Studera hos oss

Centrum för paleogenetik (CPG) bildades under 2019 vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur. Centrumbildningen kommer ur ett flerårigt samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska
riksmuseet gällande forskning kring förhistoriskt DNA (aDNA).

Laboratoriet är unikt och ett av de största i världen. Här möts forskare från hela världen genom sitt intresset för gammalt DNA. Forskningsprojekten är många, ett rör exempelvis människans ursprung och hur människor geografiskt rört sig i tidernas begynnelse och ett annat hur mammutarna dog ut. Det finns även projekt som rör Sverige, Atlasprojektet, som har gjort banbrytande studier om hur Skandinavien befolkades efter den senaste istiden.

Forskarna publicerar sina resultat i internationella erkända vetenskapliga tidskifter och når ut till hela världen med sina uppseendeväckande och, i bland, oväntade resultat.

CPG har ingen undervisning på grund- eller avancerad nivå, men har flera doktorander knutna till olika projekt på centret.

Centrum för paleogenetiks hemsida

Dog den sista mammuten av inavel?

DNA-studier ger ny syn på Sveriges historia

Erik har haft två intressen sedan barnsben: musik och historia. Ingången till arkeologin var en fascination av neandertalare, stenåldern och vetenskapens värld, där sinnesbilden för en arkeolog var någon som bar vit labbrock och arbetade i ett laboratorium – något som Erik trodde var ouppnåeligt!

En krokig väg till arkeologin

Musiken blev det som Erik fortsatte med och i gymnasiet gick han en estetisk linje med musik. Att plugga vidare var inte lockande eftersom han tyckte grundskolan och gymnasietiden varit svår. Efter gymnasiet jobbade han istället som musiker och reste runt i Sverige och Europa med ett band. Efter diverse arbeten i musikbranschen började han arbeta för Haninge kommuns kulturenhet. Där träffade Erik, bland andra arkeologen Anna Röst – som disputerat vid institutionen – och då började tankar om att plugga vidare på universitetet formas. Han bestämde sig för att pröva en termin, men var något undrande om studier på universitetet verkligen var något för honom han bar fortfarande med sig hur svårt grundskolan varit.

Erik sökte till SU och kom in direkt! Det blev Kulturvetarprogrammet och tanken var att musik eller möjligen konst skulle bli huvudämnet. Första terminen var en introduktion till humaniorastudier och forskare från olika discipliner kom och presenterade sig. En av dessa var en forskare från konstvetenskapen

… han pratade om vikingar och deras konst, alltså djurornamentik på föremål och kopplade det till nationalromantiken och där väcktes en tanke om att arkeologi kanske var en möjlighet ändå…

Efter ytterligare ett par veckor på kulturvetarprogrammet så var det dags att välja huvudområde och studievägledare sa att de skulle tänka igenom valet ordentligt och kanske inte välja det som man först tänkte göra. Och Erik tänkte…

väljer jag inte arkeologi nu kommer jag ångra mig resten av livet.

Introduktionsterminen på kulturvetarprogrammet ligger på hösten och Arkeologi I startar bara på höstterminen, så Erik valde att börja med sitt breddningsämne och läste etnologi, men längtade till arkeologin. Och efter en grundlig läsning av Burenhult var han redo att påbörja arkeologistudierna med fokus på stenåldern.  Under de första veckorna på Arkeologi I har studenterna flera exkursioner som leds av lektorn Anders Carlsson och att komma ut i naturen och uppleva arkeologi genom fornborgar, rösen m.m. kändes helt rätt för Erik! Den första delkursen omfattar teori med Niklas Eriksson och här fick han möjlighet att sätta in teorin i ett sammanhang och på ett material som gav nya insikter och ett stort intresse för teori föddes.

Livet utanför campus

På helger och ledig tid gick han ut och tittade på fornlämningar och sedan Erik fick barn så blir det många turer ut i naturen med barnvagn. Att bli pappa under studiernas gång har inneburit vissa utmaningar och varit ett pusslande för att få vardagen att rulla, men han tycker framförallt att det finns fördelar med och det har varit positivt att få barn under studiernas gång – exempel är mycket tid med familjen och möjligheten till långa sommarlov. Lärarna på institutionen har varit väldigt bra och lyhörda, livet pågår ju även utanför campus.

