Litterära epoker i sva-undervisningen ställer nya krav – men ger också nya möjligheter

När Gy25 infördes fick skönlitteratur en större roll i gymnasieämnet svenska som andraspråk. Bland annat blev litteraturhistoria och litterära epoker en ny del av det centrala innehållet från nivå 1. För många lärare har det väckt både nyfikenhet och frågor: Hur mycket ska man göra? Hur djupt? På vilket sätt? Och hur får man in det utan att undervisningen tippar över i ren korvstoppning?

För Anna Linder, gymnasielärare i svenska som andraspråk i Örnsköldsvik, är känslan dubbel: både inspiration och viss stress. Hon säger:

– Jag känner mig kluven till att man lagt till epokerna i det centrala innehållet. Det kanske låter lite märkligt att säga så som lärare i svenska som andraspråk när jag i övrigt är väldigt intresserad av att undervisa om och med skönlitteratur, men känslan av tidsbrist och stoffträngsel är ju nästan alltid påtaglig för oss lärare och att lägga till något så omfattande känns i alla fall i det här läget lite stressande. Men det handlar nog egentligen mer om att jag vill göra det på ett bra sätt, säger Anna och fortsätter:

– Kunskap om hur man undervisar om litterära epoker på ett bra sätt har jag inte fått med mig från min utbildning till lärare i svenska som andraspråk. När jag såg kursen Litteraturdidaktik för gymnasielärare i svenska som andraspråk tänkte jag därför: ”Vilken drömkurs!” Jag får både lära mig mer om att undervisa om litteratur, något som jag tycker är fantastiskt roligt, och dessutom kanske jag kan tillgodoräkna mig poängen till min behörighet.

Kursen är en uppdragsutbildning från Skolverket för gymnasielärare som i och med förändringarna i Gy25 behöver lära sig mer om undervisning med och om skönlitteratur. Den ges av Institutionen för ämnesdidaktik i samarbete med Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet. Under en kursföreläsning fick Anna en ingång som blev viktig för henne. Där tog man i en föreläsning upp att epoker kan – och bör – integreras i läsningen snarare än undervisas som fristående stoff. Det fick Anna att se nya möjligheter:

– I föreläsningen tryckte man på att vi inte behöver tänka så stort eller att det ska vara så skrämmande mycket, utan att man både kan koppla det till samtiden och försöka väva in det i läsningen så att det inte bara blir en klump av fakta som ska studeras.

Litteraturen kan bli ett sätt att uppleva epokerna och diskutera existentiella frågor

Att undervisa om epoker väcker också frågan om klassiker och om att läsa äldre litteratur. Anna lyfter att vissa äldre verk kräver ett annat stöd, men det ger också en bra ingång till litteraturhistorien. Hon uttrycker det så här:

– Vissa klassiker är lite svårare än modern skönlitteratur. De har så att säga ett större tuggmotstånd och de kräver lite mer. Språket kan vara mer krävande, och man kan behöva kunskaper om hur det såg ut i världen när texten skrevs. Då blir arbetet med förförståelse centralt. Kontexter som tidsperiod, samhällssyn eller historiska händelser blir viktiga redskap – inte för att ”bocka av” epoker, utan för att göra litteraturen tillgänglig.

För Anna innebär ett sådant synsätt en lättnad. Snarare än att skapa ett separat moment om exempelvis romantiken eller upplysningen, ser hon framför sig hur epoken kan bli ett lager av förståelse som fördjupar den bok eleverna redan läser.

– Det finns så mycket man kan arbeta med utifrån skönlitteratur. Det är bara en själv och undervisningstiden som sätter gränserna. Man kan nörda ner sig i grammatik och språkriktighet, i språksociologi eller så kan man jobba med de stora existentiella frågorna. Läsningen kan bli modeller för skrivande och inspirera till olika typer av samtal. Jag ser tydliga kopplingar mellan läsning och analys av skönlitteratur och kreativt skrivande som är ett nytt begrepp i Gy25.

”I samtalen kan de komma åt väldigt avancerade resonemang utan att de själva tänker på att det är analyser de gör.”

Enligt ämnesplanen i svenska som andraspråk är ett syfte med skönlitteraturen att eleverna ska få ”känna sin omvärld, sina medmänniskor och sig själv”. Vidare står att: ”Undervisningen ska stimulera elevernas läsintresse” och ”genom undervisningen ska eleverna stimuleras att läsa ofta och i riklig omfattning”. Undervisningen ska dessutom ”lyfta fram skönlitteraturens estetiska värde” och eleverna ska använda skönlitteratur ”som källa till förståelse av egna och andras erfarenheter och livsvillkor”. Anna menar att litteratursamtal är ett bra arbetssätt för att uppnå detta.

