som alltmer har kommit att beröra barns rätt till kultur och konst. Ett treårigt forskningsprojekt kring Unga på Operans samarbete med en skola i Stockholms ytterstad har mynnat ut i ett antal texter där frågor kring estetiskt lärande samt om barns och vuxnas positioner och möten fokuserats.

Lovisa Bergdahl är docent i pedagogik vid Södertörns högskola. Hennes forskning befinner sig i skärningspunkten mellan kontinental pedagogik och filosofi och rör frågor om fostran, konflikt, värdepluralism och religionens plats i demokratisk utbildning, liksom kroppens och sinnenas betydelse för en dialogisk och hållbar skolkultur. Hon skriver just nu en bok om lärares reproduktiva arbete utifrån temana rit, tid och hemlikhet (Bloomsbury, 2026).

Som om världen består: Om de ritualiserade handlingarnas etik och pedagogik

Utbildning är en ritualiserad verksamhet. Samlingen på runda mattan, högläsningen med levande ljus, ingångsprocessionen och den formaliserade lektionsinledningen kan alla ses som ritualiserade handlingar. Men ritualbegreppet har länge ansetts problematiskt inom progressiv pedagogik och forskning. Föreläsningen redogör för några av orsakerna till detta och utforskar de ritualiserade aktiviteternas etiska och pedagogiska betydelse i undervisningen. Vidare ställs frågan om ritualernas betydelse för vårt liv tillsammans i en individcentrerad kultur och skola.

Jenny Berglund är professor i religionsdidaktik vid Stockholms universitet. Hon har i sin forskning framförallt intresserat sig för religionsundervisning i minoritetskontexter med särskilt fokus på islamundervisning i europeisk kontext. Hennes forskning belyser hur barn och unga med bakgrund i religiösa minoriteter navigerar mellan sekulär skolundervisning och den egna gemenskapens religiösa undervisning, och hur dessa parallella utbildningsvärldar påverkar deras identitetsutveckling.
I sina studier av koranundervisning i Sverige och Storbritannien har hon undersökt hur unga elever upplever dessa olika lärmiljöer och om de kompletterar eller försvårar för varandra.
Berglund har även varit internationell rådgivare för FAITHED-projektet i Norge, som studerar barn och unga från religiösa minoriteter och deras förhållande till religionsundervisning både i eget trossamfund och i offentlig skola.

Minoritetssamfundens arbete med sammanhållning, inte minst med och genom musik och kultur
Hur bygger religiösa minoritetssamfund gemenskap och identitet i ett sekulärt samhälle? I detta föredrag undersöker professor Jenny Berglund, hur minoritetssamfund använder musik, kultur och undervisning för att skapa sammanhållning över generationsgränser. Med utgångspunkt i sin mångåriga forskning om religionsundervisning i minoritetskontexter belyser Berglund hur barn och unga navigerar mellan olika kulturella och religiösa rum – den sekulära skolan och den egna gemenskapens verksamheter. Musik och kulturella uttryck spelar ofta en central roll i denna process, både som pedagogiskt verktyg och som identitetsskapande kraft.
Föredraget ger konkreta exempel från olika religiösa minoritetssamfund och visar hur traditioner förmedlas, hur gemenskap skapas, och vilka utmaningar och möjligheter som uppstår när barn och unga rör sig mellan olika kulturella sfärer. Berglund lyfter också frågor om hur det svenska samhället kan möta och förstå minoritetssamfundens egna pedagogiska och kulturella praktiker.

Helene Båtshake, är disputerad i pedagogik vid Lunds universitet med fokus på utbildningshistoria, har även examen i landskapsplanering SLU Alnarp och i etnologi, LU. Hon har även arbetat med lärande inom nycirkus. Genom arbete som koordinator för området kyrkogårdsförvaltning vid tankesmedjan Movium, SLU, Alnarp kopplades de två ämnena barn och ungas utemiljö och kyrkogårdsförvaltning samman, något som ledde till projektet Barns och ungas rätt till begravningsplatsen, i vilket både barn och ungas syn på och förståelse av begravningsplatser liksom möjligheten att använda begravningsplatser som lärandemiljö undersökts.

