Hanna Kulahina-Stadnichenko – ny gästforskare genom Scholars at Risk

Stockholms universitet tar varje år emot en forskare genom Scholars at Risk (SAR), ett internationellt nätverk som arbetar för akademisk frihet och erbjuder skydd för forskare som hotas eller inte kan verka i sina hemländer. Som medlem i SAR-Sverige kan universitetet, tillsammans med andra anslutna lärosäten, erbjuda dessa forskare tillfälliga anställningar som gästforskare.

Nu välkomnar vi Hanna Kulahina-Stadnichenko som ny SAR-forskare på Institutionen för ämnesdidaktik (IÄD). Hon kommer från Ukraina och ska vara hos oss under ett år, med Jenny Berglund som kontaktperson. Vi hoppas att hennes tid vid universitetet ska ge en trygg plats för fortsatt forskning, samtidigt som den stärker vår internationella solidaritet och berikar vår forskningsmiljö med nya perspektiv.

Hur hamnade du i Scholars at Risk-programmet och hur kom det sig att du kom till oss på Stockholms universitet?

– Stockholms universitet och Ukrainas nationella vetenskapsakademi har sedan länge haft goda och nära relationer, och då särskilt mellan Ukrainas avdelning för religionsvetenskap vid G.S. Skovoroda-institutet för filosofi och Institutionen för ämnesdidaktik.

– När kriget bröt ut i Ukraina befann jag mig i Sverige med min lilla dotter och letade efter möjligheter att fortsätta min forskning som hotad forskare. Genom Scholars at Risk fick jag kontakt med Jenny Berglund och Stockholms universitet, som visade stort förtroende och gav mig möjlighet att fortsätta min akademiska verksamhet på en trygg plats.

Kan du berätta lite om din forskning och vad du hoppas utveckla under din tid hos oss?

– Mina forskningsintressen ligger framför allt inom religiös identitet, hur andlighet och religiositet samspelar i samhället, och hur dessa förändras i tider av migration och sociala omvälvningar. Det jag intresserar mig för bygger till stor del vidare på min avhandling om synkretismen mellan förkristna föreställningar och ortodox kristendom i Ukraina som jag blev klar med 2001. I den undersökte jag hur gamla, förkristna traditioner och trosuppfattningar har levt vidare och blivit en del av den ortodoxa kristendomen – och hur ritualer, symboler och tro blandas och formar människors religiösa liv idag.

– Under min tid vid Stockholms universitet vill jag lära mig mer om trygg religionsundervisning – ett sätt att undervisa som tar hänsyn till sociala, politiska och kulturella risker, samtidigt som det stärker både individers och samhällens motståndskraft. Jag vill undersöka hur undervisning inte bara kan förmedla kunskap om religion, utan också ge verktyg att agera kritiskt och ansvarsfullt i religiöst känsliga sammanhang. Jag tror att jämförelser mellan Sverige och Ukraina kan ge nya perspektiv på detta viktiga område.

Hur länge var du i Sverige innan du kom till Stockholms universitet – och vad har du gjort sedan dess?

– Jag har varit i Sverige sedan den ryska invasionen bröt ut, alltså fyra år nu. Under den tiden har jag bland annat samarbetat med Enskilda Högskolan i Stockholm som forskare. Jag har också arbetat, och är fortfarande aktiv, i ett internationellt projekt om ekumeniska initiativ i ukrainska kyrkor under krig och kriser, finansierat av ett amerikanskt forskningsanslag. Jag deltar också i internationella konferenser och forskningssamarbeten.

– År 2024 publicerade jag en artikel tillsammans med några kollegor om hur kriget påverkat relationerna inom den ortodoxa världen. Jag planerar också att leda en session vid EASR-konferensen 2026 i Bukarest om religionens förändring i krigstid.

Hur har kriget i Ukraina påverkat ditt arbete och din forskningsmiljö, och vilka utmaningar möter forskare i Ukraina idag?

– Kriget har påverkat mitt arbete på många sätt. När jag tvingades lämna Ukraina förlorade jag tillgången till viktiga arkiv och material, projekt avbröts och möjligheten att undervisa där försvann. Samtidigt har tiden i Sverige öppnat nya dörrar, med tillgång till forskningsresurser och internationella nätverk som jag annars kanske inte hade haft.

– Men situationen är också utmanande. Språkbarriärer, skillnader i akademisk kultur och en osäker anställning gör vardagen mer komplex. Den personliga belastningen är stor, med oro för anhöriga, erfarenheter av krig och känslan av att leva mellan två länder.

– För forskare som är kvar i Ukraina är situationen ännu svårare. De arbetar ofta under extrema förhållanden, med fysisk fara, förstörd infrastruktur och begränsade resurser. Forskning avbryts eller försvåras, samtidigt som den psykologiska pressen är stor. Trots detta fortsätter många sitt arbete – för många har forskningen blivit ett sätt att bevara både motståndskraft och en känsla av kontinuitet i en mycket svår tid.

Vad betyder internationella samarbeten och program som Scholars at Risk?

– Program som Scholars at Risk är helt avgörande. De gör det möjligt att fortsätta vara forskare, med tillgång till resurser, nätverk och en akademisk tillhörighet, även i en mycket svår situation. De skyddar inte bara enskilda individer, utan bidrar också till att värna den akademiska friheten och forskningens kontinuitet. Samtidigt öppnar de upp för internationella samarbeten och ger forskare en global plattform.

– För många handlar det inte bara om en karriärmöjlighet, utan om att bevara mening och identitet i en kris. På så sätt blir dessa program en slags infrastruktur för vetenskapens överlevnad i tider av krig.

Vad kommer du att göra efter tiden vid Stockholms universitet, och vad hoppas du att tiden här ska ha gett dig?

– Jag kommer att fortsätta min forskning om religiositet och förändringsprocesser i religion. Jag hoppas att tiden vid Stockholms universitet blir en viktig vändpunkt för mig, både akademiskt och professionellt.

– Tillgången till resurser, undervisning och internationella kontakter som jag fått här gör det möjligt för mig att slutföra pågående projekt och planera nya, inklusive en ny vetenskaplig bok. För mig handlar vistelsen inte bara om att ta mig igenom en svår period under tiden som kriget pågår, utan om att omvandla erfarenheten av krig till akademisk utveckling och lägga grunden för en ny internationell karriär.

– Jag vill också rikta ett varmt tack till Stockholms universitet för förtroendet och möjligheten att fortsätta min forskning här. Det har betytt enormt mycket för mig.