När stöd gör skillnad — om övergångsprogram för nybörjarstudenter
Övergången till högre studier är en kritisk period då många studenter kämpar för att hitta sin plats. En ny studie från Nederländerna ger värdefulla inblickar i hur ett förberedande program kan hjälpa olika studentgrupper att få en bättre start på sin högskoleutbildning.
Statistik visar att den första tiden på högskolan är särskilt utmanande, med hög andel avhopp och utbredda problem med studenters välbefinnande. För studenter från studieovana miljöer kan övergången vara särskilt svår, då de ofta saknar familjens erfarenheter att luta sig mot när de navigerar i den akademiska världen. Kan lärosäten göra mer för att förbereda studenterna redan innan kursstart? Kan förebyggande insatser göra skillnad för såväl studieprestationer som studenters känsla av att passa in? I studien "Supporting students' transition to higher education" i European Journal of Higher Education undersöker van Lamoen och kollegor effekten av ett online-baserat pre-akademiskt program (PAP). Forskarna fann att ett relativt kort förberedande program ger positiva effekter både när det gäller studieprestationer och känslan av tillhörighet. Effekten var likvärdig för alla studenter oavsett bakgrund. Detta ger viktiga insikter för lärosäten som vill främja en framgångsrik övergång till högre studier.
Övergången till högre studier beskrivs som bestående av fyra steg: förberedelse (eng. preparation), möte (eng. encounter), anpassning (eng. adjustment) och stabilisering (eng. stabilization). Det är särskilt den inledande mötesfasen — när studenterna för första gången möter högskolemiljön — som är kritisk och sårbar. Då konfronteras de med akademisk kultur som kan upplevas främmande och utmanande. Det är under denna tid som studenterna försöker förstå den nya miljön, etablera relationer med lärare och andra studenter, samt anpassa sig till nya sätt att lära och studera.
Det pre-akademiska programmet som studerades pågick under fem veckor före terminsstart och genomfördes online (på grund av covid-19 restriktioner). Studenterna ägnade 4—6 timmar per vecka åt programmet, som innehöll både individuella uppgifter och gruppaktiviteter. Innehållet är baserat på två teoretiska perspektiv. Det första handlade om att hjälpa deltagarna att förstå hur deras personliga bakgrund och identitet påverkar deras upplevelser i högre utbildning. Det andra fokuserade på betydelsen av socialt kapital — att bygga och använda sociala nätverk för att uppnå sina mål. För att mäta programmets effekter använde forskarna ett kvasiexperimentellt upplägg där de jämförde de 463 deltagarna med en kontrollgrupp bestående av 948 studenter. Material samlades in vid flera tillfällen: Före programmet, direkt efter programmet, och 4—5 veckor in i terminen. Forskarna tittade på tre centrala mått på en framgångsrik övergång: Tidiga studieresultat, känsla av tillhörighet och akademisk självtillit. Urvalet är baserat på frivilliga enkäter som alla studenter hade möjlighet att svara på.
Resultaten visade att studenter som deltagit i programmet fick något högre betyg under sina första veckor på universitetet. En liten, men statistiskt signifikant effekt, som står sig efter att forskarna kontrollerat för kön och tidigare akademisk prestation. Viktigast var kanske att deltagarna också uttryckte en starkare känsla av tillhörighet med universitetet jämfört med icke-deltagare. Detta är betydelsefullt eftersom känsla av tillhörighet är kopplad till såväl akademisk framgång som benägenhet att fortsätta studera.
Forskarna fann dock att programmet inte hade någon mätbar effekt på studenternas akademiska självtillit. Något som, utifrån tidigare studier, var ett oväntat utfall. En möjlig förklaring är att programmet var generiskt utformat snarare än specifikt kopplat till de kurser eller program som studenterna sedan läste. Eftersom självtillit är kontextspecifik kanske mer kursspecifikt innehåll hade behövts.
Forskarna undersökte mekanismerna bakom de positiva effekterna. De fann att programmet hade en positiv påverkan på studenternas interaktioner med andra studenter, men inte på deras interaktioner med universitetslärare. De ökade studentinteraktionerna medförde i sin tur en stärkt känsla av tillhörighet. Detta understryker betydelsen av socialt kapital i övergången till högre studier. Genom att bygga relationer med andra studenter fick deltagarna tillgång till både emotionellt stöd och praktiska resurser som hjälpte dem att navigera i den nya miljön. Särskilt intressant är att programmets positiva effekter inte skilde sig mellan första generationens högskolestudenter och studenter vars föräldrar har högskoleutbildning. Tidigare forskning har ofta visat att liknande insatser antingen bara hjälper underrepresenterade grupper eller enbart majoritetsgrupper. Det aktuella programmet verkar dock ha erbjudit inkluderande stöd som gynnade alla studenter. Detta kan vara en viktig lärdom för lärosäten som vill skapa breda, inkluderande stödinsatser.
Forskarna drar slutsatsen att relativt enkla interventioner före terminsstart kan ha positiva effekter på studenternas övergång till högre studier. Särskilt lyfter de fram programmets fokus på identitet och socialt kapital som centrala komponenter för framgång. Genom att diskutera hur bakgrund påverkar upplevelser i högre utbildning och aktivt stödja uppbyggnaden av sociala nätverk skapas förutsättningar för en mer framgångsrik start. För lärosäten som redan har olika former av introduktionsaktiviteter finns det värdefulla lärdomar att dra. Att inkludera aktiviteter som hjälper nya studenter att förstå universitetskulturen och aktivt bygga nätverk med andra studenter kan förstärka effekten av befintliga introduktionsprogram. Online-format kan också göra det möjligt att nå ut till fler studenter redan innan de anländer till campus.
