Examination med vardagskaos
Hur skapar vi examinationsuppgifter som speglar det yrkesliv studenterna är på väg ut i? En ny forskningsöversikt ringar in vad som kännetecknar autentisk examination, och varför den är så svår att genomföra i praktiken.
Diskussionerna om hur vi examinerar brukar, utöver den givna formfrågan, fokusera på examinationens validitet respektive reliabilitet. En nyligen publicerad artikel i Higher Education Research & Development undersöker ytterligare en aspekt: examinationens autenticitet. Vad innebär autentisk examination och vilka är dess främsta kännetecken?
Trots att ämnet länge har diskuterats konstaterar artikelförfattaren att det saknas en allmänt erkänd definition av begreppet autentisk examination. Genom en metastudie, där de mest citerade artiklarna på området har identifierats och analyserats (totalt nio artiklar), har författaren identifierat tre huvudkategorier, som kan sägas representera den autentiska examinationens grundläggande karaktärsdrag. Inom var och en av dessa huvudkategorier har han sedan samlat sådana typiska kännetecken, som ger den autentiska examinationen dess särdrag. Strävan har alltså varit att identifiera områdets minsta gemensamma nämnare, som har maximalt stöd i forskningen och som ska kunna fungera som en arbetsdefinition för den fortsatta utvecklingen och forskningen.
Av studien framgår att den autentiska examinationens karakteristika kan sorteras in under tre huvudkategorier: 1. iscensättande kontext (eng. performative context), 2. examinationsformat (eng. format of the assessment task) och 3. förväntade studieresultat (eng. intended learning outcomes).
1. Kontexten
Autentiska examinationsuppgifter brukar beskrivas som uppgifter, där kontexten återspeglar den verklighet, i vilken studenterna så småningom ska praktisera sina kunskaper. Denna ”verklighet” brukar ofta identifieras med det framtida yrkeslivet, där studenterna ska utöva sina förvärvade kunskaper och färdigheter i rollen som till exempel lärare, jurist eller tolk. Andra forskare menar att en sådan definition blir alltför snäv. All utbildning har inte ett givet yrke som slutdestination. Synen på den så kallade verkligheten bör därför vidgas till att återspegla en vidare samhällskontext, där förvärvade kunskaper och färdigheter kan förväntas komma till användning.
Examinationsuppgifter, som bygger på en verklighetsanknuten kontext, har vissa gemensamma drag, oberoende av om denna verklighet anses vara yrkes- eller samhällsrelaterad. Uppgifterna anlägger ett holistiskt perspektiv och kännetecknas av en hög grad av komplexitet. Syftet är att studenterna därigenom lättare ska kunna kontextualisera sitt lärande. Samtidigt innebär det att uppgifterna innehåller förvirringsfaktorer (till exempel bristfällig, överflödig eller felaktig information) och situationer, som kan vara mångtydiga, eller i andra avseenden svårbedömda. Autentiska examinationsuppgifter strävar med andra ord efter att efterlikna verkligheten, som ju sällan är så renodlad och tillrättalagd som den plägar vara i traditionella examinationsuppgifter.
En, i relation till kontextaspekten, mycket omdiskuterad fråga är huruvida det alls är möjligt att genomföra autentisk examination i en tentasal, alternativt i en undervisningslokal. Är det inbyggt i idén om autentisk examination att den av nödvändighet endast kan ske i fält? Vissa forskare menar det, medan andra framhåller att den mycket väl kan äga rum i universitetsmiljö, förutsatt att det kontextuella upplägget i själva examinationsuppgiften är tillräckligt verklighetsanknutet. Det finns dessutom argument, som kan tala emot att genomföra examination i en autentisk miljö. Sådant som kostnadsfrågan, men även rena säkerhetsaspekter, tillsammans med examinators behov av att fullt ut kunna överblicka förutsättningarna för examination kan tala emot att förlägga examinationsmomentet till en skarp miljö. Här kan rollspel, simuleringar och andra övningar fungera som fullgoda alternativ.
2. Formatet
Den andra huvudkategorin av den autentiska examinationens kännetecken handlar om formatet. Under denna kategori, som omfattar såväl uppgifts- som svarsformat, faller fyra olika element: bristfälligt definierade problem; mångfaldiga lösningsalternativ; bearbetade slutprodukter; samt verklighetsanknutna bedömningskriterier. Även här handlar det således om att utforma examinationsuppgifter, som så långt som möjligt återspeglar den typ av verkliga situationer, som studenterna kommer att möta efter avslutad utbildning.
Det kan tyckas märkligt att forskningen skulle förespråka oklart formulerade examinationsuppgifter, men tanken är alltså att frågorna/uppgifterna ska återspegla den komplexa verkligheten utanför universitetet. Den illa strukturerade uppgiften tvingar studenterna att göra bedömningar och val under vägen. Det innebär i sin tur att en sådan uppgift saknar ett på förhand givet svar.
Ett syfte med autentisk examination är att studenterna ska erbjudas möjlighet att själva skapa det material som ska ligga till grund för bedömningen. Medan traditionell examination ofta går ut på att studenten ska visa förmåga att replikera en viss teknik för att nå en vedertagen slutsats, förutsätter en autentisk examinationsuppgift att studenten själv skapar ett bedömningsunderlag. Eftersom en bristfälligt strukturerad uppgift ställer studenterna inför olika val och bedömningsmöjligheter kommer examinationen att resultera i en mångfald av lösningsalternativ.