Barns perspektiv på begravningsplatser - kunskap, inflytande och demokrati

Kunskap om begravningsplatser och begravningsverksamhet är generellt låg i Sverige. En grupp som ofta förbises är barn; de ges varken möjlighet att hitta kunskap, att ställa frågor eller uttrycka åsikter om saker som rör begravningsverksamhet. Sverige sägs ofta vara världens mest sekulära land samtidigt som det är det mest mångreligiösa, något som avspeglas på särskilt våra nya begravningsplatser.
Projektet Barn- och ungas rätt till begravningsplatsen, BURB har under fyra års tid undersökt dels hur begravningsplatser kan användas som läromiljö men också vad barn och unga tycker, tänker, vet och undrar.

Linde Lindkvist är docent i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. Till vardags arbetar han vid Sveriges nationella MR-institution, Institutet för mänskliga rättigheter. Han disputerade i Lund 2014 på en avhandling om tillkomsten av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, med särskilt fokus på religions- och samvetsfrihet – en studie som senare utkom i omarbetad form på Cambridge University Press.
Efter avhandlingen har Linde framför allt arbetat med frågor om barns rättigheter och de mänskliga rättigheternas idéhistoria, bland annat som postdok i Uppsala och gästforskare vid Harvard Law School och Helsingfors universitet. 2017-2022 arbetade han som lektor vid Enskilda Högskolan Stockholm. Linde är författare till ett flertal vetenskapliga artiklar om barns rättigheter och hans senaste bok är "Barnets mänskliga rättigheter - en introduktion" (Studentlitteratur, 2022).

Rätten att tro, tvivla och tänka själv – om barns rättigheter i en orolig tid
När FN antog barnkonventionen 1989 erkändes barnet som en självständig bärare av rättigheter. Bland dessa finns rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet (artikel 14) – men också formuleringar om barns rätt till andlig hälsa och utveckling. Men vad innebär detta egentligen i praktiken? Vilka skyldigheter skapar dessa rättigheter för vuxna, institutioner och stater? Och hur kan de förverkligas i en tid präglad av sociala, ekonomiska och politiska kriser som på olika sätt påverkar barns livsvillkor? I föreläsningen kombineras filosofiska, rättsliga och historiska perspektiv för att ge en tydligare bild av vilka principer som står på spel – och vilka krav de ställer på oss i dag.

Danial Ghasempour är doktorand i religionsdidaktik vid Stockholms universitet och tillhör den nationella forskarskolan i islamologi. Han forskar om hur islam skildras i svenska undervisningsfilmer och hur sådana filmer används i religionsundervisningen.

”Asfaltsislam” Framställningen av islam i kontrast till kristendom och buddhism i svenska undervisningsfilmer

I föreläsningen presenterar han hur islam framställs i jämförelse med kristendom och buddhism i svenska undervisningsfilmer. Fokus i presentationen är på hur visuella, audiella och textuella modaliteter samverkar och producerar olika bilder av religion—från estetiserade och harmoniska uttryck till mer vardagliga och ’asfaltpräglade’ miljöer. Vidare diskuterar han hur filmproducenternas kategorier formar religionernas innehåll och föreläsningen avslutas med didaktiska implikationer.

Martin Hellström är lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö/Kalmar och han undervisar och forskar kring barns läsning. "Bäst är det mänskliga" heter den senaste boken på detta tema (2023), och året innan kom "MariaGripelikt" vari sju barn tolkar Gripes författarskap med hjälp av litteratursamtal. Hellström är också ledare för Unga teatern i Vadstena, där han är bosatt, och han skriver även litteraturkritik i Dagens Nyheter.