Masterprogrammet i arkeologi

Erik har en kandidatexamen med huvudområde arkeologi och han valde att fortsätta läsa på Masterprogrammet med inriktning arkeologi på institutionen eftersom han är väldigt nöjd med utbildningen. Och snart påbörjar han sista terminen på programmet där han ska skriva sitt examensarbete som ska handla om animism under mesolitikum och det arkeologiska materialet består av olika artefakter som bär ornamentik av olika slag. Även de tidigare uppsatserna behandlar stenåldern, som är en röd tråd genom Eriks arkeologiutbildning.

På masterprogrammet har intresset för antropologisk- och arkeologisk teori växt och när det varit möjligt att välja kurser under utbildningen så har han fokuserat på just teori för att han vill sätta in det arkeologiska materialet i en större kontext. Att bredda teoriintresset till andra discipliner och få ett tvärvetenskapligt perspektiv på arkeologi är också något som intresserar Erik. Erik är mer en ”skrivbordsarkeolog” än en ”grävande arkeolog”, men är glad för fälterfarenheten.

Jag tycker att det är jättekul att gräva och det är bland det roligaste jag har gjort på hela utbildningen. MEN jag tycker att det är roligare att skriva uppsatser. Att få ett resultat av det som är uppgrävt till att tolka – det tycker jag är den roligaste biten, men också tänker jag på att stå i november och gräva i regnet det känns inte superlockande och då är jag hellre inomhus och jobbar med resultaten.

Internationell erfarenhet

En dröm är att få studera utomlands, möjligen doktorera men med familj är det svårt att åka iväg längre perioder, eftersom det är många saker som måste klaffa i vardagen. Men Erik har skaffat sig erfarenhet, både nationellt och internationellt, på andra sätt.

Erik åkte till en studentkonferens i Cambridge 2019 och presenterade egen forskning (Cambridge Annual Student Archaeology Conference, CASA), samt fick sitt konferensbidrag ’Gathering Practices in Eastern-Central Sweden During the Middle and Late Mesolithic’ (2020) i publikationen: New Frontiers in Archaeology: Proceedings of the Cambridge Annual Student Archaeology Conference 2019 (2020), publicerat. Nästa konferens (CASA 2020) kommer att äga rum den 15-17 januari 2021, men enbart via zoom p.g.a. rådande Coronaepidemin. Till den kommande konferensen kommer han, tillsammans med en kollega, ansvara för en session om ”Interpreting the Past Through Others’ Eyes: Critically approaching Ethnographic Analogies”.

Han är också medlem i The International Society for Hunter and Gatherer research, ett tvärvetenskapligt forum som bland annat består av arkeologer, antropologer, lingvister som samarbetar och ger/visar olika ingångar till samma material.

Vad vill Erik göra i framtiden?

Forskarutbildningen står högst upp på listan, men arbeta på museum är ett annat alternativ och kanske plugga mer på Stockholms universitet. Med tanke på den epidemi vi lever i nu så tror han att det blir mer plugg, ingen anställer på museer m.m. under de rådande omständigheterna.

Några ord till en ny arkeologistudent?

Många brottas med olika teorier och tycker att begreppen är abstrakta och svårförståliga. Erik uppmanar nya studenter att googla på alla -ismer och lyssna på föreläsningar på Youtube så att man snabbt skapar sig en överblick av vad teorier är och vilka skillnaderna är, samt att teorierna sätts i relation till annat än enbart det arkeologiska exemplen som utbildningen fokuserar på. Omfamna teorin, det är ett verktyg bland andra som man använder sig av i förståelsen och tolkningarna av arkeologiskt material.

Elis har alltid varit intresserad av historia och som barn var historielärare ett av de yrken han funderade på att ha som vuxen. På gymnasiet gick han Samhällsvetenskapsprogrammet och uppskattade variationen bland ämnena men i synnerhet inom historieundervisningen. Som individuella val på gymnasiet läste Elis språk – franska och spanska – för att kunna ta del av kultur från fler länder. Hans projektarbete under gymnasiets sista år handlade om just fransk 1800-talshistoria och i samband med detta var han för första gången på Stockholms universitet för att låna litteratur på universitetsbiblioteket. Det andra besöket var på Öppet hus, som ordnas i mars varje år, där presumtiva studenter kan ställa frågor och få information om de olika ämnena på universitetet.

