Språkutvecklande arbete – från rim och ramsor till reflektion

Bakgrunden till rapporten är identifierade utmaningar med segregering och bristande likvärdighet inom svensk förskola som i störst omfattning drabbar barn i socioekonomiskt utsatta områden och barn med utländsk bakgrund.

Rapportens upplägg och innehåll

I rapporten Språkutvecklande arbete – från rim och ramsor till reflektion beskrivs utvecklingsarbete och aktionsforskning som har bedrivits i 11 svenska kommuner. Fokus har varit långsiktiga och forskningsbaserade arbetssätt som främjar verksamheternas språkutvecklande arbete med avsikten att stärka barns lärande och utveckling. Även om andraspråksutveckling inte undersökts specifikt är språkutvecklande arbete i flerspråkiga miljöer återkommande i rapporten.

Rapporten inleds med att forskargruppen skriver om teoretiska utgångspunkter, ramarna och övergripande resultat. Därefter har de medverkande huvudmännen ett eget avsnitt där de beskriver sina respektive utvecklingsresor, frågor och utmaningar. Avslutningsvis finns en sammanfattning av de 11 artiklar forskargruppen planerar att publicera inom ramen för programmet.

Resultatet visar att språkutveckling kan ske i alla situationer

Medverkande lärare lyfter bland annat att de har blivit mer uppmärksamma på sin egen roll som språkförebilder och fått en ökad och fördjupad medvetenhet kring språkutveckling. Det i sin tur har lett till att de ser hur ALLA möten med barnen är viktiga och att språkutveckling inte är knutet till specifika undervisningsstunder utan sker hela tiden. Flera lärare beskriver ett förändrat förhållningssätt och insikten om att små förändringar kan ge stora resultat i längden.

Forskargruppen lyfter också som ett övergripande resultat att deltagarna har ”gått från att efterfråga enkla lösningar till att röra sig mellan det enkla (att förändra något litet i sin egen praktik) och det komplexa”. Det senare beskrivs som värdet av att förstå att ”till synes enkla metoder i ljuset av att språkande och språkutveckling är ett komplext och mångsidigt område, som kräver många olika sätt att hantera situationerna".

En ögonöppnare att filma och se vad som faktiskt skedde

Centralt i forskningsprogrammet var ELSA-modellen som på svenska står för Eget Lärande genom Språkstödjande Aktioner. Modellen innefattar ett strukturerat arbetssätt för att stödja barns språk och innebär bland annat att man filmar en utvald vardagssituation och analyserar tillsammans. Att filma sig själv i görandet och tillsammans i kollegiet titta på filmen för att sedan samtala om vad man såg blev en metod för självreflektion och ett stöd i att få syn på det egna agerandet. Det som till en början av flera upplevdes ovant och obekvämt beskrivs i rapporten som ”en ögonöppnare och något som skapade nyfikenhet och lust att fortsätta utvecklas”.

Pedagogerna fick genom filmer och reflektioner bland annat syn på sitt eget samspel med barnen, hur talutrymmet fördelades och effekten av att ställa öppna frågor till barnen. Språkliga normer och hierarkier blev synliga och kunde utmanas.

Läs rapporten i sin helhet:

Språkutvecklande arbete – från rim och ramsor till reflektion