Från Maria Gripes Hugo och Josefin till Angelica Öhrns Evigt liv"
Vart tog Gud, Jesus och kyrkan vägen i barnboken, efter att Hugo uppenbarat sig som en frälsare och Josefin talat färdigt med pappa prästen? Hur framställs tro och övertygelse i dagens barnlitteratur?

Torsten Janson är lektor i religionshistoria och islamologi vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds universitet.
Förutom forskning om religion, nationalism, minnespolitik och flyktingskap i Mellanöstern och ett nystartat projekt om queermytologi har han i 30 år följt hur muslimsk migrationserfarenhet gestaltats engelskspråkig i barnlitteratur, med fokus på förhållandet till islamiska traditioner.

Agens och mysterium: om vardagsislam och outgrundlighet i barnlitteratur

Dagens föreläsning fokuserar på senare tendenser inom detta litterära fält, med exempel från kvinnliga muslimska författares omgestaltning av två väletablerade teman: förhållandet till hijab och firandet av Ramadan. Medan ”religion” ofta betraktats som ett barnkulturellt problem diskuterar föreläsningen fromhet som potentiell resurs i gestaltningen av minoriserad muslimsk erfarenhet, till vardag och fest. Vilken är dynamiken mellan ung islam som levd tradition, medverkan i sekulär offentlighet, och förhandlingen av genus och aktörskap? Hur sammanvävs världsligt och mystisk? Är en annan barnlitteratur möjlig? Är islamisk tradition böjlig? Och på vems villkor tar den form?

Caroline Klintborg är docent och lektor i religionsdidaktik vid Stockholms universitet. I sin forskning har hon intresserat sig för unga människors meningsskapande och religionskunskapsämnets plats i en tid av religiös förändring. Hon har därtill intresserat sig för förståelsen för begreppen ”livsåskådning”, ”delaktighet” och ”kallelse”. Hon disputerade 2013 med avhandlingen ”Existentiella konfigurationer. Om hur förståelsen av livet tar gestalt i ett socialt sammanhang”.

Kristna barn i ett sekulariserat Sverige: barn med rum för en självdefinierad tro och barn med en villkorad himmel

Sverige har länge beskrivits vara ett av världens mest sekulariserade länder, ett land där religiöst tillhöriga har betraktats som ”de annorlunda andra”. Idag pekar dock studier på ett ökat intresse för andlighet, inte minst bland barn och unga.
I föreläsningen kommer två olika bilder av barn och unga i kristna traditioner att presenteras. Dels barn och unga som beskrivit sin tillhörighet som självvald och trons innehåll därtill som möjligt att själv formulera och dels barn och unga som beskrivit sin tillhörighet i ett samfund som ett tvång i såväl detta liv som i relation till en tänkt himmel efter döden.

Tommy Kuusela, fil.dr. i religionshistoria och folklorist, Institutet för språk och folkminnen.
Han är verksam som forskningsarkivarie vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (Institutet för språk och folkminnen) och är ständig expert i podden "När man talar om trollen", Sveriges största podcast om folktro och folktrons väsen med över två miljoner nedladdningar.
Han syns och hörs ofta i media och är ofta på resande fot och har föreläst landet runt och på många internationella konferenser. Kuusela har varit expert eller gästkurator för flera utställningar på museer, för bland annat Sven-Harrys Konstmuseum, Upplandsmuseet, Västernorrlands museum, Etnografiska museet och American Swedish Institute (Minneapolis, USA). Han har dessutom skrivit över 80 artiklar, både vetenskapliga så väl som populärvetenskapliga.

