Hur kan omdebatterade språkkunskaper inom äldreomsorgen stärkas?

Flera rapporter pekar på oroväckande brister inom äldreomsorgen som hänger samman med att utlandsfödd vårdpersonal inte pratar tillräcklig bra svenska för att klara sina arbetsuppgifter på ett patientsäkert sätt. Ett exempel är en rapport från IVO (inspektionen för vård och omsorg) som anger att 97 procent av landets kommuner har omsorgspersonal ”som saknar tillräckliga kunskaper i det svenska språket för att kunna förstå det patienten själv uttrycker och på ett korrekt sätt kunna vidareförmedla det” (IVO, 2023).

Den formella utbildningsgången styr mot vidare studier inte arbete

För att höja kompetensen och bidra till ökad trygghet för patienter, brukare och anhöriga infördes 2021 krav på svenska som andraspråk på gymnasial nivå (sva 1) inom komvux för vårdbiträde och undersköterska (Skolverket, 2021). Av samma skäl blev undersköterska en skyddad yrkestitel 2023. Förutsatt att man har godkänt betyg från sva1 kan omsorgspersonal ansöka hos Socialstyrelsen för rätten att kalla sig undersköterska.

Det finns dock problem med de formella kurs- och ämnesplanerna i svenska som andraspråk: Målen (och därav undervisningen) är designade för att förbereda elever för vidare studier – inte för kommunikation i arbetslivet. Ämnena svenska som andraspråk (sva) och svenska (sve) är i stort sett identiska. De förutsätter båda en mängd förkunskaper från grundskolan eller motsvarande, inte minst:

• språkfärdigheter på svenska som gör att eleverna kan tillägna sig stora mängder stoff genom att läsa och lyssna.
• språkfärdigheter på svenska som gör att eleverna kan redogöra för det de kan och vet – skriftligt och muntligt.
  

Språket i skolan skiljer sig från språket på jobbet

Olika områden i livet har olika mönster för hur man talar och skriver. Områdena kallas för domäner. Skolan kan ses som en domän och vård- och omsorg som en annan.

I skolan fokuserar ämnena svenska och svenska som andraspråk huvudsakligen språk och litteratur, det vill säga att ämnena är förankrade i språk- och litteraturvetenskaplig forskning. De tal- och skrivsituationer som tränas inom dessa domäner blir efterhand alltmer specialiserade – mer abstrakta, skriftspråkliga och omfattande. Skolspråket används som redskap för att resonera, analysera, jämföra, dra slutsatser och visa på generella samband. Kort sagt tränas eleverna att bemästra de för språk- och litteraturämnena relevanta texter och begrepp. Efter avslutad utbildning ska eleverna kunna redogöra för teoretiska kunskaper, muntligt och skriftligt, och då uppvisa en hög formell språklig nivå.

I äldreomsorgens domän däremot, kommunicerar man främst för att själv kunna göra något eller få andra att göra saker. Precis som i skolans domän behöver man kunna resonera, analysera, jämföra, dra slutsatser och visa på samband, men med syftet att ge vårdtagare en trygg och säker omvårdnad.

Här följer exempel på tre sammanhängande kommunikativa situationer från vård- och omsorgens domän.

Det språk som används här är inte på en hög nivå i formell mening. Det skulle snarast kunna betecknas som ett yrkes-vardagsspråk. Vi använder det begreppet eftersom det påminner om vardagsspråk, men de förutsätter kunskaper och erfarenheter från vård- och omsorgsyrket. I samspel med vårdtagaren bör språket vara relationsskapande för att den man har omsorg om ska kunna känna sig trygg. I rapportering till sjuksköterskan ska språket främst vara kortfattat och tydligt för att vara effektivt och följa branschens krav. Vid dokumentation och överrapportering till kollegor likaså. Det som ska läsas av kollegor kan även komma att läsas av vårdtagaren och vårdtagarens anhöriga, vilket vårdbiträdet/undersköterskan bör kunna ta hänsyn till.

