Odin-satelliten firades efter 25 år i rymden

Odin sändes upp från Svobodny, Ryssland, i februari 2001 och har sedan dess gått i en så kallad polär bana på (från början) cirka 600 km höjd. Projektet startade som ett samarbete mellan Sverige (som stod för 60% av kostnaden), Kanada, Finland och Frankrike, men data från Odin har använts i ungefär 400 vetenskapliga artiklar av över 1000 författare från fler än 30 olika länder. Själva satelliten samt ett av två instrument byggdes i Solna, Göteborg och Linköping av svenska forskare och rymdingenjörer. Projektet planerades och utvecklades av forskare från Stockholms universitet (Institutionen för astronomi och MISU) samt Chalmers (Onsala Space Observatory) och påbörjades redan år 1989. Den planerade livslängden för satelliten var två år, vilket gör dess nuvarande ålder än mer imponerande.

Odin byggdes för att kunna observera både vår egen atmosfär (aeronomi), och utåt i världsrymden (astronomi). Inom aeronomi har observationer från teleskopet använts för att studera ozonskiktet och hur klimatförändringar påverkar de övre atmosfärslagren. Dess långa livslängd har gjort det möjligt för forskare att följa atmosfärens utveckling under lång tid.

Inom astronomi var Odin det första teleskopet att upptäcka molekylärt syre (den typ av syre vi andas) utanför solsystemet. Upptäckten presenterades i en vetenskaplig artikel i A&A år 2007 ledd av Bengt Larsson vid Institutionen för Astronomi. I studien observerade man det interstellära gasmolnet Rho Ophiuchi som ligger ungefär 500 ljusår från jorden, och kunde se att halten av syremolekyler var mycket mindre än vad man tidigare trott. Detta ledde till slutsatsen att det mesta av syret var bundet i andra former, till exempel som is på små stoftkorn i gasmolnet.

Det var spännande att se hur allt jobb vi lagt ner på satelliten äntligen gav resultat, säger Bengt Larsson. De unika observationerna från Odin har betytt mycket för vår förståelse av kemin som uppstår i interstellära gasmoln.

Odin var också specifikt designad för att kunna mäta halten av vattenånga i interstellära gasmoln med hög precision. Teleskopet har bland annat observerat vatten i stjärnbildande gasmoln, i gas nära det supermassiva svarta hålet i vår galax centrum, i Mars atmosfär, och i material utkastat från kometer. Den sistnämnda upptäckten kombinerades också med radio-observationer av kometer för att hitta sprit- och sockermolekyler. Artikeln om cocktail-kometen Lovejoy publicerades år 2015 (Nicolas Biven var huvudförfattare och Aage Sandqvist, professor emeritus vid Institutionen för astronomi, en av medförfattarna) och väckte inte oväntat en hel del uppmärksamhet.

Vid Rymdstyrelsens firande förra veckan närvarade forskare och ingenjörer som arbetat med Odin under de 25 åren. Ett flertal banbrytande forskningsresultat Odin möjliggjort presenterades, bland annat av Aage Sandqvist som var en av de ursprungliga initiativtagarna till teleskopet. Aage har varit med under teleskopets hela resa som schemaläggare av observationerna, en uppgift han fortfarande utför vid den imponerande åldern av 86 år. Han är också en av forskarna som använde Odin för de, antagligen, sista astronomiska observationerna teleskopet gjorde den 23:e februari i år.

Odins bana är nu på väg mot sitt slut. På grund av det naturliga luftmotståndet i atmosfären har dess höjd gradvis sjunkit under åren sedan uppskjutningen. Enligt de senaste prognoserna förväntas Odin återinträda och brinna upp i atmosfären under tredje kvartalet 2026.

Jag har jobbat med Odin sedan projektet påbörjades för mer än trettio år sedan, så det är förstås lite sorgligt att satelliten nu sjunger sin svanesång, säger Aage Sandqvist. Men samtidigt är jag stolt över alla de upptäckter som jag och andra forskare gjort med teleskopet.

Mer information

Rymdstyrelsens webbsida om Odin

Kontakt

Aage Sandqvist, aage@astro.su.se
Bengt Larsson, bem@astro.su.se