Folktro och väsen i barnkulturella uttryck: litteratur, podd, film, spel och radio. Folktrons gestaltning i bred bemärkelse i olika kulturuttryck

Folktrons väsen har varit en viktig del i olika didaktiska och populärkulturella medier, inte minst sedan 1800-talet då sagor och sägner återgavs och beskrevs i barn- och ungdomslitteratur som jultidningar, sagosamlingar och olika tryck för skolor. Samtidigt har en verklig tro på dessa väsen förändrats med tiden där olika naturväsen förlorat sin betydelse i samband med urbanisering, medan en tro på spöken och hemsökta platsen, eller till och med väsen födda på internet, istället fått en ökad betydelse. Kännedomen om olika typer av folktroväsen har alltjämt följt med fram till vår tid där det är ett förhållandevis vanligt inslag i romaner, serietidningar, radio- och tv-program, teater, musik, internet, olika typer av spel och filmer.
I föreläsningen diskuteras vilken bild av dessa väsen som förmedlas av vuxna i produktioner riktade till barn och unga, samtidigt som exempel lyfts fram från motsatt håll, där väsen skapas och hålls vid liv av unga vilket skapar moralpanik bland vuxna.

Arniika Kuusisto är professor vid Pedagogiska fakulteten, Helsingfors universitet, gästprofessor vid Karlstads universitet och hedersforskare vid Oxfords universitet. Hennes forskning fokuserar på barns existentiella erfarenheter, meningsskapande och resiliens i relation till bredare samhället; kultur, värderingar och världsbilder i barndomen. Med särskilt intresse för frågor om ändlighet och andlighet undersöker hon hur barn genom kulturella uttryck, berättelser och vardagspraktiker orienterar sig i världen och utvecklar en känsla av att vara hemma i livet.
Kuusisto leder och deltar i forskningsprojekt om existentiell resiliens och välbefinnande i tidig barndom (Finlands Akademi 2023–2027) samt om religion och världsbilder i svensk förskollärarutbildning (Vetenskapsrådet 2024–2027).

Barnet i tiden: existentiell resiliens, mening och förundran – barns sätt att vara hemma i världen

Kristina Nilsson har en kandidatexamen i skådespeleri på Teaterhögskolan i Malmö, Lunds universitet och en yrkeshögskoleutbildning på Alma Education som manusförfattare. Hon har arbetat som regissör, manusförfattare och skådespelare.
Kristina Nilsson är grundare av organisationen LivingArtReflectingMankind som genom kreativt, konstnärligt och samhällsvetenskapligt utforskande identifierar områden där det saknas kunskap om individens rättigheter som samhällsmedborgare, samt sprider grundläggande demokratisk kunskap om livsprocesser.
I projektet Barns och ungas rätt till begravningsplatsen har detta konkretiserats med fokus på barn och unga och dess demokratiska rättigheter, ett fält som ofta är förbisett.

Barns perspektiv på begravningsplatser - kunskap, inflytande och demokrati

Kunskap om begravningsplatser och begravningsverksamhet är generellt låg i Sverige. En grupp som ofta förbises är barn; de ges varken möjlighet att hitta kunskap, att ställa frågor eller uttrycka åsikter om saker som rör begravningsverksamhet. Sverige sägs ofta vara världens mest sekulära land samtidigt som det är det mest mångreligiösa, något som avspeglas på särskilt våra nya begravningsplatser.
Projektet Barn- och ungas rätt till begravningsplatsen, BURB har under fyra års tid undersökt dels hur begravningsplatser kan användas som läromiljö men också vad barn och unga tycker, tänker, vet och undrar.

Malin Norrby har sin grundexamen från teologiska institutionen vid Uppsala universitet. Hon har tidigare arbetat med biblioteksledning och religionsdialog samt som förläggare vid Hillelförlaget. Hon är idag doktorand i religionshistoria vid Södertörns högskola och skriver om judiskt tänkande i Sovjetisk kontext.
Malin Norrby är också frilansskribent och är dessutom knuten till Hälsinglands museum som sakkunnig i projektet Nya perspektiv på världsarvet.