– Det bästa med skönlitteratur i andraspråksundervisningen är alla samtal om litteratur. I dem kan elevernas röster, erfarenheter och språk mötas, och där börjar litteraturen verkligen leva. När eleverna får prata om det vi läser händer det någonting som varken skrivuppgifter eller prov kan fånga på samma sätt. I samtalen kan de komma åt väldigt avancerade resonemang utan att de själva tänker på att det är analyser de gör. Jag får syn på mycket som jag kanske inte ser i en skrivuppgift. Just i sva-undervisningen kan det bli extra bra samtal upplever jag. Grupperna är ofta lite mindre och eftersom eleverna har så olika bakgrunder och erfarenheter så blir det också rika samtal. Det kan både skapa spänning och igenkänning: ”Det där har du också varit med om trots att vi kommer från olika länder.” Det tycker jag är fantastiskt.

– Men ett samtal kan också bli mindre bra, reflekterar Anna vidare. Ofta beror det på att jag inte har grundat tillräckligt, att eleverna inte fått nog med stöttning eller att texten inte engagerar dem. Då gör de det de ska, men det lyfter inte. Jag har haft sådana exempel, som med boken Yani av Nora Khalil – vissa grupper älskade den, andra sa bara ”Varför läser vi det här?”. Då blir samtalet plattare, för de går inte igång på språket eller karaktärerna.

– Hur man agerar som lärare i samtalen tycker jag också är viktigt. Jag försöker hålla en låg profil. Inte ta över eller styra för mycket, utan mer vara någon sorts moderator. Det är inte jag som ska stå i fokus, det är elevernas tankar. Det är lätt att vi lärare vill ge rätt svar för fort. Men i ett bra litteratursamtal ska eleverna få prata, lyssna på varandra, haka i och själva komma fram till saker.

Bedömningsunderlag måste inte vara skriftligt

– När ett litteratursamtal är bra så märks det direkt. Som när vi gjorde sitting drama utifrån novellen Första bröllopsdagen av Samira Azzam som handlar om en relation som sätts på prov. I sitting drama får eleverna gå in roller som novellens karaktärer och antingen svara på frågor eller agera så som karaktärerna skulle agerat. I det här fallet iscensatte jag ett familjerådgivningssamtal mellan karaktärerna i novellen där tjejerna i klassen fick agera mannen och killarna fick agera kvinnan. Utifrån ett antal frågor som de fick av mig skulle de "ge liv" åt dessa karaktärer och sedan genomförde vi ett terapisamtal där jag var terapeut och de agerade paret i novellen. Det blev faktiskt ganska roligt och annorlunda. Till en början lite fnissigt, men efter ett tag kom eleverna in i rollen lite mer.

– Jag tänker att man kan ha liknande samtal och engagerande aktiviteter även när man läser klassiker och pratar om epoker. Med en klass hade vi sitting drama utifrån Frankenstein och eleverna gick in i karaktärerna och analyserade nästan utan att tänka på att det var analys. Då sitter man ju bara och myser, för det är så roligt att lyssna på. Det är så tydligt att det öppnar upp texten för dem. Jag känner också att jag får ett underlag för bedömning. Som lärare måste man inte ha skriftliga underlag som till exempel läsförståelsefrågor eller epikanalyser efter bestämda scheman. Sitting drama och andra litteratursamtal är också bra underlag för att bedöma hur elever läser, förstår och analyserar olika typer av skönlitteratur.

För den som vill lära sig mer om skönlitteratur i andraspråksundervisningen

Anmälan till kursen som Anna går är öppen till den 15 februari 2026. Under Mötesplats gymnasieskola presenterade Mikael Olofsson kursen och lyfte samtidigt viktiga andraspråksperspektiv på läsning i sva-ämnet. Vi har också intervjuat Ari som läser kursen tillsammans med Anna.

Litteraturdidaktik för gymnasielärare i svenska som andraspråk

Mikael Olofsson presenterar kursen och lyfter aspekter av skönlitterär läsning i ett andraspråksperspektiv (ca 7 min in)

Från kontrollfrågor till samtal – Ari om vägen till läsengagemang och breddad språkutveckling

Läsecirkel

Vi på NC erbjuder under våren en läsecirkel utifrån antologin Skönlitteratur i andraspråksundervisningen för lärare som undervisar i svenska som andraspråk på gymnasiet eller på motsvarande gymnasiala kurser inom vuxenutbildningen. Det kan finnas platser kvar till vårens omgång (om du är snabb på bollen) men det går också bra att skicka en intresseanmälan inför hösten. Om intresset är stort kan vi erbjuda vi läsecirkeln en gång till. Mejla till info@andrasprak.su.se

Läsecirkel: Skönlitteratur i andraspråksundervisningen

Konferensdagar

Undervisar du i grundskolan och vill lära dig mer om skönlitteratur i andraspråksundervisningen? Välkommen till någon av våra konferesdagar runt om i landet!

• Gävle: 16 september 2026
• Växjö: 7 oktober 2026
• Göteborg: 27 oktober 2026
• Örebro: 5 november 2026
• Luleå: 19 november 2026

Läs mer om konferensdagarna här