Kommentar: Studien bidrar med viktig kunskap om hur vi som arbetar inom högre utbildning kan stödja nya studenter under en kritisk övergångsperiod. Den visar att relativt enkla insatser kan göra skillnad för studenternas tidiga akademiska framgång och känsla av tillhörighet. Samtidigt pekar den på områden där vi behöver fortsätta utveckla våra stödinsatser, som till exempel att stärka studenters akademiska självtillit och deras kontakter med lärare. Det är intressant att denna typ av åtgärder hjälper såväl studenter från studieovana miljöer som studievana miljöer. Arbetet med breddad rekrytering och breddat deltagande är både viktigt och svårt. En av utmaningarna är att ge stöd som stärker de som behöver detta, utan att ge dem intrycket att de särbehandlas för att de är svaga. Insatser som är gemensamma för alla studenter och hjälper alla är därför väldigt välkommet.
Efter att ha läst artikeln tänker jag att det vore lämpligt att göra en koordinerad ansträngning för att bygga upp något liknande för våra inkommande studenter. Expertis från flera olika institutioner och andra avdelningar på lärosätet skulle behövas för att göra detta effektivt. I ljuset av artikeln är följande punkter värda uppmärksamhet.
— Programmet som artikeln handlar om är riktad mot programstudenter, vilket vad jag förstår i en nederländsk kontext, är den överväldigande majoriteten av alla studenter. Men hur gör vi (och kan vi göra något?) för alla de studenter som läser fristående kurser?
— Det verkar avgörande att den typ av ”introduktionsutbildning” som detta är fråga om inte ska handla endast om administrativ information och inte heller vara en social ”lära-känna-varandra” aktivitet. Inget ont om detta, men en central komponent i programmet var att stärka de nya studenterna ”på-campus sociala kapital”. Jag har inte kompetens att bedöma de teoretiska grundvalarna för det specifika program som artikeln undersökt. Någon med kunskaper i sociologi, psykologi eller angränsande fält kan göra en bättre bedömning av de tekniker som använts för att stärka studenternas sociala kapital på campus.
— Mycket talar för att detta enklast genomförs som en lärosätesgemensam aktivitet. Om inte annat för att det sannolikt blir mycket kostsam för enskilda institutioner att genomföra det på egen hand. Samtidigt betonar forskarna att de väntade sig bättre resultat om programmet hade varit ämnesspecifikt. En möjlighet vore därför att börja med ett online-program som är gemensamt för alla studenter oavsett vilken kurs eller program de ska läsa. Vi skulle kunna använda en del av våra befintliga resurser som till exempel det organiserade arbetet med den pedagogiska modellen Samverkansinlärning (SI) som finns vid flera av SU:s institutioner. Inom ramen för Samverkansinlärning finns vid universitetet idag flera SI-ledare (erfarna studenter som leder möten i samverkansinlärning) vilka skulle kunna arbeta med detta. Alla institutioner har inte egna SI-ledare, men vi kan anlita de som finns vid lärosätet för ett gemensamt programinitiativ. En stor del av SI-ledarnas träning består i att hjälpa studenter utan att undervisa i materialet. Därför skulle de säkert kunna leda aktiviteter för studenter på vitt skilda program och kurser. Närmare terminsstart delas studenterna upp i grupper beroende på vad de ska studera och ansvaret för programmets genomförande läggs på de enskilda institutionerna. Dessa möten kan då med fördel genomföras på plats, eller i hybridform. På så vis får studenterna också direkt kontakt med studievägledare, studierektorer och lärare vid institutionen de ska studera.
— Kanske har många institutioner redan den här sortens aktiviteter, men alla har inte det och det verkar helt klart som att vi alla kan vinna på att samarbeta kring detta.
Här kan du läsa mer om det nederländska programmet som artikeln handlar om: Pre academic programme vid Erasmus University Rotterdam
Mer om Samverkansinlärning
Samverkansinlärning är en pedagogisk modell för att stödja studenters lärande i utmanande kurser.
Europeiskt centrum för SI-PASS vid Lunds universitet som hjälper till att implementera och utveckla Samverkansinlärning i hela Europa.
SI-konferensen 2025 — en väg till aktiva och framgångsrika studenter
I år är dessutom SU värd för den årligt återkommande nationella konferensen om samverkansinlärning (SI). Konferensen hålls i Campus Albano den 7 november 2025 (heldagsevenemang) och vänder sig till nuvarande och blivande SI-användare; universitetslärare, forskare, studenter och andra intresserade. Arrangörer är Centrum för universitetslärarutbildning, SU och Europeiskt centrum för SI-PASS vid Lunds universitet. Välkommen!
Text: Sama Agahi, Filosofiska institutionen
Nyckelord: Övergång till högre utbildning, intervention, första generationens högskolestudenter, socialt kapital, känsla av tillhörighet
Senast uppdaterad: 2025-04-10
Sidansvarig: Centrum för universitetslärarutbildning