Shabbes i Sörby och Chanukka i Göteborg: om att skapa en svensk-judisk bokskatt för barn
Förläggaren Malin Norrby och illustratören och metodutvecklaren Nakima Ackerhans-Schreiber började samarbeta utifrån den gemensamma insikten om att det saknades judiska barnböcker som situerade judiskt liv i en svensk kontext. Utifrån Nakimas metod 2F 2L (Fakta, Fira, Leka, Lära) och ledord som judisk mångfald, judiskt liv, lokala miljöer (Göteborg, Järvsö, Stockholm, Malmö) och ett intergenerationellt perspektiv har de arbetat både med kapitelböcker, en högtidsbok och en sångbok.

Med i projekten har också namn som Johanna Schreiber, Rose och Rebecka Lagercrantz, Ida Björs, Gerd Juvin, Andreas Lindelöw samt Mirjam och Martin Charas-Östergren varit. Gensvaret har varit mycket stort – både från det judiska Sverige och majoritetssamhället.

Norrby och Ackerhans-Schreiber berättar om sina bokprojekt och om vikten av att det finns svensk barnlitteratur som placerar minoriteters berättelser och traditioner i svenska miljöer. Dessutom talar de om vikten av barnlitteratur som skildrar judiskt liv och glädje, och inte låser fast det judiska vid historiska trauman eller en förståelse av religion som en serie trossatser. Insikterna kan också överföras på skapandet av barnlitteratur där övriga nationella minoriteter och andra grupper står i fokus.

Åsa Simma är uppvuxen i en renskötarfamilj i Sveriges näst nordligaste sameby, som flyttar mellan Sverige och Norge, beroende på årstiden. Hon lärde sig att jojka under den tiden jojk var förbjudet. Hon tillhörde den rörelse som verkade för att upphäva det förbudet. Hon flyttade till Danmark där hon tog en skådespelarutbildning.
Åsa Simma har varit mycket aktiv i det globala urbefolknings nätverket. Hon har turnerat bland den Australiensiska urbefolkningen, levt med Inuiter från Grönland och Nord Amerikanska ursprungsfolk. Jobbat som filmdramaturg på det Internationella Samiska Film Institutet, och är nu teaterchef på Giron Sámi Teáhter. 2025 blev hon hedersdoktor på Stockholms universitet.

Hon är scenkonstnär, regissör, dramaturg och aktivist och har under flera decennier varit en ledande röst inom både den samiska och den internationella scenkonsten. Med förankring i den samiska kulturen och språket har Åsa Simma skapat utrymme för dekoloniala och urfolkscentrerade perspektiv. Hennes teaterverk, regiarbeten och föreläsningar har gett röst åt frågor om identitet, kulturarv och språklig rättvisa.

Det magiska sinnet
Utifrån den samiska kulturen berättar Åsa Simma om den prägel som hennes omgivning, implementerat i tänkandet om att världen, livet och överlevnad, är viktiga aspekter i utvecklandet av ett magiskt sinne.

Axel Singh Nobel är projektledare inom Tillsammans för Sverige (TFS) och ansvarar för verksamhetens skolprogram samt olika utbildningsinsatser. Axel Singh Nobel har en kandidatexamen i statsvetenskap med inriktning mot religiös mångfald och sekularitet från Stockholms universitet.
I sin roll leder han workshops, föreläsningar och dialogpass för unga med olika religiösa, kulturella och socioekonomiska bakgrunder. Han utvecklar skolverksamheten och arbetar aktivt med att sprida TFS:s metoder till skolor och andra miljöer med särskilt fokus på att motverka polarisering, fördomar och utanförskap.