Ytterligare ett element i examinationens utformning består i att studenterna oftast bereds möjlighet att revidera och, vid behov, förbättra sin prestation, innan den lämnas in för bedömning. Det förutsätter en formativ process, där studenterna får återkoppling på tidiga utkast och förstadier till den slutliga produkten. Den bearbetade slutprodukten ska slutligen bedömas utifrån sådana standarder och kriterier, som i samhället tillämpas för den typ av produkt som studenten har skapat som underlag för examinationen. Det kan handla om att tillämpa professionsanknutna standarder, eller andra slags måttstockar som används i samhället för den aktuella prestationstypen.
3. Förväntade studieresultat
Generellt gäller att examinationens innehåll bestäms av kursens förväntade studieresultat. Så är givetvis fallet också för autentiska examinationsuppgifter. Kännetecknande för dessa är att de, enligt forskningen, typiskt sett riktar in sig på tre kategorier av förväntade studieresultat, nämligen de som prövar mer komplexa kognitiva förmågor och färdigheter, förmågan att samverka med andra, samt metakognitiva färdigheter. Med examinationsuppgifter som återspeglar realistiska förhållanden, som är otydligt utformade och som saknar givna lösningar måste studenterna, utifrån de bedömningar och val de gör längs vägen, själva skapa det bedömningsunderlag som lämnas in till examinator.
Beträffande dessa tre huvudkategorier, som representerar den autentiska examinationens grundläggande karakteristika, förfaller forskningen i allt väsentligt vara överens. Man är också ense om att examinationsformen prövar förmågor och färdigheter som dels anses vara avgörande för studenternas framtida anställningsbarhet, dels kan vara svåra att pröva inom ramen för traditionell examination. Examinationsuppgifter, som enbart uppställer problem med kända svar, eller öppna essäfrågor med vissa inslag av valmöjlighet för studenten är alltså inte tillräckligt. Artikelförfattaren framhåller dock att den typen av examination kan vara ett fullgott sätt att examinera, men då andra slag av förväntade studieresultat. Om man inom högre utbildning däremot vill genomföra en autentisk examination erbjuder de tre huvudkategorierna en grundläggande struktur att utgå ifrån.
Kommentar: Eftersom jag undervisar inom juristutbildningen – en så kallad akademisk professionsutbildning – väckte artikeln om autentisk examination min nyfikenhet. Vid institutionen förs sedan lång tid tillbaka diskussioner om hur examinationen skulle kunna utformas på ett sätt, som bättre återspeglar den verklighet som våra studenter kommer att möta i yrkeslivet. Idag tillhandahåller vi ofta tydligt utformade examinationsuppgifter inom klart definierade rättsområden, där studenternas uppgift är att visa förmåga att komma fram till en, åtminstone av examinator, på förhand känd lösning. Så ser dock sällan en jurists vardag ut. Den yrkesverksamma juristen förväntas själv, utifrån bristfällig information och ett omfattande materiellt underlag, identifiera de aktuella rättsfrågorna, söka fram relevant information, göra en bedömning av rättsläget och sedan fatta beslut om hur situationen bäst ska hanteras. Artikeln väckte många tankar och idéer om hur vi skulle kunna utforma examinationsuppgifter, som bättre återspeglar juristers verklighet. Men varför examinerar vi inte redan så?
Det enkla svaret har med den högre utbildningens yttre faktorer att göra. Av den aktuella artikeln framgår hur komplex och resurskrävande autentisk examination är. Med upp till 300 studenter per examinationstillfälle låter det sig inte göras, åtminstone inte på de obligatoriska kurserna. Under den senare delen av juristutbildningen, där studenterna läser valbara kurser, handlar det dock snarare om 40 studenter per kurs, vilket borde ge mer gynnsamma praktiska förutsättningar. Ytterligare en utmaning ligger emellertid i att utforma en autentisk examinationskontext som håller sig inom de rättsliga ramar, som regelverket gällande examination inom högre utbildning uppställer. Examination utgör myndighetsutövning och med det följer regler bland annat om vem, som får vara examinator, om dokumentationsskyldighet, som i nästa steg ska möjliggöra en rättssäker omprövning av betygsbeslut, samt grundläggande krav på likformighet och förutsebarhet i examinationen. Det senare förklarar de långtgående krav som finns på att examinationen, i detalj, ska framgå av kursplanen. Den omfattande rättsliga regleringen gör det därmed svårt att tillgodose den autentiska examinationens krav på flexibilitet i den iscensättande kontexten och uppgiftsformatet (kategori 1. och 2. i artikeln). Inte heller den långtgående valfrihet, som studenterna ges avseende format, låter sig enkelt förenas med den regelverket.
Även om vi med största sannolikhet inte kommer att få se några exempel på en fullt ut genomförd autentisk examination inom juristutbildningen inom den närmsta framtiden finns det åtminstone en sak, som jag tar med mig från läsningen och som jag tror skulle göra skillnad, även inom ramen för en mer traditionell examination. Det gäller uppgiftsformatet. Genom att ställa studenterna inför lite stökigare examinationsuppgifter, som inte är så snyggt och prydligt avgränsade ämnesmässigt och som innehåller felaktig, överflödig eller otillräcklig information, skulle man kunna nå en högre grad av verklighetsanknytning även inom ett traditionellt format. Därmed skulle studenterna också stå bättre rustade inför yrkeslivet.
Text: Annelie Gunnerstad, Juridiska institutionen
Nyckelord: Autentisk bedömning, signaturkoncept, performativ kontext
utformning av bedömningsuppgiften, lärandemål, arbetsintegrerat lärande
Senast uppdaterad: 2025-05-28
Sidansvarig: Centrum för universitetslärarutbildning