Regeringens förslag om bosättningsbaserade kvalifikationsregler för socialförsäkringen riskerar att fördjupa ojämlikheten

Under decennier har det svenska välfärdssystemet erbjudit omfattande socialt skydd till alla landets invånare, oavsett medborgarskap eller vistelsetid. Dessa skydd har spelat en central roll i att minska hälsoskillnader och främja social sammanhållning. Den nya reformen som föreslås av regeringen skulle dock innebära ett avsteg från denna universella modell genom att villkora tillgången till grundläggande förmåner med striktare krav på bosättningstid och inkomstnivåer.

Enligt förslaget skulle migranter behöva ha bott i Sverige i minst fem år inom en femtonårsperiod för att kvalificera sig för en rad sociala förmåner, inklusive barnbidrag, bostadsstöd samt sjukpenning och föräldrapenning på grundnivå. Ett alternativt ”snabbspår” baserat på inkomst skulle kräva att individer uppnår relativt höga inkomstnivåer.

Drabbar de mest utsatta

Enligt en ny artikel från forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet, publicerad i den vetenskapliga tidskriften The Lancet Regional Health – Europe, kan dessa kriterier dock komma att utesluta dem i de mest utsatta socioekonomiska positionerna.

– Den svenska välfärdsstaten bygger på principen om sociala rättigheter, understödd av inkomstomfördelning och politik för social inkludering. Sociala förmåner, som traditionellt varit en grundpelare i välfärdssystemet, framställs numera allt oftare som en ekonomisk börda och ett tecken på systemets brister, säger Sol Juárez, professor i folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet och en av artikelns författare, och fortsätter:

– För många individer utgör sociala förmåner en väg till integration och ett mått på statens åtagande för mänskliga rättigheter och värdighet.

Även om den föreslagna reformen framställs som en åtgärd för att uppmuntra sysselsättning och minska långvarigt bidragsberoende, menar

Sol Juárez och hennes kollegor Amy Heshmati och Helena Honkaniemi-Hoppe menar att evidens tyder på att den skulle få oproportionerliga konsekvenser för migrantgrupper i Sverige. I sin artikel argumenterar de för att en begränsning av tillgången till socialt skydd riskerar att förstärka redan existerande ojämlikhetsmönster. De befarar att minskat stöd kan leda till sämre hälsoutfall och minskat deltagande på arbetsmarknaden.

Kan leda till ökad ojämlikhet, försvagad social sammanhållning och negativa folkhälsoeffekter

Enligt forskarna sammanfaller denna utveckling sammanfaller med bredare förändringar i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet, inklusive ökad användning av privat vård och privata sjukförsäkringar.

– Sammantaget signalerar dessa förändringar en förskjutning bort från principen om vård efter behov och lika tillgång, vilka är grundpelare i svensk socialpolitik”, säger Helena Honkaniemi.
Tillsammans med Amy Heshmati och Helena Honkaniemi varnar Sol Juárez för att restriktiva åtgärder riktade mot migrantgrupper kan få långtgående konsekvenser. Utöver att försvåra integration kan sådana åtgärder kopplas till ökad ojämlikhet, försvagad social sammanhållning och negativa folkhälsoeffekter för samhället i stort.

– När Sverige nu överväger denna avgörande reform uppmanar vi beslutsfattare att beakta den omfattande evidens som belyser de samhälleliga kostnaderna av att begränsa tillgången till välfärdsskydd. Utfallet av detta beslut kommer att få långsiktiga konsekvenser för jämlikhet, folkhälsa och framtiden för den svenska välfärdsmodellen, säger Amy Heshmati.

För ytterligare information, vänligen kontakta Sol Juarez: sol.juarez@su.se.

Håkan Soold