Historia och antiken

För Elis var valet inte svårt – då han var särskilt intresserad av äldre historia började han läsa Antikens kultur och samhällsliv I, vid Stockholms universitet hösten 2012 och har sedan dess studerat och verkat inom akademin. Innan han började studera vid Historiska institutionen ville han ha en bred humanistisk grund att stå på, något som antikens kultur och samhällsliv verkligen erbjöd. Till skillnad från historia är antikens kultur och samhällsliv till sin natur ett tvärvetenskapligt ämne, vilket Elis fann väldigt intressant och gjorde att han valde att fortsätta med Antikens kultur och samhällsliv II.

Eftersom det var historieämnet och medeltiden som Elis brann för allra mest gick han därefter över till att läsa historia. Han tog först en kandidatexamen i historia och sedan en masterexamen i samma ämne. Under masterprogrammet i medeltidsstudier utnyttjade han möjligheten till praktik och fick under några veckor hjälpa till på Riksarkivets avdelning för medeltidsbrev. Han har också breddat sig genom att bland annat läsa kurser i fältarkeologi, idéhistoria och latin. ”Jag upplever att jag får ut mer av varje kurs efter att ha studerat olika discipliner”, säger Elis.

Ämnen som historia och antikens kultur och samhällsliv hänger ihop med varandra och genom att läsa språk – både klassiska och moderna – kan man tillgängliggöra sig en större mängd källor och därmed fler perspektiv.

Efter sin masterexamen återvände Elis till Institutionen för arkeologi och antikens kultur där han läste kandidatkursen i antikens kultur och samhällsliv. Därmed kunde han 2020 även ta ut en kandidatexamen i arkeologi med antiken som huvudämne. Elis säger att kunskaper om antiken är ovärderliga:

Händelser under antiken har lagt grunden för nästan all senare historia, konst och filosofi, men det är även viktigt att känna till hur antiken har använts för olika syften. Min uppsats handlade exempelvis om antikreception inom studentvärlden, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.

Elis motto är nämligen att göra så mycket som möjligt av sin studietid och detta har tagit sig uttryck inte bara genom studierna på Stockholms universitet utan även i form av en utbytestermin i Paris samt ett stort engagemang i olika studentföreningar och i studentkåren.

Erasmusstudent i Paris

Efter tre år på Stockholms universitet kände Elis att han ville hämta inspiration från annat håll och bestämde sig för att plugga utomlands. Han åkte på Erasmusutbyte till Université Paris I Panthéon-Sorbonne där han läste historia samtidigt som han bodde i det Svenska studenthemmet i Paris (Maison des étudiants suédois).

Undervisningskulturen på Sorbonne skilde sig stort från den han var van vid från Stockholm. Förutom att all undervisning var på franska var det fler lärarledda föreläsningar och (text)seminarier per vecka än på Stockholms universitet. I Frankrike läser man dessutom fem–sex kurser parallellt, jämfört med, som mest, två eller tre kurser parallellt på SU. Studenter på utbyte vill ofta lära känna de lokala studenterna, vilket Elis säger tyvärr kan visa sig svårt:

Det är lätt hänt att man hamnar i en ’Erasmusbubbla’ och har mest kontakt med andra studenter som, i likhet med en själv, är där på besök. Men studentkårer och studentföreningar anordnar många gånger aktiviteter för både lokala och internationella studenter.

I Paris var återkommande språkkaféer på franska och svenska ett bra sätt att bli vän med franska studenter intresserade av Skandinavien. Vid Stockholms universitet finns Språkstudion som också bedriver språkkaféer.

Då det är viktigt, roligt och meriterande att knyta internationella kontakter och att få erfarenhet av att vara utomlands återvände Elis till Frankrike för en två veckor lång sommarkurs vid Université de Poitiers. Kursen bestod av föreläsningar och exkursioner om olika aspekter av medeltidshistoria och medeltida konst. Han har också besökt den årliga medeltidskonferensen i Leeds i Storbritannien – ett annat sätt att få erfarenhet och knyta kontakter inom sitt ämne.  

Hängiven studentrepresentant

Att kunna påverka sina studier är viktigt och genom sitt engagemang har Elis bidragit till att göra studenters frågor hörda på såväl enskilda institutioner som centralt på Stockholms universitet. Engagemanget började med Klassiska föreningen – en studiesocial förening för studenter intresserade av antiken och klassiska språk, som han gick med i när han läste latin. Föreningen anordnar föredrag och fester, ofta på antika teman, och han har fortfarande kontakt med studenter som han lärde känna där.