Vuxnas andraspråksutveckling skiljer sig från barns

Barn som har svenska som ett andraspråk lär sig i många fall kommunicera relativt snabbt, förutsatt att de har möjlighet att interagera med svensktalande personer under lektioner, på raster och på fritiden. De kan då utveckla ett vardagsspråk som kan fungera som grund för läs- och skrivinlärning på svenska och också för att utveckla skolämnenas mer akademiska språk, så kallat skolspråk.

Det språk elever med svensk skolbakgrund kommer med till gymnasiet har byggts upp gradvis i små steg, i förskola och upp till och med nio år i grundskola. Här finns förutsättningar för en stabil grund och därmed möjligheter att över tid bygga en allt högre språkförmåga (se figur nedan).

Att lära sig ett nytt språk som vuxen är en helt annan sak. Vuxna har generellt, jämfört med barn i skolåldern, få tillfällen att träna svenska i informella sammanhang. De har därför små möjligheter att utanför undervisningen utveckla det vardagsspråk som utgör grunden för vidare språkinlärning. Ändå möter vuxna – oavsett deras tidigare skolbakgrund – styrdokument och undervisning som tar sikte på samma höga språkmål som elever med svenska som modersmål. I figuren nedan illustrerar och jämför vi vägarna mot målen för sve/sva 1 över tid, dels för barn med svensk skolbakgrund, dels för vuxna andraspråksinlärare (vita trappan). Som synes har de mycket olika studiesituation.

Omsorgens tal- och skrivsituationer ställer helt andra krav på andraspråkstalares kommunikativa förmågor än dem som är centrala inom sva-ämnet. Vuxna språkinlärare lämnas alltså ensamma med att utveckla ett arbetslivsrelevant språk. Konsekvensen av styrdokumentens likriktning kan bli att vuxna invandrare, trots år av utbildning och formella betyg, saknar ett fungerande vardagsspråk, och därmed ”tillräckliga kunskaper i det svenska språket för att till exempel kunna förstå det patienten själv uttrycker och på ett korrekt sätt kunna vidareförmedla det.” (Regeringskansliet, 2024 s. 101, vår kursivering). Det skulle inte behöva vara så.

GERS språksyn skiljer sig från de formella språkkursplanerna i sva

”Gemensam europeisk referensram för språk: lärande, undervisning och bedömning”, förkortat GERS, (Skolverket, 2025) är utformad för att vara ett enhetligt stöd i arbetet med undervisning, kursplaner, läroplaner och examina inom Europa. GERS grundsyn är att läroplaner och kurser ska utformas utifrån kommunikativa behov med utgångspunkt i det verkliga livet. I GERS beskrivs språkkunskaper med deskriptorer i form av ”kan göra påståenden”. Socialstyrelsen tog 2023 fram stödet ”Språkförmåga i äldreomsorgen – underlag för bedömning och utveckling”, där de generella GERS deskriptorerna anpassats för äldreomsorgens domäner (Socialstyrelsen, 2023). Materialet är framtaget för att underlätta för verksamheter inom äldreomsorgen att bedöma om personalen har tillräcklig språkförmåga för de aktuella arbetsuppgifterna. Utredningen ”Ett språkkrav för språkutveckling, SOU 2024:78” (Regeringskansliet, 2025) valde också att ange den åsyftade språknivån för äldreomsorgen utifrån den gemensamma europeiska referensramen.

Vi menar att GERS handlingsorienterade grundsyn och dess möjlighet att utformas för olika domäner, gör det till ett mer nyanserat verktyg för att bedöma och stödja språkliga framsteg som behövs i arbetslivet än det ensidiga fokus på högre och abstraktare språkförmågor som de formella språkkursplanerna i sve och sva beskriver.