Tillsammans för Sverige (TFS) är en verksamhet inom Fryshuset som startade 2011 på initiativ av Imamen Othman Al Tawalbe och prästen Maria Kjellsdotter Rydinger i nära samverkan med flera religiösa samfund och organisationer.
Genom utbildningar, föreläsningar och workshops skapar de mötesplatser där unga från olika religiösa, kulturella och socioekonomiska bakgrunder kan samtala om tro, identitet, kultur och livsfrågor. Deras arbete bygger på biografisk berättarmetod och lärande där unga utforskar sin egen historia och identitet samtidigt som de får syn på andras erfarenheter och perspektiv.
De arbetar där unga redan befinner sig, i deras digitala flöden och i lokalsamhället med övertygelsen att religion och tro kan vara en växtkraft för gemenskap och fredlig samexistens samt ett led i arbete med de globala målen om jämlikhet, delaktighet och inkluderande samhällen.
Sedan starten har verksamheten nått över 30 000 elever och utbildat omkring 750 unga ledare, och arbetssättet har inspirerat liknande initiativ även i andra nordiska länder.
Ett av våra mest uppmärksammade initiativ på senare tid är antologin "I mina skor – personliga berättelser om livet som ung jude och ung muslim i dagens Sverige" (Arbouz, Khwaiter och Sallmander, (Red.) 2022) som idag är en del av Stockholm stads cirkulationsbibliotek och som har blivit ett konkret verktyg för samtal i klassrum, på bibliotek, festivaler och i sociala medier.

Interreligiöst barn- och ungdomsarbete i praktiken-15 år med Fryshusets verksamhet Tillsammans för Sverige
Hur kan interreligiös dialog bli ett konkret verktyg i arbetet med barn och unga? I detta föredrag delar Fryshusets verksamhet Tillsammans för Sverige med sig av erfarenheter från femton års praktiskt arbete med utbildningar, skolprogram och dialogprocesser över religiösa och kulturella gränser. Med utgångspunkt i möten med tusentals ungdomar presenteras metoder, lärdomar och utmaningar i att skapa trygga rum för samtal om tro, identitet och tillhörighet. Föredraget belyser även hur biografiskt berättande, normmedvetenhet och ledarskapsutveckling kan bidra till att motverka polarisering, fördomar och utanförskap samt hur arbetssättet kan integreras i skolor, organisationer och andra verksamheter som möter unga i dagens mångreligiösa samhälle.

David Thurfjell är professor i religionsvetenskap och författare. Hans forskning har empiriskt sett riktats mot tre områden: shiitisk islamism, pentekostal kristendom bland romer samt den svenska majoritetskulturens sekularitet. Han är aktuell med boken Anspråkstagen: människans bot mot meningslösheten (Norstedts 2026) 

"Ungdomar och meningslöshet utifrån religionshistoriska perspektiv".
Idag ser vi hur känslan av meningslöshet ökar i vår del av världen, speciellt bland unga. Detta trots att vårt materiella välstånd vuxit. Varför är det så? Vad kan vi göra för att finna mening i tillvaron, och hur hjälper vi dem som inte gör det?
Det här föredraget vänder sig till religionshistorien för att få svar. Oavsett om det finns någon högre mening med existensen eller inte har vi människor en förmåga att uppleva livet som om det gjorde det. Även under de mest förtvivlade omständigheter har vi genom historien alltid skapat sammanhang som odlat den förmågan.
Frågan är om vi idag, utan att backa bandet, kan ta hjälp av denna  erfarenhet för att hitta en väg framåt.

Ingela Visuri är lektor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna, och undervisar bland annat blivande religionskunskapslärare. Hennes forskning är tvärvetenskaplig och berör kognitiva perspektiv på religiositet, fantasi, empati, autism och lärande, ofta med fokus på ungdomar och populärkultur. En annan strävan är att utveckla särskilt anpassade metoder för att fördjupa och bredda insikter om de personer som forskningen berör.

Ockult populärkultur som inspiration för ungas livstolkning:
Detta föredrag belyser ockulta och magiska innehåll som återfinns inom den populärkultur som många unga konsumerar, från fantasylitteratur till barnprogram, filmer, TV-serier och dataspel. Dessa fungerar inte bara som underhållning, utan bidrar också till att forma ungas antaganden om övernaturliga fenomen liksom deras tolkning av särskilda händelser. Sådana föreställningar ger oss en inblick in i en värld bortom det sekulariserade samhället, och den trend som pekar mot att unga svenskar aktivt söker sig övernaturliga, religiösa och existentiella kontexter.