För studenter som vill påverka sin utbildning finns vid de flesta institutioner ett lokalt studentråd. Det var när Elis var aktiv i Historiska institutionens studentråd som han blev studiemiljöombud och på så sätt kom i kontakt med Stockholms universitets studentkår. Han tyckte att kontakten med kåren var värdefull och dessutom fick han en annan förståelse för hur universitetet fungerar. Detta resulterade i att han under ett år hade ett heltidsuppdrag på kåren som studiebevakare för Naturvetenskapliga fakulteten. Då var han studentrepresentant i flera av fakultetens organ och träffade många engagerade studenter från olika delar av Stockholms universitet men även från andra lärosäten runtom i Sverige.

Samtidigt som han pluggade kandidatkursen i antikens kultur och samhällsliv engagerade han sig i studentrådet (ämnesrådet ÄRA) vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur och blev dess ordförande och en av studentrepresentanterna i institutionsstyrelsen. ”Som studentrepresentant kan man sätta avtryck i utbildningen och studenternas arbetsmiljö”, berättar Elis.

Under mitt år i ÄRA deltog rådet bland annat i institutionens coronahantering och kvalitetsgranskningen av institutionens utbildning på grund- och avancerad nivå.

Hängiven och engagerad som Elis är, sökte han sig tillbaka till kåren efter sin kandidatexamen och arbetade under låsåret HT20 och VT21 som vice ordförande och för läsåret HT21 och VT22 är han ordförande för Stockholms universitets studentkår. Under denna period har det skett en omorganisation på kåren där studiebevakarna har ersatts med fler anställda student- och doktorandombud, för en bättre kontinuitet i arbetet mot institutioner och universitetet centralt. Kårens arbete genomsyras också av prioriterade påverkansfrågor, som ekologisk hållbarhet, studenters ekonomi och studenters hälsa. Som vice ordförande är Elis studentrepresentant i flera organ och studenternas röst utåt. Han diskuterar också många frågor med studenter från andra lärosäten, bland annat inom den europeiska universitetsalliansen CIVIS, där Stockholms universitet ingår. Ibland får han alltså användning för sin franska och spanska!

Plikten framför allt!

Elis har skaffat sig många erfarenheter på universitet i Sverige och i Frankrike samt i arbetet för studenters rättigheter och möjligheter från institutionsnivå och ända upp i ledningen för kåren. Kompetens som kan leda var som helst i världen.

På frågan varför han har engagerat sig i studenternas situation på SU och vad som är hans drivkraft, svarar han först lite skämtsamt: ”Plikten framför allt!” Och efter någon sekund fyller han i med: ”För att jag kan! Många studenter måste arbeta extra för att få sin ekonomi att gå ihop och många presumtiva studenter börjar aldrig på universitetet för att trösklarna är för höga. Det vill jag göra något åt.”

Elis fortsätter med att berätta att han genom att studera vid flera institutioner har erhållit kunskaper om hur olika delar av universitetet fungerar, kunskaper som han vill dela med sig av och som ska utmynna i bättre studentvillkor. Han menar också att engagemanget är allmänbildande, givande och ger praktisk erfarenhet.

Därtill har Elis genom sitt engagemang inom studentlivet kommit i kontakt med andra organisationer, där den som är intresserad av specifika frågor kan fördjupa sitt engagemang. Intresset för folkbildning kan exempelvis tillvaratas inom ett studieförbund, som Folkuniversitetet, medan viljan att stärka antikvetenskapens och de klassiska språkens ställning kommer till sin rätt i Svenska Klassikerförbundet. Genom Sveriges förenade studentkårer har Elis också varit med om att påverka studenters situation nationellt.

På frågan om vad han vill göra i framtiden säger han snabbt att han vill doktorera i historia. Men doktorandplatser växer inte på träd och i väntan på att bli antagen kan han tänka sig att bredda sin utbildning med exempelvis konst- eller litteraturvetenskap:

Det är viktigt att vara kvar i den akademiska miljön för att lära sig nya saker och hela tiden utveckla sitt tänkande. Därför är fristående kurser viktiga.

