Fokus på lärande – kan vi mäta det?

Traditionellt har forskning utgått från tre undervisningskoncept: lärarcentrerat, innehållscentrerat och student- eller lärarandecentrerat fokus där den sista kategorin har ansetts vara den som skapar bäst förutsättningar för djuplärande. I artikeln "Learning to focus on students: the effect of pedagogical training on university teachers’ visual attention" i Teaching in Higher Education menar författarna att i nyare forskning har dikotomin mellan innehållscentrerat och lärandecentrerat fokus varit förenklat. De menar att man snarare ska se de olika fokus nämnda ovan som ett kontinuum där lärare använder båda perspektiven samtidigt som lärarens individuella undervisningspraktik existerar parallellt. Detta är utgångspunkten för den studie som presenteras i artikeln.

Författarna vill undersöka om universitetslärares syn på sin egen undervisning blir mer lärandecentrerad efter att de har gått en högskolepedagogisk kurs. Den här typen av forskning brukar baseras på lärares självskattning av eller intervjuer om hur de ser på sin egen undervisning och lärande i allmänhet. I studien vill man i stället använda bland annat eye-tracking, där man mäter hur länge deltagarna fäster blicken på studenterna, läraren och Powerpoint-bilderna i en undervisningssituation. De mönster som framträder kan ge information om fördjupade kognitiva processer som deltagarna själva inte är medvetna om. Eye-tracking användes dock inte ensamt för att mäta lärarnas riktade uppmärksamhet i undervisningssituationen, utan kompletterades med både ett frågeformulär och en individuell muntlig reflektion.

I studien deltog totalt 20 universitetslärare (inklusive några doktorander som ännu inte hade börjat undervisa) som skulle genomgå en fem veckors högskolepedagogisk kurs som gavs online vid ett finskt universitet. Deltagarna kom från sju olika fakulteter med lärare som tidigare hade gått högskolepedagogiska kurser och lärare utan tidigare pedagogisk utbildning (inklusive doktorander). Mätningen med hjälp av eye-tracking gjordes både före och efter den pedagogiska kursen genom att lärarna fick se sex korta videor i ett eye-tracking labb vilka bestod av inspelade föreläsningar för studenter i ett seminarierum på campus. Tre videor bestod av föreläsningar med lärandecentrerat fokus (studentaktiverande element, pardiskussioner med mera) och tre med innehållscentrerat fokus (överföring av information som följde en given planering). Videorna visades om vartannat det vill säga först en innehållscentrerad video och därefter en lärandecentrerad och så vidare. Vid analysen av eye-tracking-materialet mätte författarna hur länge universitetslärarna fixerade blicken antingen på studenterna, på läraren eller på powerpoint-bilderna i videorna i filmerna. Efter att universitetslärarna hade tittat på filmerna fick de ange på en skala 1—5 hur väl de tyckte att undervisande-lärande-situationen hade fungerat. Den individuella reflektionen över om lärarna upplevde en förändring i hur de ser på undervisning och lärande delades in i tre grupper: ingen förändring i uppfattningen om sin undervisning, kunskapsberikande (nya insikter som berikar den egna undervisningen) och kunskapsförändring (stora förändringar i synen på den egna undervisningen).

Studiens resultat vad gäller eye-tracking visade att lärare utan tidigare pedagogisk utbildning – när man jämförde mätningen före respektive efter kursen – lade större uppmärksamhet vid studenter än på powerpoint-bilderna efter att de gått den högskolepedagogiska kursen, det vill säga deras fokus hade blivit mer lärandecentrerat. Enkätens resultat, där lärarna bedömde undervisning-lärande-situation, visade att alla deltagande lärare värderade lärandecentrerat fokus högre efter kursen än före. Till sist framkom i den individuella reflektionen att bara en lärare beskrev att hen inte hade förändrat uppfattning om sin undervisning medan övriga 19 universitetslärare upplevde att de antingen fått nya insikter som berikade deras undervisning eller att de upplevde stora förändringar i synen på den egna undervisningen och även konkret infört nya tillvägagångssätt i sin undervisning. Dessutom var det främst lärare utan tidigare pedagogisk utbildning som upplevde stora förändringar i synen på den egna undervisningen. Författarna menar att resultaten tyder på att pedagogiska kurser är särskilt viktiga för akademiker i början av karriären. Resultaten visar också att de bör gå sådana kurser innan de börjar undervisa på universitetet, för att kunna arbeta med ett lärandecentrerat fokus.

Kommentar: Jag tyckte att det var spännande att få ta del av hur eye-tracking kan användas vid pedagogisk forskning eftersom att be lärare göra en självskattning av sin egen undervisningspraktik säkerligen kan styras av vad vi lärare tror att vi gör snarare än vad vi verkligen gör. Vi ser här också att diskussionen återkommer om nya universitetslärare och doktorander först bör gå högskolepedagogiska kurser innan man överhuvudtaget börjar undervisa, och den här studien talar för att så borde vara fallet. Jag hade gärna läst mer om författarnas beskrivning av dikotomin mellan innehålls- och lärandecentrerat fokus i undervisning som ett förenklat förhållningssätt. Jag kan tänka mig att många lärare jobbar med både innehålls- och lärandecentrerat fokus under ett och samma seminarium eller under en sammanhängande kurs, det är nog sällan antingen eller. Det här är min sista text för AHF och då passar jag på att slå ett slag för alla intressanta högskolepedagogiska kurser som CeUL erbjuder. Ge dig själv en julklapp och anmäl dig till någon av kurserna!

Högskolepedagogiskt kursutbud vid SU

Text: Annika Johansson, Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska

Studien
Vilppu, H., Anto, E & Murtonen, M. (2025). Learning to focus on students: the effect of pedagogical training on university teachers’ visual attention. Teaching in Higher Education, 30:7, 1703-1721.

Nyckelord: eye-tracking, högskolepedagogisk kurs, lärandecentrerat focus, innehållscentrerat fokus, akademiker i början av karriären