Bredd, djup och stabilitet – inte enbart språklig höjd

Med styrdokument för vuxenutbildningen som utgår från materialet ”Språkförmåga i äldreomsorgen” (Socialstyrelsen, 2023) och GERS handlingsorienterade språksyn (Skolverket, 2025), skulle vi bättre kunna uppmärksamma, stödja och bedöma språkinlärares utveckling i bemärkelsen bredd, djup och stabilitet – och inte enbart språklig höjd.

Att bredda sin kommunikativa förmåga innebär i detta sammanhang att man lär sig hantera fler och fler vardagliga situationer på arbetsplatsen på ett patientsäkert sätt. Det förutsätter att man under utbildningen har möjlighet att vid upprepade tillfällen, i undervisning och på praktikplatsen, får träna på att kommunicera för bestämda syften inom olika givna områden. Möjligheten att uppleva allt fler situationer på praktikplatsen som bekanta, underlättar användningen och utvecklingen av andraspråket, och förstås det övriga agerandet i dessa situationer.

Att nå djupare kommunikativa kunskaper inom en domän kräver att man tränar på att utföra konkreta uppgifter i olika situationer, men även ges möjligheter att reflektera över egna och andras sätt att agera och kommunicera i dessa situationer (Karolinska institutet, u.å.). Varför är det viktigt att göra så – men inte så? Varför är det viktigt att säga så – men inte så? Hur kan man göra och säga i stället? Genom att i undervisningen ge studerande möjlighet att reflektera enskilt och gemensamt utifrån gjorda erfarenheter öppnar man upp för frågor om språk och annan yrkeskompetens, och möjligheter att jämföra alternativa sätt att agera.

En stabil kommunikativ förmåga innebär att andraspråktalaren är bekväm med sitt andraspråk medan det är under utveckling. Hen tar ansvar och använder kommunikativa strategier för att upprätthålla kommunikationen. Hen undviker aktivt språkliga missförstånd genom att till exempel ställa frågor när hen är osäker, be om hjälp med ord hen inte förstår, be samtalsparten att upprepa eller förtydliga instruktioner och förstärka kommunikationen genom kroppsspråk och mimik. Med stabila språkkunskaper är man inställd på att fortsätta att lära och vidareutveckla andraspråket, inte minst på arbetsplatsen.

Undervisning och styrdokument behöver anpassas

Vi på NC har under flera år prövat ut principer för en språk- och yrkesintegrerande undervisning (se vårt stödmaterial för kombinationsutbildningar inom komvux). Undervisningen kopplas tätt samman med arbetsplatsförlagd utbildning och de erfarenheter som uppstår där. Det gynnar elevernas språkutveckling att träna med utgångspunkt i arbetslivsrelevanta krävande autentiska situationer och arbetsuppgifter. Andraspråktalare producerar betydligt längre och mer komplexa utsagor när de talar om självupplevda saker; saker de vet något om och som intresserar dem, jämfört med när de talar om något som initierats av läraren (Cummins, 2017; Gannå, 2021; Gibbons, 2010; Lindberg, 2025; Sandwall, 2013).

Vi behöver ta vara på den personal som arbetar, och vill arbeta, inom vård- och omsorgsyrken. Vi behöver också erbjuda undervisning i svenska som är relevant för de utmaningar som deltagarna kommer att möta under och efter avslutad utbildning. Att integrera språk- och yrkesutbildning kan stötta vuxnas andraspråkutveckling, både i det informella lärandet på arbetsplatsen och inför formell vidareutbildning.

För att höja kompetensen och bidra till ökad trygghet för patienter, brukare och anhöriga behöver:

• Skolverket och Socialstyrelsen verka för vård- och omsorgsutbildningar där språk och yrkesundervisning integreras
• Lärarutbildningen betona likheter och skillnader i behov av undervisning för unga och vuxna andraspråkinlärare
• Kurs- och ämnesplaner bygga en handlingsorienterad språksyn för vuxna andraspråkstalare likt GERS