Om en forskarutbildning inte blir möjlig kan han bland annat tänka sig att arbeta som lärare, på museum, förlag eller på en statlig myndighet. ”En humanistisk utbildning tränar en i att hantera stora mängder källor och litteratur samt att skriva egna texter vilket är en bra merit på många olika typer av arbetsplatser”, menar Elis.

Vilket råd har han då till en förstagångsstudent vid SU? Det första som Elis svarar är: ”Gå med i studentkåren!”. Det är viktigt att hitta ett socialt sammanhang, vilket kan ske inom kåren eller andra studentföreningar. Det finns ett mycket rikt föreningsliv vid SU och de kontakter som man knyter där kan också vara bra för framtiden. Det finns ett stort utbud av aktiviteter, från spelkvällar till studiecirklar – något för alla. Kåren hjälper även studenter som upptäcker problem på universitetet och vill se förändring. Avslutningsvis lägger Elis till:

Och läs någonting som är roligt och engagerande – då går det bäst!

Som barn ville Ingrid Berg bli skådespelare, ha ett konstgalleri eller arbeta som advokat. Efter studier i Sverige, USA och Turkiet doktorerade Ingrid i arkeologi vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur. Idag arbetar hon på Uppsala universitet som projektsamordnare för det tvärvetenskapliga forskningscentrat Centre for Integrated Research on Culture and Society (Circus) – ganska långt från barndomens yrkesdrömmar.

Ingrids bana till att doktorera i arkeologi vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur var inte spikrak, men tack vare avstickare fick hon med sig mycket värdefull kunskap och erfarenheter som har hjälp henne till där hon är idag.

Hon gick helklassisk linje i gymnasiet vilket innebar att hon läste latin och grekiska men även moderna språk som spanska och italienska. Under det tredje året på gymnasiet åkte klassen till Rom och Ingrid föll pladask för staden och bestämde sig för att åka hit igen. Sagt och gjort under ett och ett halvt år studerade hon italienska i Rom och här väcktes intresset för antiken och kulturarvsfrågor.

Tolk i Bryssel eller arkeolog i den skånska myllan?

Eftersom hon kunde flera romanska språk, så beslöt hon sig för att bli tolk i Bryssel, där kunde man säkert tjäna bra med pengar! Men innan Bryssel så bestämde sig Ingrid för att läsa engelska vid Lunds universitet. Men att läsa engelska var inte så kul…

… varje dag när jag gick till Engelska institutionen så gick jag förbi arkeologen i Lund, i Lundagård, det gamla huset och där stod det folk utanför och hade det sådär trevligt och drack kaffe och det verkade vara en mysig stämning på den institutionen, så då bestämde jag mig för att prova att läsa en termin arkeologi…

Ingrids beslut att pröva att läsa arkeologi en termin – blev avgörande för hennes framtida studier och liv. Det är inte bara själva studierna som Ingrid lyfter fram utan även det sociala livet på institutionen för arkeologi. Hon beskriver miljön som välkomnande och inkluderande av både lärarkollektivet och studenterna på institutionen. Kanske den viktigaste faktorn var studentföreningen Knuts sociala aktiviteter och Ingrid har fortfarande idag kontakt med andra medlemmar av Knut.

Den första grävningen var i Hyllie utanför Malmö och ingick i arkeologiutbildningen. Den första fälterfarenheten blev kanske inte lika spännande som man kan tro – de hittade inte en endaste artefakt. Snopet! Men detta stoppade inte Ingrid.

Vidgade perspektiv: Kalifornien och Turkiet

Vid Institutionen för arkeologi i Lund fanns bra möjligheter till utlandsstudier som lockade. Ingrid kom med i ett utbytesprogram i Lund och åkte till universitetet i Santa Barbra (Kalifornien) och pluggade arkeologi och antropologi i ett år. Att få erfarenhet av en annan akademisk miljö var viktigt och kontrasterna till Lund var många – speciellt studietakten som var mycket högre.

Väl tillbaks i Lund läste Ingrid Antikens kultur och samhällsliv och magisterkursen i arkeologi. Sedan bar det av till Ankara och Bilkent universitetet som Erasmusstudent där hon läste arkeologi. Under och efter utbildningen har hon varit engagerad i olika fältprojekt och arbetat utomlands (Peru, Portugal, Danmark och en kort praktikplats på Stonehenge). Ingrid trivdes bra i fält men ville gärna fortsätta sin bana som arkeolog med att doktorera.

Allt föll på plats i Kalaureia…

Men innan den drömmen slog in så kom hon in, som reserv, på kursen Fältarkeologiska metoder i klassisk arkeologi (SU), där en del av kursen var att få fälterfarenhet i medelhavsområdet. Ingrid kom till ön Poros och den arkeologiska platsen Kalaureia – en helgedom tillägnad guden Poseidon – som undersöktes av ett svenskt team med Berit Wells och Arto Penttinen i spetsen (Svenska institutet i Athen). Ingrid bjöds in till nästa säsong i Kalaureia och hon föreslogs skriva en avhandling om de tidiga svenska grävningarna (1894) på platsen.

… [så] hittade vi [Arto och Ingrid] gemensamt den här forskarskolan i kulturhistoriska studier i Stockholm som skulle börja där de sökte doktorander. Så jag bestämde mig för att söka dit. Jag hade sökt så många forskarutbildningsplaster tidigare och inte kommit på intervju så jag trodde inte att jag hade en chans. Jag satte mig in i materialet och åkte till Uppsala och tittade på det arkeologihistoriska materialet på Universitetsbiblioteket. Jag började titta på tidningsartiklar, så jag hade en grund att stå på. Och sen skrev jag min ansökan och så kom jag in! Vilket var helt fantastiskt! Det var nog, förutom disputationen den gladaste dagen i mitt liv.

2010 påbörjade Ingrid forskarutbildningen. Forskarskolan i kulturhistoriska studier (FoKult) hade antagit studenter från många olika ämnen inom humaniora, som exempelvis idéhistoria, konstvetenskap, historia och etnologi. Detta bidrog till ett tvärvetenskapligt perspektiv och ett ständigt samtal med doktorandkollegor. Detta sammanhang samt kontakten med kollegorna på de olika avdelningarna på institutionen har format Ingrid till den forskare hon är idag. Hon menar att det tvärvetenskapliga gjort henne till en reflekterande forskare med ett brett kontaktnät inom humaniora. Att lära sig av andra ämnen gör också att hon ser på arkeologi med ett slags utifrånperspektiv – hon blev intresserad av att förstå arkeologi i en social kontext.

Och sen då?

Idag är Ingrid anställd på Circus (Uppsala universitet) som projektsamordnare. En tjänst som hon menar att hon inte fått om hon inte varit tvärvetenskapligt skolad. Hon ska där hjälpa forskare att hitta beröringspunkter mellan humaniora och samhällsvetenskap för att få till stånd tvärvetenskapliga forskningsprojekt. Men hon har inte släppt taget om arkeologin! Sedan 2018 är Ingrid ordförande i Svenska Arkeologiska Samfundet och har bland annat engagerat sig för jämställdhetsfrågor och arbetet mot sexuella trakasserier.

Att vara där Ingrid är idag har inte varit en spikrak karriärväg och hon har upplevt både framgångar och motgångar. Och hon framhåller framförallt motgångarna och önskar att hon vågat be om hjälp när hon var rådvill. Så hon uppmanar studenter att fråga om man inte förstår eller kan – och det är helt okej – alla kan inte allt! Våga svälja din stolthet. Omge dig med människor som vill dig väl och ta hand om varandra under studietiden.

Några råd till blivande eller nya studenter på institutionen?

Det första Ingrid säger är att det är viktigt att knyta fina kontakter och vänskapsband med sina kursare. Hon trycker också på att det sociala nätverket är jätteviktigt inom arkeologin, vilket hon ser som en viktig lärdom från studietiden. Att behandla alla väl och kom ihåg:

Vi har alla samma mål att bli duktiga arkeologer och att få bidra till att skapa berättelser om det förflutna. Och detta är något man gör ihop med andra.

Några råd till en student som precis tagit sin arkeologiexamen?

Gå med i Samfundet, så klart!

Sedan fortsätter Ingrid. -Tänk på att arkeologi kan användas på massa olika sätt. Om man vill vara ute i fält så finns det möjlighet att söka fältjobb. Men det är bara en av många saker som du kan göra som arkeolog. Man kan forska och det behöver inte vara på en arkeologisk institution, man kan våga söka sig till ett annat ämne med sin arkeologiska kompetens. Även andra arbetsplatser är intresserade av arkeologer – t.ex. Polisen. Man är ju jätteduktig på detaljseende som arkeolog, att hålla på med föremål. Titta brett, du har en bred kompetens som arkeolog.